Tre år har gått sedan behovet av att skriva fanns, men September är min bottenmånad. 
Tröttnat fullständigt på människor med skygglappar. Mina misstag är inte dina. Dina misstag är inte mina.
Mina val är mina och ingen annan behöver berätta för mig vad som är rätt eller fel.
Är jag en hemsk människa i dina ögon så rör det mig inte i ryggen. 
Mitt liv påverkas inte av dina åsikter, varför påverkar mina åsiker dig?
Låt mig trampa snett, min sorg borde bli din lycka? Kanske hade du rätt? 
Det finns alltid två sidor av ett mynt. Det är aldrig en människas fel att två träter. 

Så lätt att vara partisk, enkelt att inte vara källkritisk. 
Det är inte ditt fel, inte mitt och ingen annans heller. Du är uppväxt så.
En röra dagens samhälle, kultur, familj, psykosociala förutsättningar och personlighet. 
Jag hoppas du får ett fantastiskt liv, på riktigt. 
Jag hoppas jag får ett fantastiskt liv. 
Du är varmt välkommen att hata mig,
om det får dig att mår bättre. 

 

Tvillingarna 24sep-21okt: ".. ett kontrakt blir äntligen påskrivet eller en liknande praktisk situation löser sig och du kan äntligen pusta ut, kära tvilling. Det här kan ha oroat dig mer än du anat, men också lärt dig en och en annan läxa om livet." 

 

 

Om ett horoskop någon gång ska stämma ber jag till högre makter att den gången blir denna. 

Mörkret jag ständigt bär på gör mig mer illa för varje minut. 

Allt medlidande och alla "stackars henne" bakom min rygg gör tvivlandet så mycket värre. 

Så låt stjärnorna få rätt den här gången, bara den här gången. 

Innan jag lämnar den enda personen som fått mig att känna att föralltid är en möjlighet. 

 

 

av hela mitt hjärta. 

 

Jag vill vara med dig så länge jag lever. 

Jag vill dela allt med dig. 

Jag vill visa hela världen att vi hade rätt. 

Jag vill aldrig att vi blir främlingar. 

Jag vill att du är där när jag somnar. 

Jag vill att du är där när nag vaknar. 

Jag vill vara din familj. 

Jag vill aldrig glömma. 

Jag vill leva i våra drömmar. 

Jag vill älska dig resten av mitt liv. 

Jag vill älska dig lika mycket som idag. 

I ett år har jag saknat honom varje vaken sekund. 

Jag är trött nu. Trött i hjärtat, trött i själen.

För ett år sedan var jag säker på att min stora kärlek redan kommit och gått. 

Men jag kan inte minnas att det någonsin kändes såhär med honom. 

Mitt hjärta gick sönder många gånger under åren med honom

men aldrig var jag rädd för att hjärtat skulle stanna på riktigt om han gick. 

Aldrig kunde jag stirra på telefonen i fyra timmar och hoppas på att han skulle ringa. 

Inte grät jag mig till sömns ett par kvällar i veckan för att jag saknade honom. 

Aldrig var jag rädd för att hela livet skulle raseras om jag lämnade. 

Aldrig har jag trott så lite på en människa som jag litar så mycket på. 

Det finns inga anledningar för honom att stanna hos mig, 

mer än att han själv skulle vilja det och än idag är han kvar. 

Samtidigt är han inte min och det är också bara hans egen vilja som kan fixa. 

Jag är trött nu. Trött på att vara allt och inget. 

De senaste veckorna har jag: 

gått BSM och hatat att bo på hotell, 

haft fyra lediga dagar och insett att jag är inne i en period då jag inte gillar det,

förstått att jag förlorat mitt eget vad om att aldrig mer bli kär, 

köpt tårta till en arbetskamrat som fyllde år och fått halva, 

spenderat en heldag i solen med min fina mormor, 

börjat packa ihop mitt rum på allvar och hatat det, 

utbildat mig själv i köket på jobbet med hjälp av en kille som BARA pratar kurdiska, 

insett att min kurdiska bara blir bättre och bättre för var dag som går,

sovit på soffan tio dagar i sträck har jag också gjort. 

 

 

Måste lära mig att vara ledig, på riktigt. 

Idag var min enda lediga dag denna vecka och den har spenderats åt urusel sömn

och fina människor. Körde mellan skiftet i tisdags så var hemma runt 00.00, fruktansvärt trött

och klarvaken, somnade runt 03.30. Var dum och tog älsklingens bil så fick snällt åka

och plocka upp honom på jobbet sen 06.00. 

Spenderade hela förmiddagen åt att sniffa i hans nacke och försöka komma på 

ett sätt och krypa in under hans skin. Sov gjorde vi hur som helst inte. 

Vid 13.00 åkte jag till Bromma för att mysa med Jenny&djuren och buda på tradera. 

Stannade där tills Mattias kom hem innan jag styrde mina steg hemmåt för att möta upp

min fruga. Fyndade på bokrean, första delen av 'torka aldrig tårar utan handskar'. 

Vi köpte med oss mat och mjölk och placerade oss i sängen resten av kvällen. 

Har alltså sovit två timmar detta dygn och imorgon kör jag mellan skiftet igen, hello redbull. 

Har förvisso haft en mysig dag med mycket älskade människor men come on, behöver sova. 

 

 

Älskad och älskar. 

Världens finaste pojkvän, 

finaste familjen & 

underbaraste vännerna. 

 

 

 

 

Idag har allt bara kännts så fruktansvärt rätt. 

Mått så bra varenda minut att jag hoppats på att tiden skulle stannat. 

Var uppe innan åtta för att hinna åka och träna med Malin medans 

det fortfarande var tillåtet att ta med barnvagn in på gymmet. 

En timme hann vi med innan bebis vaknade och var missnöjd. 

Vaggade runt på bebis medan Malin fixade sig innan vi 

begav oss mot Kista Galleria och åt frukost. 

Var hemma runt tolv och somnade på soffan någon timme

innan kärleken ringde och väckte mig och sa att han var på 

väg hit med sin bebis. Ännu mer bebismys! 

Hela eftermiddagen spenderades åt att rädda mina speglar,

se till att gardinerna fick sitta kvar, plocka undan koppar, 

pussa på bebis och pussa på kärleken. Livskvalitet när den är som bäst!

Därefter var det dags för middag med Kevin och att ta

igen en hel del tid som vi missat. 

Och nu har jag plockat ihop mitt rum efter yrvädret som var här

i eftermiddags och kommit på hur man ser på film på iPaden. 

Bästa måndagen på fruktansvärt länge och innan den är slut ska 

jag åka och pussa på kärleken lite till innan han ska jobba hela natten

och jag ska kolla på Hem Till Midgård! 

 

 

Och de sa till mig att om det får ditt blod att rusa,

ditt hjärta att slå, dina andetag ur balans och huvudet att snurra.

De sa till mig att den här gången måste du ge allt du säger att du har. 

De sa till dig att hon kommer stanna genom allt. 

De sa till dig håll hårt i det som betyder något för dig. 

Och de lovade mig att målet kommer vara värt vägen dit. 

De lovade mig att han skulle viga hela livet åt oss. 

De lovade dig att ingen kunde älska mer intensivt än hon.

De sa att hennes hjärta aldrig igen kommer läka helt. 

Och de intalade mig att lita på alla de vackra orden. 

De sa att ingen någonsin igen kommer vara ärligare. 

De lovade oss att våran tid skulle komma.

De lovade oss att aldrig sluta tro. 

Mår sådär och det känns inte lika kul längre att gå och jobba extra sen.

Började kvällen igår med att dricka drinkar på ett litet ställe inne i stan med Sandra.

Mötte senare upp Johanna och drog oss vidare till Solidaritet och 

där flödade alkoholen som vanligt, blivit sinnessjukt dålig med alkohol. 

Till och med syster min som alltid annars är nykter snubblade hem vinglig imorse. 

Kul hade vi hur som haver och det var väldigt länge sen jag dansade sist. 

Saknade min Emma lite dock ..