there's flowers dying in this forgotten garden
Igår köpte jag en TV. Och en DVD och väggfäste och sladd. Vilken tur att jag inte gick själv, inte visste jag att man var tvungen att köpa sladdar separat. Väldigt nöjd hur som helst och lite fattigare. TV:n sitter på plats på väggen nu och DVD:n är inkopplad, så nu har jag allt i mitt rum utom en ny sängstomme. Min säng väcker mig med de gnälliga benen, mycket ostadigt men hittar ingen stomme till en 120cm säng någonstans, värdelöst!
Vid sex-tiden igår skickade Malin sms och frågade om jag ville gå ut med henne och Lindsay och ta en öl. Why not? Vi var på Treat halv åtta ungefär och vid halv tio tiden tyckte jag att det var dags att möta upp Kevin och Alex och co. De hade repat och sen suttit på Sjätte tunnan hela kvällen så vi åkte dit. Träffade bandet för första gången och min Kevin för första gången på några veckor. Alex också, minns inte sist jag såg honom - min student?
Vid halv tolv var det mycket onyktert på sina håll och vakterna tyckte det var dags att gå hem. Det är sant, halv tolv. Mina vänner är fyllesvin, typ. Och att sitta kvar där själv var inget allternativ för mig så jag fick snällt släpa mig hemmåt. Ringde Johanna som visade sig vara på T-centralen med André så fick sällskap hela vägen.
Lagade pasta när jag kom hem, sjukt hungrig. Brukar bli det av öl. Sen kröp jag ner i mina nya (!) sängkläder och tittade på min nya fina TV tills jag somnade och så vaknade jag för kanske en timme sen. Borde jag inte vara trött? Jo. Är jag trött? Inte ett dugg. Ska slå på One Tree Hill och försöka vila några timmar till iallafall. Nyår idag ju..
sömnlösa nätter del 789
Varit vaken i 20 timmar nu och är knappt trött, känner bara att pulsen är ojämn.
Har skrivit i fyra timmar inatt, ett brev som aldrig kommer skickas, åtta sidor.
Har skrivit och raderat, ändrat och skrivit om. Nöjd blir man aldrig, men nu är allt sant iallafall.
Därpå har jag provat sommarklänningar, längar till sommaren nu. En vinter utan snö kan jag slippa.
Nu ska jag lägga mig med täcket i soffan och titta på Stuart Little 3 som börjar på TV3 nu.
Om några timmar måste jag upp igen, ska köpa TV.
Blev inget igår, fruktansvärt otympligt att släpa hem på tunnelbanan.
du säger att du aldrig menade att slå
jag lever med mina minnen försöka glömma är ingen idé
man skadar inte om man älskar, vilket du faktiskt säger att du gör
spring för livet om det är dig kärt att slå tillbaka det är det inte värt
du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå det enda du kan göra är att gå
du skadade hela mitt väsen du sa att jag alltid gjorde fel
du klagade på hela mitt väsen tills jag inte längre var hel
men skadar inte om man älskar, vilket du faktiskt säger att du gör
och jag älskar livet det får du inte ta ifrån mig
för om nu hat är motivet så finns där inget hat hos mig
never felt more dead
belive me i'm lying
Ingenting går som jag vill nu känns det som. Fast ingenting har hänt egentligen. Jobbat för mycket.
Hela kroppen har tagit stryk, först helvetesnatten och sen två 10 timmars pass i rad på det.
Och idag fick jag veta att min älskade bokat sin flygbiljett, hon flyttar om en vecka.
Om en vecka jobbar jag igen. Om fyra dagar till och med. Ångest.
Och om två dagar är det nyår, ska fira med min syster har jag bestämt mig för.
Ifall vi inte blir sjuka. Det går svinkoppor i familjen, köttätande jävla bakterier.
Kommer sluta med att vi sitter i soffan med helt förstörda ansikten, lovar.
Shit. När blev jag så deprimerad? Måste säga upp mig, pallar inte trycket.
Anyhow. Idag ska jag övningsköra med pappa om en liten stund.
Sen ska jag till Kista med Johanna och titta lite, fixa hennes julklapp från mig.
Och så ska jag se om jag kanske hittar en ny TV.
Slängde ju ut min i brist på annat att göra och min dator på 15" är värdelös att se på film på.
Jag menar har betalat alla räkningar och har ändå femsiffrigt belopp på kontot.
Jag spenderar helt enkelt inte pengar på mer än betala hemma, telefon, gym och typ spotify.
Kommer alltid undan billigt när jag är ute och jag är fantastisk på att hitta billiga saker.
Dags att sluta gnälla, måste tvätta mitt hår det är äckligt och jag och pappa ska köra om en halvtimme.
broken hearts do belive in love
Det som gör ont är lögnerna och sveket, hur man litat så på någon som bara ljugit.
Älskat en person över allt annat och trott att denne kännt detsamma.
Det är det man inte kommer över, lögnerna och löftet och kärlek som aldrig fanns.
Hur man blivit bedragen, väntat på samtal medans den andre varit ut på dejt men någon annan.
Hur man legat sömnlös och funderat över hur det ska bli, när den andre inte ens sovit ensam.
Hur man hoppades i veckor på att det skulle lösa sig, den andre gick vidare två dagar innan det tog slut.
Det är det som gör ont, inte att bli lämnad eller att bli ensam eller att få reda på allt.
Och kanske är det inte ens det som gör ont.
Kanske är det bara det faktum att hur sårad man blivit, hur bedragen och uttnttjad man än känner sig.
Så kan man inte se att man är värd bättre, att det finns bättre människor i världen.
Man har fäst sig så vid den andre man har växt fast, det blir så efter många år.
Då kan man inte se något annat, man slutar inte älska fast man blivit sparkad på när man ligger.
Ett ynka ord och man blir lyrisk, i extas bara för att i nästa sekund bli behandlad som luft igen.
Trodde på det igen, på att man var värd något i dennes ögon bara en sekund.
Gick på det igen, hoppades på en förändrig på att få ha personen i sitt liv.
Personen som blivit ens bästa vän, personen man levde med som man inte känner längre.
Ändå finns det ingen annan man vill vara med, på vilket sätt som helst.
Man hör hur alla säger att det är så mycket bättre nu, du är bättre utan honom.
Det tror man inte på för en sekund, hur skulle jag kunna vara bättre nu när jag känner mig såhär?
Det spelar ingen roll. Man kan bli trampad på, spottad på, bedragen, uttnytjad.
Det spelar ingen roll. Personen vann ditt förtroende för många, många år sedan.
Etsade sig fast och fick dig att bry dig så mycket att inga misstag i världen spelar någon roll.
Du älskar denne, för du kände personen denne var i början för så länge sedan.
Och du kommer alltid hoppas på att denne kommer tillbaka en dag.
Och om det händer kommer du älskar denne precis som förut.
För man blir bara kär på riktigt en gång,
och då spelar inget annat någon roll. Tyvärr.
Tro mig, jag vet bättre än någon annan.
Jag träffade mitt livs kärlek för snart 7 år sedan.
Vi har älskat och hatat, sårat och förlåtit.
Han är och kommer alltid vara min stora kärlek.
Men han gav upp och jag kan inte tvinga honom att älska mig.
Även om jag fortfarande hoppas så vill jag inte tro.
Han kommer alltid ha mig, true love never fades.
Jag kommer alltid hoppas vi hittar tillbaka någon gång.
Jag tror på kärlek och jag tror på ödet.
Äkta kärlek hittar alltid rätt väg tillslut.
Tills jag hittar vad som är äkta,
om det är han eller någon annan.
Så kommer jag att älska honom så mitt hjärta gör ont.
För idag är han fortfarande mitt livs kärlek.
Och det får folk säga vadfan de vill om.
in a sick way I wanna thank you
Har sovit hela dagen. Vakande runt fyra tiden. Har ätit lite julmat och suttit i vardagsrummet sen dess. Tittar på Harry Potter och känt mig fullkomligt wasted. Känns som jag drack en box vin själv igår, så ont i huvudet och kroppen har jag. Och som inte det vore nog, börjar 10.00 imorgon och som om jag kommer kunna somna inatt när jag sovit hela dagen. Just lovely! Men men, längtar till torsdag, mini-semester i fyra dagar. Har inte varit ledig mer än en dag åt gången sen i början av November så det känns som det behövs!
Och denna syn mötte mig på vägen hem. Stormen hade vält granen vid centrum. Och om man kollar noga i kanten på bilden ser man att granen har stått nedkilad i en betongklum som säkert är 1x1 meter stor och minst 30 cm hög. Den hade också vält. Ja. Mitt liv är så händelserikt. Eller? Usch. Har inget liv. Ikväll ska jag iallafall ha One Tree Hill marathon med Johanna. Fick säsong 7 i julklapp. Mysigt! ♥
i'd rather be alone
Brooke: I wanted you to fight for me. I wanted you to say that there is no one else that you could ever be with, and that you’d rather be alone than without me. I wanted the Lucas Scott from the beach that night telling the world he’s the one for me.
Lucas: How was I supposed to know that?
..
Johanna fick en vågtång i julklapp så nu har jag vågigt hår.
jag saknar dig mer nu är någonsin & mycket mindre än imorgon
Om jag bara kunde få viska att "jag älskar dig".
Om jag bara hade dig nära mig.
Om jag bara fick hålla din hand.
Om jag bara fick smeka dig över ryggen.
Om jag bara fick berätta vad du betyder för mig.
Om jag bara fått ha dig kvar i mitt liv.
Om jag bara fått finnas för dig
Om jag bara fått vara din.
Om jag bara fått kyssa dig.
Om jag bara fått hålla om dig.
Om jag bara hade haft en andra chans.
Om jag bara kunde ha fått älska dig i resten av mitt liv.
Om jag bara sluppit försöka komma över dig.
Om jag bara sluppit sakna dig inatt.
Om du bara saknat mig.
Om du bara älskat mig.
Om du bara fanns för mig.
i can't imagine the day i wont
Vilken kännslobomb. Har aldrig riktigt förstått varför folk tycker julen är jobbig.
Aldrig saknat som idag. Konstig kännsla för igår känndes det relativt bra idag not so much..
Borde vara lycklig för vad jag har istället för olycklig över vad jag saknar, men det är svårt.
Har redan blivit påmind två gånger idag om att inget finns att ångra, inte så.
Han var fin, han älskade mig, jag älskade honom, hans familj var underbar.
Borde se tillbaka och le åt alltihopa, vara lycklig för hans skull. Jag vill det egentligen.
Och i tankarna känns det så självklart och i verkligheten är det helt omöjligt.
Börjat tänka om. Människor gör misstag men alla är värda fler chanser.
Kanske är det julen som talar. Alla dessa budskap om att man ska förlåta.
Kanske har jag bara insett att det finns inget att vara arg på, shit happens.
Jag kan inte vara arg resten av mitt liv, då kommer jag bli deprimerad och inlåst på psyk.
Jag kan heller inte glömma. Men borde jag inte åtminstonde kunna förlåta?
Jag älskar ju faktiskt honom. Han var ju min familj där ett tag. Och fortfarande så nära mitt hjärta.
Men ack så svårt det är att acceptera det faktum att jag inte var tillräcklig.
Vet inte om jag kommer kunna hitta ett sätt att göra allt.
Acceptera, förlåta och förstå. Är det ens möjligt?
a thousand loveletters wont make you love me, but..
I can't help it, there's nothing I want more..
love actually
do you remember what we wished for every Christmas?
som inte kan ge upp
du vet jag älskar dig
kan inte vara själv
jag tror på sagan min vän
jag tror på kärleken
för våra drömmar skål
min älskling för oss två"
- ur en julsaga
Det är julafton nu. Det här året har gått så fort, minns förra julaftonen som om det vore igår.
Har suttit med familjen hela kvällen och tittat på bingolottos uppesittarkväll och ätit thaimat.
Som varje år, hur ska jag någonsin kunna flytta hemifrån - kommer sitta här tills jag är 40 år!
Idag har farfar och farmor varit här och druckit glögg och ätit pepparkakor.
Imorgon kommer mormor, morfar och farmor och firar med oss hela dagen.
Precis pratat med en person jag saknar väldigt mycket, de brukade vara min andra familj.
Det är skönt att veta att jag inte är borträknad fast jag inte längre är familj så.
Julen handlar om familjen och jag ser dem fortfarande som det, allihopa.
Vill passa på att önska alla som läser min blogg god jul.
Och alla mina vänner, min familj, mina ovänner, min kärlek, folk som hatar mig,
folk som älskar mig, folk från förr och alla mina arbetskamrater.
Listan kan göras lång, men utan er vore jag inte jag och det är er förtjänst att jag är här.
Så ni förtjänar en fantastisk jul med alla ni älskar och alla ni håller kära.
you'll never find peace and i'm not sorry
jag har rest mig, du faller fortfarande"
Haft en mysdag. Lunch och tv-mys i nya soffan med min Jessica. Kollade på Biggest Loser och kände oss smala medans vi åt våran lunch, eller? Sen kom syster, bonus syster och vovven hem. Vi gjorde julgodis, min speciallité, "kräkchoklad". Låter groteskt men så är det inte, tyckte bara det var klockrent när någon sa det - rocky road heter det väll egentligen. Sen satt vi i soffan lite till innan Jessica (!) tog initativet till att vi borde städa mitt rum (som ännu inte är klart, höll på men det nu) till vi kände att det var dags för mat igen. Sen skiljdes vi åt.
När jag kom hem var det dags att klä granen, jag och Oscar gjorde den så fin så fin. Har lagt en juklapp under den nu också, en till Johanna. Och så har jag slummrat på soffan hela kvällen och nu tänkte jag ta tag i städandet men det är så himla svårt att hitta motivationen utan Jessica känner jag.
Imorgon väntas kaos på jobbet, men jobbar bara lunchrushen. Tack Josefine för att du tog mina pass jul och nyår, du är guld värd! Vid 14.00 kommer pappa och hämtar mig så vi hinner hem innan 15.00 för då kommer farfar ♥. Lite julmys med honom innan Johanna och jag måste ner till centrum för sista julklapparna, paket på posten och lite så. Och så väntar såklart uppesittarkväll och thaimat. Jutraditioner i all sin ära! Älskar det.
Satt också och räknade på min lön och kollade kontot. Det går bra nu! Har dessutom typ en räkning den här månaden + lite eftersända julklappar men ja. Inga klagomål här inte.
Nu måste jag dock städa, ska upp om typ sex timmar och gå till jobbet.
otroligt vad lika de är, min frank och min jessica! ♥
i don't need you to want me
Himla lång dag. Jobbade fyra timmar, hur underbart? Åkte sedan och mötte Johanna för vidarefärd mot Haninge. Myseftermiddag med mormor&morfar. Somnade på deras soffa, åt bullar och pratade om viktiga saker - som skillsmässor och julklappar. Udda men.
På vägen till tåget tog vi en sväng genom deras centrum och fyndade lite julklappar till mig själv på H&M. Den übermysiga koftan på bilden, en tisha med ett fototryck på och en figursydd kavaj. Sen ytterliggare ett stop på ICA för middagsinköp, pasta&pesto&champinjoner blev det för mig.
Nu har jag nyss duschat och ska bara dra på mig något innan jag ska krypa ner bledvid min fina och försöka få ett par timmars sömn. Träning 06.00, sharp! Och efter det har jag ganska fullt upp hela dagen imorgon. Sådär inför jul ♥
true love never fades; guess you never loved me
i'm tired and my head aches like hell tonight
been thinking way too much, i guess you've found a way to justify
walking out and losing touch, all this waiting nothings changing
i guess i would have heard from you by now if you really cared for me
you would have finally come around, guess thats not meant to be
i got a long list of things to do before i die and i can't wait for you
i would have heard from you by now if you were gonna be a part of my life
you were there the day i learnd to love and i was there to watch you go
tell me how someone so close to me turns into someone i don't know?
and all you left me was my last memory
i could have used this extra hand to come and pick me up
it would be much easier to stand if you'd just lift me up
i know it's not because you can't
you just don't care enough,
so tell me why should i?
melissa horn - dom som bländats av ljuset
en lögn som vi går på man blir sig själv ändå
och min osäkerhet är min brist, du letar den i ögonen
så jag säger att jag inte har förändrats men det har jag visst
en blick som ber om en chans, du tappade bort den som fanns
för du kan inte leva i nuet när jag är någon annan stans
och den delen av dig som är du, ja det sista jag behöver
det är min tur att låta det va, det är min tur att må bra
du säger att nått känns rätt, men det här är fel
så länge jag håller i, är du hel
"justice is nothing i'm looking for, it's something i deserve"
Och jag är så arg att jag skulle kunna sätta mig på tåget bara för att ge dig en käftsmäll.
Så arg att jag glömt bort varför jag har gråtit i månader över dig.
Hur kan du säga att jag förtjänar bättre och behandla mig som om jag knappt var värd luft?
Säga att du gjort fel, varit elak och fortsätta trampa på mig som en jävla dörrmatta?
Hur kan du leva med det? Gör det inte ont att veta att du förstörde mig?
Om varje förlåt uppföljs av något som är minst lika fel som det du sa förlåt
för så kommer det bara att bli en ond cirkel. När lögnerna regnar omkring
mig samtidigt sanningen finns här svart på vitt,
bevisen är upplysta och alla redan vet. Då betyder det ingenting.
Att följa upp en lögn med "jag är ärlig" är en himla dålig idé.
Kan man inte stå för ordet, kan man inte vara ärlig och göra sig förtjänt av att
bli förlåten är det faktiskt lika bra att bara låta bli att försöka bli det och bara fortsätta
framstå som den idiot du gjort. För om det är möjligt så blev allt bara värre nu.
Såra aldrig någon i onödan, speciellt inte om du vet att personen redan har det svårt.
Om du inte har några planer på att försöka bygga upp en vänskaplig relation,
lämna denne ifred tills stormen lagt sig så att du slipper framstå som ett monster igen.
Vill alltid tro det bästa om människor men mitt hopp sviker mig nu.
Du vill framstå som snäll när du i själva verket är en av de elakaste jag träffat.
Vissa saker säger man inte, inte till någon man nyss krossat.
Det kanske du inte vet, du kanske aldrig blivit krossad, du kanske aldrig älskat på riktigt?
Nu vet du. Tala aldrig om för någon att du alltid kommer älska denne föralltid,
bara för att i nästa sekund tala om för denne att du inte vill vara med henne någonsin igen.
Säg aldrig förlåt för något bara för att i nästa sekund göra något som nästan slår idiotin
du försöker bli förlåten för. Ljug aldrig för någon. Aldrig. Speciellt inte om personen redan vet allt.
Du framstår bara som ännu dummare. Tala aldrig om för någon som försöker komma över
dig att du inte kommit över denna för att i nästa sekund uppdatera hur bra ditt liv är på facebook.
Sluta inte bara svara helt plötsligt. Speciellt inte när personen gett dig en chans att
säga om du inte vill prata mer. Du framstår bara som ännu fegare.
Så säg aldrig förlåt som du inte kan stå för.
Säg aldrig att du älskar någon när du inte gör det.
Ljug aldrig för någon som känner dig, någon som redan vet allt. Skaffa lite stake och stå för det istället.
För guds skull, avsluta alltid ett förhållande innan du påbörjar ett nytt.
Och avsluta det snyggt så slipper du ha så dåligt samvete att du måste krossa ditt ex en gång till.
how can a fistfight be romantic?
Efter jobbet kom mamma och farmor och hämtade mig för vidarefärd mot Willy's. Julmat och sånt stod på inköpslistan. Tappade dock fokus totalt när jag hittade Stuart Little instängd i en sillburk!
Resten av eftermiddagen och kvällen var jag barnvakt. Vi målade, åt pasta, tittade på julkalender och bråkade om tandborstning. Fick också min andra julklapp för i år. Är ganska bortskämt må jag säga.
I Torsdags fick jag av mina favoriter lilla e & lilla m. Trisspaket (vann 25 kronor, just my luck). Idag fick jag av familjen OH, ett presentkort från SF. Tre hela dagar till julafton och jag har redan fått två julklappar, vissa är lite mer omtyckta än andra. Eller så är jag bara ganska överskattad.
Sen fick jag skjus hem av pappa och Johanna. Kan man vara mer bortskämd än mig? Vi åkte förbi ICA maxi, fixade en grej och så köpte jag två snögubbs-choklad-grejer som jag ställde på tv bänken i vardagsrummet. Mitt bidrag till julpyntet i år. Generöst!
Nu ligger jag och borde sova. Ska försökta ta mig upp imorgon för träning. Bangade imorse på grund av fruktansvärt illamående igår men nu mår jag bättre så det borde funka tycker jag. Dock är jag himla dålig på att somna. Kanske borde önskar mig sömntabletter i julklapp istället för sakerna jag bara ville ha..
you are the beginning and the ending of every chapter
Tre månader är fruktansvärt lång tid. 99 dagar. Men den tiden har gått fruktansvärt fort.
Och de tre månaderna har jag spenderat med att blunda stenhårt.
Vägrat se saker för vad de varit. Hoppats på död och elände och lycka och mirakel.
Det spelade aldrig någon roll, vi spelade aldrig någon roll.
Tog allt på för stort allvar, det räckte aldrig att bara älska.
Varför räcker det aldrig att bara älska någon?
Om två veckor är året slut. Allt kommer bli dåtid, komma längre bort - bleka.
För alla utom mig. Minnen bleknar inte, inte sådana, inte mina.
Något är fel. Där andra skulle ge bort en fjärdedel av sitt hjärta.
Där slängde jag utan närmare eftertanke hela mitt.
Nu är för sent att kräva tillbaka, för sent att slänga in handduken.
Inga lögner i världen skulle mörka hur jag egentligen har det nu.
Inga lögner i världen skulle få någon att tro på att jag inte menade något.
Det är för sent och jag står fast i det ögonblick jag inte kan lämna.
Allt är för sent och jag orkar inte ens låtsas att det är bra längre.
en obehaglig väntan i vägen för din
men jag har mina skäl
jag låter saker rinna ut i sanden så jag slipper ta farväl
\
In the end
I want to stand with you
At the begining
"så antagligen är det bara ensamheten"
or mabey I'm just being over sentimental
but now it's Christmas and I miss us most of all
you know I never really took the time to thank you
I was always thinking you were here to stay
is it something in the air that gets me cray
'cause now it's Christmas but I miss us just the same
when it's cold, I get lonley
I can't talk, I can't walk, I can't breath
then I dream that you hold me
and the angels are singing with me
I guess it's Christmas when I miss us most of all
this is everything we've ever lived for
Väl hemma satte jag mig i soffan med en filt, en kopp mjök och tidningarna. Prova en dumle-pepparkaka men den smakade inte speciellt gott. Gammal pepparkaksdeg typ. Inte att rekomendera. Läst dem och sen har jag försökt städa mitt rum men den förmågan har jag som sagt var tappat bort. Så det får vara som det är idag. Har betalat räkning också, börjar kunna det där utantill nu. Stolt tjej.
Nu börjar det bli dags att sova. Ska upp och fem timmar och tjugo minuter. Då väntar träning, jobb, möte och hemliga uppdrag. Älskar att det är veckan innan jul nu. Bara fyra arbetspass kvar sen är det mys!
rätt osmickrande bild, men åh så fint!
for what it's worth
Jul om mindre än en vecka. Idag köpte de gran, jag sov. Somnade vid fem imorse, efter en kaos-natt på jobbet. Och idag känns det som jag har bakfyllan från helvetet. Hur nu det gick till. Hög på flott-ångor kanske. Lagom mör efter min vurpa igår också. Handen som dränktes i kaffe klarade sig över förväntan, bakdelen däremot skulle jag inte bli förvånad om den är blå.
Lyssnar på Melissa Horn och ska försöka få mig lite mat. Mår dock lagom konstigt. Illa men ändå inte. Har blivit överbjuden på bakismys också, så ska hoppa in i en dusch och försöka fräsha till mig så gott det går och bege mig mot min finaste. Behöver mysa lite, baka och dricka kaffe. Catcha-up. Vårat telefon-pratande blir lite enformigt. ♥
fast jag borde ha bett dig att gå
och jag ska aldrig mer säga sanningen
till nån som saknar förmåga att förstå"
- melissa horn - vem lämnade vem
i'd rather be alone then with someone who's not you
Men klockan fyra på morgonen blir allt lite jobbigare. Lite ensamare. Saknaden har växt sig så mycket starkare. Skrivandet eskalerar en aning och allt blir bara så mörkt. Och så är inte fallet. Allt är faktiskt ganska bra, mer än OK. Jag saknar bara, inget annat. Och ju närmare julen och det nya året vi kommer desto värre bli den, saknaden.
Att inte få fira det ihop. Att inte ha panik över vad man ska köpa i julklapp till honom. Att inte få uppleva nästa år tillsammans. Det gör ont. Och även om jag säger att det ska bli skönt att kunna säga att det hände förra året, det är länge sen. Så är det fruktansvärt läskigt att ta det steget att gå längre ifrån den tryggheten jag kände då.
Så, novellen jag skrev imorse. Det var alla konversationer som förs i mitt huvud. Allt jag vill säga men borde hålla för mig själv. All saknad som håller på att bubbla över. Så nu nöjer jag mig med att sammanfatta den med dessa ord: jag är hellre ensam än med någon som inte är han och ärligt talat tror jag aldrig jag kommer komma känna så igen för någon annan även om jag i framtiden kommer att vara med just någon annan.
livet går vidare men du försvinner aldrig ur mina tankar
Alla dagar. Nästan allt. 6 år som aldrig kommer tillbaka, 6 år jag aldrig kan radera.
Hur kunde vi förstöra allt, betyda så mycket men inte vara värda någonting?
Kommer aldrig att köpa att vi aldrig vara kära i varandra.
För utan kärleken hade de 6 åren aldrig funnits.
Och utan kärleken hade vi aldrig kunnat förstöra så mycket.
Det är fel att ångra saker, men jag gör det idag.
Ångrar att vi inte såg vad vi höll på med i tid.
Önskar att vi hade sett hur vi förstörde något fint och förstörde oss.
Min bästa vän, min kärlek, min tro, mitt hopp, min dröm, mitt allt.
Det är borta nu. Förtroendet dog och vänskap fungerar inte i efterkrigszoner.
Och jag har inte lärt mig någonting.
Jag skulle falla tillbaka och ge allt jag har om jag bara fick.
Jag är missbrukare och det vi hade är mitt heroin.
livet utanför tar ingen hänsyn till att du är krossad
Imorgon är det jobb 10-13, har längtat efter den här dagen länge. Älskar att komma dit och vet att jag kommer få gå hem när det är ljust ute. Dock hatar jag att det aldrig blir så, minns inte att jag någonsin slutat 13.00 när jag ska - får alltid jobba över. Idag var första gången den här hösten jag sa nej till att jobba över, 10-19 lockade inte när jag bara var schemalagd fem timmar idag. Har dessutom kännt mig väldigt hängig idag, börjar bli sjuk. Och det har jag inte tid med så bäst att sluta i tid och gå hem och sova.
Efter jobbet ska jag på julmarknad. Mys! Så om snön vill komma innan 13.00 imorgon vore ingen lika tacksam och lycklig som jag. Förstå att gå runt där i snön och bara vara. Kan bara tänka mig. Nu ska jag drömma om snö och hoppas på att drömmen slår in.
♥
nobody wanna see us together, but it don't matter
"got every right to wanna leave, you got every right to wanna go
you got every right to hit the road and never talk to me no more
you don't even have to call, even check for me at all
because the way I've been acting latley has been of the walls
just never forget you can turn around anytime
come back anyday, I ain't goin' nowhere
cause you're everything to me
I'll be here waiting
baby, I love you"
sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
04.51, total katastrof. Spenderat min natt med spöken från svunna tider. Börjar på fullaste allvar känna mig i mental obalans.
Jag är 19 år gammal och det känns som mitt liv är över, för typ tredje gången. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Ingen kommer förstå, någonsin, ingen är så dum som jag.
Känns som jag gått igenom allt det här förut. Känns som jag borde tycka det blir enklare. Speciellt eftersom det alltid handlat om samma person. Men nej, det blir bara svårare att låta det ligga i det förflutna för varje dag.
Jag ÄR i mental obalans..
everything will be fine, boys don't cry
Favoritplagg i garderoben just nu: Onepiecen är oövervinnerlig. Utöver det önskar jag att det blev sommar så att jag kunde få använda min nya sommarklänning.
Mitt rum kan beskrivas som: Upplyst. Har 9 lampor på ungefär 9 kvadratmeter & nu i juletider även en julstjärna i fönstret.
Mig själv med tre ord: Envis, rastlös och hängiven.
Jag tränar: På gym. Har köpt årskort på ett gym som ligger i samma byggnad som jag bor i. Saknar dock handbollen, men den får inte riktigt plats i mitt liv just nu tyvärr.
Jag ville bli när jag var liten: Minns inte. Veterinär, ryttare och bondfru typ.
Nu vill jag bli: Lycklig igen. Och senare vill jag jobba som barnmorska.
Humör just nu: Samma ångest som återkommit varje natt de senaste 3 månaderna.
Är det nåt du absolut inte äter: Lever, ärtsoppa, sniglar, chili-con-carne. Finns ganska många fler påhitt jag råkat ut för och mått dåligt av genom åren.
Hur många kuddar sover du med: Fem. Om dagarna ligger det nio stycken i sängen.
Sparare eller slösare: Båda. Har blivit en hejjare på att tröstshoppa. Sparar inte aktivt mer ser alltid till att ha kvar några tusen på kontot när nästa lön kommer in.
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Fler än ett och mindre än fem. Mer specifik kan jag inte bli.
Största svaghet: Har svårt för att släppa taget och har svårt för att se att vissa människor inte är bra för en.
Har du en besatthet? Kärlek.
för utan dig är jag aldrig riktigt säker på vem jag är
please don't play with me, my paper heart will bleed
Godmorgon och godnatt. Halv fem är klockan, om en timme ringen den för om en och en halv ska jag vara på gymmet. Det sista pappa sa innan jag gick och la sig var "var inte uppe hela natten nu" "nädå" lovade jag. Var vaken hela natten ändå, ska väll kanske försöka lägga mig och titta på något serie i en timme nu för att sova känns bara dumt då kommer jag inte kunna prestera speciellt bra på gymmet.
Får skylla på dagen. Har knappt gjort någonting. Sovit, eftersom jobbet förstörde min sömn imorse. Imorgon blir det inte till att sova så länge. Max till 12.00, efter gymmet då. Ska få något vettigt gjort på min första helt lediga dag på ett tag. Måste helt enkelt. Och nu borde jag lägga mig och vila. Dumma mig, dumma dumma mig. Min dygnsrytm är katastrofal. Det här med att jobba i skift tär verkligen må ni tro. Fasta tider (typ 8-17, måndag-fredag) i mitt ♥. Men det kan jag bara drömma om så läng jag jobbar här, tyvärr.
tredje advent
Gick av 03.00 inatt efter en mycket händesefattig natt. Kom hem runt fyra, somnade kanske fem och så ringer de från jobbet vid 09.00. Svarade givetvis inte men vad arg jag blev. Vaknade och kunde inte för allt i världen somna om. Så vid typ halv elva somnade jag igen och vaknade vid tre. Och då hade mamma bakat lussebullar så jag fick en till frukost. Bra start på eftermiddagen ♥
Och nu ligger jag fortfarande i soffan. Hela familjen är på äventyr på akuten och på mataffärer och på basketmatcher. Själv funderar jag på om jag överhuvudtaget orkar gå in i mitt rum och försöka städa idag. Och på om jag verkligen orkar laga middag idag. Fortfarande mätt efter lussebullen.
Fick föresten nyss reda på att jag fixade en 0% CSO på jobbet i fredags kväll (jag vet att ingen förstår) men det betyder typ att jag kommer få in lite extra pengar på kontot när lönen kommer. I'm good!
Hittade föresten ett USB-minne med lite gamla bilder och hittade den här.
Kändes lite surt. Här sitter jag med kort hår som blivit för långt för att vara fint.
Desstuom med två misslyckade färgningar i rad så håret är helt fucked-up.
Saknar mitt gamla långa hår. Och det här var liksom bara ett år sen.
Vad gör tiden oss egentligen?
Då: långhårig och lycklig.
Nu: halvlångt missfärgat hår och helt slut som människa.
nothing can take away these blues
It's been seven hours and fitheen days, since you took your love away.
I go out every night and sleep all day, since you took your love away.
Since you've been gone I can do whatever I want, I can see whomever I choose.
It's been so lonley without you here, like a bird without a song.
Nothing can stop these lonley tears from falling, tell me baby where did I go wrong?
I could put my arms around ever boy i see, but they'd only remind me of you.
I went to the doctor and guess what he told me, guess what he told me.
He said girl you better try to have fun no matter what you'll do.
But he's a fool.
I know that living with you baby was hard sometimes.
But I'm willing to give it another try.
'Cause nothing compares to you
I said nothing compares,
nothing compares to you.
we wish you a merry christmas
Gick precis förbi denna fantastiskt röda julpost låda. Kärlek vid första ögonkastet. Nu måste jag ju skicka lite julkort när man får stoppa dom i en jul låda! Får bli morgondagens mission..
they say i looke fine but i walls could talk..
Jag ska jobba inatt. 22-03. Fruktansvärt dålig tid. Två timmar tills bussen går och om jag lägger mig i soffan så kommer jag somna, om jag försöker städa mitt rum kommer jag bara misslyckas och om jag inte gör någontins kommer jag bli deprimerad. Så jag bakade.
Nu har jag förvisso bakat klart så måste nog ge mitt rum en chans. Rev ut hela min garderom här om dagen. Och där har den legat, på golvet och i sängen. Har helt tappat greppet. Städa, vad är det? Jag som brukade vara ett jävla kontrollfreak och varje sak har sin plats. Den här hösten har verkligen förändrat mig.
Annars då. Spontanutgång inatt. Bestämmdes 23.30 och 00.08 gick min tunnelbana mot T-centralen. Snabbheten har jag åtminstonde kvar. Sjukt otaggad till en början, inte alls mitt favoritställe men det blev bättre mot slutet när mitt sällskap tvingade hem mig. Smått besviken gick min syster och jag mot tunnelbanan när det kommer en kille springandes efter och säger "ursäkta hur mycket väger en isbjörn?" johanna bara "öh?" och jag dog av skratt när killen säger "tillräckligt mycket för att bryta isen". Måste gå till historien som världens dåligaste pick-up-line.
Kvällen slutade i soffan framför Vänner tills Johanna bestämmde att jag höll på att somna.
Tur jag hade en bra kväll den här helgen, för natten lär inte bli kul.
Fem jävla timmar och det är inte många av mina närmaste som jobbar, typ två.
Och den ena slutar typ en timme efter jag börjat, buhu. Men ja, ledig söndag-måndag sen iallafall. :)
"you act like we never had love
and you want me to go without"
i saw you cross the room for the last time
Ångrar allt. Alla gången jag inte höll din hand. Alla elaka ord jag sagt. Alla gånger jag skrek utan anledning. Alla telefonsamtal jag avslutade med att slänga på luren. Alla nätter jag sov när du kom hem. Alla mornar jag inte låg och tittade på dig i timmar. Alla gången jag inte sa precis vad du betydde för mig. Alla gången jag inte kunde erkänna att du hade rätt. Alla dagar jag slösade på att vara sur istället för att inse att jag hade allt. Alla gånger jag inte lyssnade.
Ångrar hur jag behandlade dig på min student. Den dagen som borde varit den bästa i mitt liv kan jag nu i efterhand inte se på det sättet. Jag borde sett dig, för av alla människor som var där var du en av de absolut vikigaste och det finns inte mer än en bild på dig och mig från den dagen. Ångrar allt jag inte sa till dig då. Allt jag inte visade. Ångrar att du inte stod vid min sida genom hela den dagen. Ångrar att jag inte bad dig följa med oss ut. Ångrar att jag bytte din present. Ångrar hur du inte var lycklig, när jag var det.
Inatt saknar jag mer än jag gjort, i hela mitt liv och dig har jag saknat dig så många gånger. Det gick åt helvete idag. Jag ville ha dig här då. För du brukade förstå mig, brukade se mig, brukade säga att jag klarar allt, brukade säga att jag var duktig, att du skulle hjälpa mig. Du torkade alla tårar, även de du orsakat, alla. Du var en klippa. Och inatt förstår jag inte hur jag någonsin ska kunna komma över det här. Inatt bröt jag ihop. Inatt hoppas jag på att alla stjärnor ska falla så jag kan få tusen önskningar. För även om de inte går i uppfyllelse och även om jag vet att jag aldrig kommer kunna åtgärna något av det här, även om jag vet att jag aldrig kommer vara med dig igen - så känns det lite bättre om jag får önska mig det. Önska mig tillbaka.
all i want for christmas is you
vad jag hatar mig inatt..
håll fast vid människor som tror på dig, de är svåra att hitta
Har aldrig längtat så mycket efter att det ska bli nytt år. Nytt år, nya chanser. Men framför allt det faktum att jag kan säga att allt hände förra året. Får mer distans till saker och ting och har ett oskrivet blad framför mig istället för en miljon skrivna blad ur en bok från helvetet bakom.
Det ger mig en chans att börja om. Hur klyshigt det än låter. Sån är jag.
Min absoluta finaste ringde idag. Fick mig att le. Skratta. Hon kan sånt, hon känner mig.
Pratade om ödet och om hur saker är menade att vara.
Isåg att jag har hela livet framför mig. 80 år minst. Kan göra vad jag vill. Sen.
Nu ska jag låta tiden gå, spendera den med mina närmaste och se vad som händer.
För hon får mig alltid att tro på ödet: på att saker är menade att bli på ett visst sätt.
Och jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag älskar henne för det!
tack för att du aldrig låter mig falla för hårt eller djupt ♥ älskar dig
growing apart, and pull it together again
Har saknat lagom och gör fortfarande. Men inte så att det har gjort ont.
Var arg i en vecka och jag grät en dag, den dagen.
Har varit så rädd att en dag hitta mig själv i fosterställning helt hysterisk.
Men nu har det gått så pass lång tid att jag vågar tro på att det inte kommer hända.
Saknat allt det fina, saknat honom, inte oss. Vi var aldrig redo, vi var fast i 2006.
Förväntade oss att den andre var samma person, tog ingen notis om att det var 6 år sen.
Vi ville för mycket och pressade varandra på saker vi borde sett var omöjliga.
Vi hann aldrig växa själva. Så vi kunde aldrig växa tillsammans. Har förstått det nu.
Har förbannat den sommaren många gånger. För jag tror vi skulle kunna ha blivit bra.
Men inte nu. Och inte då. Kanske just för att vi träffades för tidigt.
Man pallar inte alla förändringar som kommer imellan, alla hinder.
Och vi fastnade. Och jag tror att det här var bästa som kunde hända oss båda.
Jag behöver vara ensam. Hitta mig själv. Lära känna mig själv.
Och jag kunde aldrig göra honom lycklig när jag aldrig visste vem jag var.
Och han kunde aldrig göra mig lycklig när han själv inte var det.
Nätterna är värst. Inte för att jag är ledsen eller arg eller ångrar något.
Utan för att jag tänker såhär. Ni vet kloka tankar i efterhand.
För om vi bara hållit oss isär den första gången allt krakelerade.
Om vi inte träffats förens vi båda var runt 22-25, då kanske.
Men vi sabbade det. För vi förstod aldrig.
Och jag älskar ju honom. För allt. För alltid.
Men jag kan inte göra honom lycklig. Och han kan inte göra mig lycklig.
Då är det här lika bra. För jag mår bra, fast det fortfarande är lite jobbigt.
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att han är lycklig nu. Verkligen.
picture you're the queen of everything
Annars har jag inget liv just nu. Jobbar och sover. Tränar på morgnarna förutom när jag går av natt och jobbar morgon. That's it. Ska försöka hinna med så mycket som möjligt imorgon eftermiddag och på Torsdag. För sen är det back to bussiness. MEN, har en kul sak att visa innan jag ska sluta skriva om mitt icke-existerande liv. Var förbi Hemköp idag på vägen hem och hittade helt fantastiskt saft. Från vänster : djungel-dryck, super-dryck och rymd-dryck. Tycker dock inte om saft speciellt mycket så det blev ingen köp. Har dock blivit erbjuden tillfällig adoption av en arbetskompis barn den 1 januari (för att slippa jobba då liksom) han kanske tycker om saft?
have you've ever loved somebody so much it hurts?
staring at a picture of you and me
the say I look fine, but if walls could talk
they'd tell you all about how much I break apart
I think we were right but we did it wrong
now I can't ever read the news today
'cause everything reminds me of yesterday
empty room
empty heart
since you've been gone
I must move on
empty room
everythinw without you seems to make me sad
I thougt we were good, we were meant to be
the way it turned out is still a mystery
klockan är 03.58
johanna försökte lära mig photoshop, vilken naturbegåvning jag är
fick verkligen fram skönheten och likheten, redigeringsbranshen nästa
ingen av oss drömmer inatt, jag skriver du gör annat
Jag hör ditt namn och det känns fortfarande,
inte lika tungt och inte lika mycket.
Oroa dig inte, oroa dig inte för mig.
Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig.
Hon vet ingenting om oss, hon vet inte ens att jag funnits.
Och hon håller dig om natten, så hårt att du inte kan fly.
Jag brukar låtsas att det är jag som träffat någon ny.
För allt som var på riktigt känns på låtsas nu.
Ja, allt som var på riktigt känns på låtsas nu.
vågar inte låta mina läppar möta hans, vågar inte hålla hans hand - fast jag vill och kanske borde
men allt blir verkligare, jag är alltid sist, den dagen jag släpper taget helt - har han redan gjort det
fuck me i'm famous
Jag ser visst ut som jag! Mitt legg är inte ens tre år gammalt. Har aldrig haft problem med att komma in någon annanstans eller på annat sätt blivit misstrodd för falsk identitet på grund av det. Visst, ser inte ut som på legget men så är jag inte 17 år längre, har klippt av mig håret, är inte solbränd (fixade legg i slutet på juli) och jag har ändrat form men annars så. Nej, han förstörde hela min kväll.
Idag fyllde min baba 45 år, så firade honom imorse med utebliven sång och istället hurra hurra hurra på sängen och så paket förståss. Sen var det bara för mig att åka mot jobbet. Jobbade 11-20 idag, vi har inte sålt någonting. Varit storm, de bygger om Rissneleden så ingen kommer ner till oss och vi har varit sjukt överbemannade. Så skickade hem typ alla utom mig, får aldrig gå hem. En flaggstång utanför jobbet gick av, på vägen hem sprang vi in i Hussain och Elia och Josephine råkade ut för de grinigaste busschauffören någonsin - slutet på dagen blev värt ändå.
Nu ligger jag och min syster i sägen och tittar på Victorias Secret - show. Superhjälpte tema. Efter det ska vi sova, har lite mycket planer imorgon. Träning, fotgrafering, träffa min fina saknade vän och sen jobb. Mitt liv i mitt ♥
vilken fredagsmys dag!
Varit på klappjakt i den stora staden med syster min. Provat fina paljettklänningar (glittrar inte alls lika fint på bilden), köpte en klänning till mig själv, en julklapp, en födelsedagspresent och en ny julstjärna.
Träffade Jenny och vandrade vidare någon timma. Slog något slags rekord, aldrig pallat gå i stan mer än ett par timmar förut, man hinner med det man vill då liksom. Idag gick vi i affärer i nästan fyra timmar, och jag är bara halvklar med julklapparna än så länge! Ojojoj!
Nu blir det mer mys i soffan, möjligen väntar utgång om några timmar men börjar jobba tidigt imorgon så känns ovärt :( får se.
"du tog för givet att jag kunde, men du glömde fråga mig"
ja, det finns dagar då jag tänker mer på henne än på dig."
"vi var aldrig kära i varanna, det känndes bara likadant"
det fanns en kärlek men den har brunnit ut.
du fick för stor del av mitt liv jag kunde inte andas till slut.
och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt.
det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
du är kvar med samma folk, kvar med samma tjej.
lever kvar i samma damm och du går i samma kläder.
blir glad av samma rus som en lögn i vackert väder, i ett övergivet hus.
det finns inget att behaga, inget att förklara.
inget att försvara, jag gav upp för länge sen.
jag gav upp för länge sen.
jag gav upp för länge sen .
"det känns ännu sämre nu"
Avundsjuka. På de som var där och på henne också. Mer begåvad människa är svår att hitta.
24 år gammal och hon vet precis hur allt känns och hur man sätter ord på det.
Önskar jag själv kunde fått lite av den begåvningen, jag mal bara på. Utan röd tråd. Utan något.
Tomma ord, samma ord, samma sak, samma historia, allt är likadant & det betyder aldrig något.
Vill skriva något som betyder något, vad som helst - kanske behöver det bara vara ett brev.
Men jag kommer aldrig upp på den nivån, för jag ser inte sammanhangen förens efteråt.
Det skulle ta för lång tid att formulera, säker något år, om om ett år då känner jag säkert inte så.
jag för för feg för att dra mig ur
vi tittar åt varsitt håll
och tänker samma sak
det känns ännu sämre nu"
i'll be alright you said, tomorrow
leave your pictures on the floor
steal back my memories
i can't take it anymore
i've cried my eyes out
and now i face the years"
Tittat på "låt-oss-gråta-ögonen-ur-oss"-film. Men Johanna. If Only.
Filmen i kort version "vad skulle du göra om du visste att du aldrig mer
skulle få se den personen som är allt för dig, hur skulle du vilja att er sista dag
någonsin skulle se ut tillsammans om du fick en andra chans att uppleva just den där
sista dagen med den personen som inte vet att det är den sista och göra den perfekt".
Har sett den flera gånger, inte slutar man förvånas över hur överjävligt sorglig den är.
Självklar vinklar jag fortfarande allt till vad som var (give me break, det har inte
ens gått tre månader) och min tanke var vad skulle vi har gjort, då?
Och hur illa det än låter så vet jag inte om det någonsin skulle ha hänt.
Uppenbarligen går det brilljant att inte se mig längre så..
Och sen började jag tänka lite mer överlag.
Om jag dog, vem skulle sörja utöver min familj?
Utöver mina närmaste vänner?
Usch. Jag ska inte se sånna här filmer.
Är redan i totalt kännslosam obalans.
Jag är ett hopplöst fall.
Love isn't mine,
never was,
might never be.
punkt.
