"jag vet att jag hellre säger att
jag hatar
inte bryr mig längre
att jag inte vill se
att jag inte vill höra
än att säga att
jag älskar dig, men det räcker nu"

Med pollen kom hjärtesorgen åter, en smula. Som vanligt vill jag säga men hör hur illa det låter.
Vill inte påstå att det är illa, vill påstå att jag trivs bra såhär. Lite skev, lite trasig och lite trasslig.
Älskar att kunna lyssna på samma låt hundra gånger om bara för att minnas lite extra för en stund.
Minns varför hjärtat inte slår som förur, minns varför hjärtat stretar emot.
Men nätterna. Det okontrollerbara är bara obehagligt. Att åter leva i bubblan av totalt ovetande,
att ligga tätt, tätt ihop, att få hålla din hand och känna din puls. Sånt gör bara ont,
när hjärnan spelar hjärtat spratt.