empty room, empty heart

"let go, fall in
drown in the moment with me
sinking 'til we start to breath
"

Inte en dag har gått, inte ens en timme har gått, inte egentligen. Sen den där dagen för så länge sen. Minns hur jag satt i sägen, med armarna om knäna, gungandes fram och tillbaka, Fanny i högtalare på telefonen och skulle förklara. Det gick inte då och det går inte nu. Inte ens jag kan förstå fast det gått så lång tid nu.

Sitter här ikväll och tänker på vart jag är, vem är jag nu? Inte samma person som för ett halvår sen, inte samma person som för tre månader sen, inte ens samma person som för två veckor sen. Har kommit så långt utan att själv göra något av egen vilja, överleva måste man men nu har jag till och med börjat leva igen. Min dröm gick i uppfyllelse, det jag krigade för under mina två sista år på gymnasiet, slitet med alla extra poäng och de högskoleprov jag skrev - det lönade sig. Jag lyckades, jag är precis där jag ville vara idag. Inte där jag ville att vi skulle vara.

Det är en så stor skillnad som jag inte sett förens nu. Jag och vi. Du och jag. Vi och du. Kunde inte ha varit lyckligare för min skull än jag är idag, träffat fantastiska människor under bara två veckor, varit på platser jag aldrig sett för, upplevt så mycket nytt. Mitt liv går vidare, jag är inne på rätt spår, för jag lyckades. Och när jag ser det så kan jag inte låta bli att undra. Lyckades du? Vad drömmde du egentligen om? Är du på rätt spår idag, mår du lika bra som jag för vart du hamnade?

Kan inte låta bli att tänka så. Kan inte bara vara lycklig för mig, du betyder fortfarande alldeles för mycket. Naiva 19åring, varför kan jag inte inse att det nog inte var kärlek? Nej, jag tänker fortfarande på det, på hur du har det på vad du drömmer om på hur du lever nu. Är så avundsjuk på dina vänner på din familj för de vet och jag undviker att ta reda på det. Vågar inte för jag vet att hur som skulle det knäcka mig. Vill vara så nära, vill ha dig här, vill veta, vill känna, vill se, vill allt. Men ändå inte, verkligen inte. Du olycka skulle göra mig ännu olyckligare och din lycka skulle bara knäcka mig fast jag redan vet att jag inte kunde göra dig lycklig. NAIVA JÄVLA 19ÅRING, FÖRSTÅ NÅGON GÅNG, SLUTA TÄNK SÅ MYCKET. Ändå sitter jag här, den stressigaste kvällen på länge och allt jag kan tänka på är vad gör du nu? vart är du nu? vem är du med nu?

Tentan imorgon kommer nog gå jättebra..

please don't leave me

Tenta plugg hela dagen lång. Har min första examination imorgonbitt 9.00-11.00.
Hade en kort paus mitt på dagen, för lite smörgås och vila hjärnan lite.
Övninskörde även en sväng med lite ärenden nu på kvällen och en timme på gymmet.
Skulle uppskatta att jag har haft nio effektiva plugg-timmar idag. Snart spricker mitt huvud.
Pratade precis med Sofia en timme i Adobe Connect och vi blev inte mycket smartare men..
Har läst allt, strukit under, strukit över, slagit i ordböcker, översatt, jämfört,
svarat på frågor och allmänt kännt mig dum i huvudet lite då och då.

Längtar till imorgon 11.00. Då är första momentet avklarat, bara två kvar tills första
kursen är avklarad. Inkasserar snart mina första hp, wiihoo. Tror det här
momentet är på 4hp, då är det bara 176hp kvar tills jag är klar med utbildningen haha.
Nej, dags att duscha och sova och drömma om forskningsprocessen.
Ska nog kolla lite på vänner innan tror jag, en skiva åtminstonde! ♥

could you make it on your own?

So, latley been woundering who will be there to take my place?
When I'm gone you'll need love to light the shadows on your face.
If I could turn back time I'd go wherever you would go.
If I could make you mine I'd go wherever you will go.


det kändes som om alla bitar föll på plats nyss
så var det inte, jag ville verkligen bara tro på det för ett ögonblick

love is to be free to do whatever you want to

Tillbaka på fastlandet efter 25 timmar med ö-liv.

Vandrarhemmet var kaos! Låg inte centralt som de stod på hemsidan. När vi kom var de första han sa "juste! jag såg precis att det var en bokning idag". Vi fick fel kod till dörren så när vi kom hem på kvällen hade vi bara väldig tur att städaren var där och kunde släppa in oss, vi var ju ensamna där. Imorse när vi skulle checka ut var ingen där, alls, så vi fick lämna nyckeln under dörren. Inte att rekomendera alltså!

Annars har vi gått och gått och gått. Eftersom vandrarhemmet låg på andra sidan stan så gick vi till stan. Vet inte om det kallas stan men till murarna liksom. Dock var vi inte framme där förens frammåt halv sex tiden och då var allt stängt, men mysigt var det! Sen vidare på lägenhetsvisning där i närheten, trodde vi, och gick vilse. Tog ett tag och några sönderfrusna tår att ta sig dit. På vägen därifrån insåg vi att vi nog gått ungefär en mil den dagen och letade desperata efter en buss att ta, men kollektivtrafiken är näst intill obefintlig där har vi insett. Så vi ringde taxi och åkte till ICA wisborg som låg vid vandrarhemmet för att köpa frukost. Kvällen avslutade vi på vårat lilla, lilla rum med att titta på Wallander.

Måndag morgon gick vi upp vid sju tiden för att hinna med allt, vi började nio sen. Utcheckningen gick ju sådär men men. Kändes jättelångt till högskolan också, var fortfarande stel efter kylan dagen innan hann aldrig tina ordentligt (har fortfarande inte gjort det). Sen var det fullspäckat schema med högskoleinfo, almedalsbiblioteket och så lasarettet där vi skulle fixa paserkort (vet inte hur många nya kort jag har nu för olika ändamål, behöver såå en ny plånbok med mycket fack!) och sånt. Sofia och jag prioriterade att se lite mer av hur det ser ut innanför och utanför muren istället för lunch. Värt! Vi måste verkligen sett ut som turister med våran karta och vår packning. Från lasrettet fick vi tack och lov skjuts av en snäll kurskamrat, tror vi såg väldigt frusna ut. Sen var det bara till att sätta sig på båten hem igen.

Himla trevligt dygn trots köldskador och sträckta ljumskar. Är i ofattbar smärta just nu. Kommer aldrig tina och ljumsken har låst sig och vill då icke sammarbeta så det gör lagom ont att försöka gå. Kändes lite tråkigt att åka hem idag men det var nog bäst så, vi åker ju tillbaka snart. Blev erbjuden lägenhet också, ska tänka på saken men vi får se känns väldigt impulsivt att flytta redan. Lite bilder också:

She don't let go of anything even when the pain gets really bad.

Har spenderar halva dagen i Visby nu. Ska skriva ber allt som hänt sen, när jag är hemma på fastlandet igen. Tänkte bara tala om att jag gillar Visby redan, dock känns mörkret mycket mörkare & jag gillar inte ens mörkret hemma i Stockholm, läskigt! Dessutom kollade Sofia och jag nyss på Wallander, dumt av mig som vet att jag drömmer mardrömmar om alla svenska kriminal serier..

come back tonight, put your arms around me, never leave again

My whole life, waiting for the right time to tell you how I feel.
Know I tried to tell you that I need you, here I am without you.
I feel so lost but what can I do?
Cause this love seems real but I don't know how to feel.

Alright, everything felt alright since you came along.
Before you I had nowhere to run to I came so close to giving it up.
And I wounder if you know how it feels to let you go?

You said goodbye in the pouring rain.
And I break down as you walk away.
Cause all my life I felt this way,
just couldn't find the words to say;
stay, stay..

i'll break down again and again and again

Ensamhet. Alltså, jag sitter under en stickig filt i en liten soffa i en stor, tyst lägenhet. Jag känner mig ensammast i världen, brukade tycka kvällar som denna var mysiga. Lite deja-vu spegelvänt, förstår ni? Såg in lite i framtiden, hoppades på att själv få uppleva det här. Min lägenhet, min kärlek, min familj. Ikväll känner jag mig bara hopplös. Vet att jag bara är 19år men jag tror inte på kärlek längre. Inte för min del i alla fall.

Att bära på ett krossat hjärta är inte det enklaste. Man ser aldrig i förväg när svackan är där. Plötsligt svider det bara till och allt vänds upp och ner. Igen och igen och igen. Hjärtat krampar i sina svaga försök till att överleva tills det till slut bara ger upp, slår någon gång i minuten. Som ikväll, ikväll slår hjärtat knappt, ikväll är all musik i världen skriven för att få mig att minnas, ikväll saknas varenda pusselbit utom ramen.

Det värsta är ändå inte smärtan eller det krampande hjärtat. Inte ensamheten eller avsaknaden av bitarna som gör mig hel. Det värsta är att ingen saknar mig ikväll. Ingen saknar mig på samma sätt som jag saknar ikväll. Det är det värsta. Det är det som får mig att vilja ge upp. Och det är orättvist.

trött tjej checkar ut!

Har haft roligt åt min egen dumhet en hel del på sistonde. Gillar det! Som imorse (om just du är en sån person som tycker det är dumt att vara väldigt öppen, sluta läs!) på väg till jobbet. Jag är en sån person som aldrig går i string-trosor, aldrig. Antigen är de obekväma eller så känns det som man är naken, not my coup of tea. Men så har jag inte orkat tvätta på ett par veckor och då har man inte så många valmöjliheter kvar i lådan och ett och annat par stringisar har man väll fått genom åren. Så ja, det ena ledde till det andra och på väg till jobbet kunde jag inte för allt i världen förstå varför jag frös så om rumpan. Klart det blir kallare med ett lager tyg istället för två men det kopplade förståss inte jag förens mycket senare. Det är tur man kan underhålla sig själv..

Annars har jag haft mitt första seminarie med min seminariegrupp, jobbat fem timmar, promenerat med Jenny♥, passat trollungarna mina, lagt intresse på typ fem lägenheter i Visby (någon som vill flytta ihop i en 3:a, ett litet äventyr, någon? haha kommer aldrig ha råd med hyran själv, men usch för studentlägenheter alltså, hellre än stor egen lägenhet då - de små är väldigt eftertraktade!), jag har badat och målat naglarna, haft ansiktmask, till och med rakat benen. Mycket bra saker har jag fått gjorda. Och nu ska jag nanna kudden. Morgondagen behöver all energi jag kan få. Ska till stadsbiblioteket (som jag inte hittar till), ska till förskolan och leka med alla småtroll, ska hämta barn på skola och förskola, och de barnen lovade jag i ett vagt ögonblick att vi skulle åka pulka så jag ska åka pulka också, och så har jag lovat att se både smurffilmen och wildkids också. Och när de sommnat så har jag en hel kväll med sjuksköterskeproffesionens framväxt framför mig. Ett, två, tre, fyra, jag är en partymyra - eller!?

you're the only thing worth holding on to♥

"och jag hoppas att ni någon gång kommer på ett sätt ni kan leva tillsammans på
för ni mår inte bra utan varandra men inte heller med varandra hela tiden"

she has a heart of stone, your fault

Mår bra. Mår så bra. Mår så jävla bra.
Dagen har inte varit speciellt speciell men ack så bra.
Började med tre timmars jobb med fina arbetskamrater, uteslutande.
Hem en sväng för soffläge i en timme ungefär.
Packade ihop böckerna och datorn och begav mig till centrum.
Träffade mamma en snabb, fikade lite och så.
Åkte till dagis för att hämta upp en genomblöt pulkaåkare.
Vidare till skolan för att hämta upp 7-åringen.
Gick hem (för är man 4 år kan man gå själv) på isen.
Vi lekte med bilar och åt chili-con-care, eller dom gjorde jag tycker inte om.
Sen fick jag skriva i 7-årigens "mina vänner"-bok och lova att ta med en bild nästa gång.
Mycket smidig nattning efter en timmes värdelösa barnprogramm.
En timmes plugg-mode i deras soffa innen föräldrarna kom hem.
Dom är så fina just de föräldrarna, sjukt gulliga!
Gick ut i snö och bitande kyla, underbara vinter! ♥
Kom hem till en mysig soffa, tittade lite på Men In Black med pappa, hur kul som helst!
Sen upptäckte jag hur skadad man faktiskt är av facebook,
satt på databasen vi sköter våra studier ifrån och följde en konversation mellan
läraren och en av mina vänner och började plötsligt leta efter "gilla"-knappen..
Skrattade åt mig själv i säkert tjugo minuter innan jag kunde släppa det.
Prova vårat "rum" inför seminariet imorgon, Emmy har lika fina hörlurar som jag!
Nu har jag precis avlutat en konsverastion med Jenny, som jag bjöd in mig till imorgon.
Och nu pratar jag med Kevin om väldigt oväsentliga saker.
Fin dag, vardagsfin. Om ändå varje dag kunde vara som idag.

true love or what else?



Har varit helt besatt sen jag såg de här reklambilderna i tunnelbanan, känner mig så träffad!
Det finns nog ingen i hela världen som är mer anti tv-spel än jag, på riktigt.
Vem som helst skulle kunna säga det här till mig och jag skulle älska dem till oändligheten och vidare. Typ.
Enda lilla missen, det finns flera likadana bilden med olika namn, hundar och män.
Mannen ser väll helt OK ut, dock finns det en bild med en mopps-valp och jag älskar moppsar!
Men förutom att moppsen var på fel bild så måste det här nog vara den bästa reklamen som gjorts, någonsin!

you were mine for the second time around

It's all coming back to me now.
Vill bara sova bort alla tankar inatt. Kan inte ta hela cirkusen nu. Har inte tid.
Väldigt många nya sätt att se på saken och väldigt många åsikter på 48 timmar.
Samtidigt som en öppen dialog med mina nära är viktigt så känner jag att det inte
riktigt går ihop med allt annat i mitt liv nu att oroa mig för vad de tycker och tänker.
Och andra sidan finns det ett par få som verkligen förstår, som ser hur jag lyckats,
men som ändå tycker jag gör rätt i mitt beslut om att stå kvar här nu.
Vissa ser inte de nätter jag inte sovit, de dagar jag istället sovit bort,
de långa oskickade breven jag skrivit eller de otaliga tankar jag tänkt varenda dag.
Andra ser allt glasklart och de är tack vare och på grund av dem jag håller dialogen öppen.
Alla vet, ingen vet. Alla tror olika, måste låtsas för att inte hamna i diskussioner jag inte orkar med.
Måste spela med, "jävla idiot" "nej aldrig igen" "jag hatar också", fast det är kanske inte sant, eller?!
Det krossar mig ibland, när det blir för mycket öppen dialog, för bara två förutom jag vet. Egentligen.

I wish somebody knew

the first love is a beautiful breakdown

Livkvaliét i sin bästa form.

Idag har jag blivit bortskämd av min syster, mitt i den värsta plugg-timmen idag kommer hon hem med godis till mig. Det blev både roligare och enklare att plugga, sockerkick♥ Dålig vana kanske, men har druckit té med MYCKET socker också, bara för kickens skull, snart försvinner den nog och blir inget annat än just en dålig vana..

Klockan 18.00 var jag klar med pluggandet, tyckte jag och mina stackars hjärnceller. Imorgon blir ändå en heldag så det är nog OK. Åkte in till stan och mötte upp Sandra. Vi hämtade ut bio-biljetterna och åkte sen till gamla stan för middag på Vapiano. Hickar fortfarande mozarella och tomat. Begav oss mot söder för lite Marilyn Monroe-film. Positivt överaskad då jag hade noll koll på vad vi skulle se, himla fin film och Michelle Williams alltså, ojojoj. Mysmiddag, med fin vän och sedan en fin film, bättre måndag får man leta länge efter.

Nu känner jag mig riktigt gammal, har haft riktigt oflyt med SL idag. Minst 20 minuters väntan på alla avgångar, utom när jag åkte in till stan, alltså sammanlagt en timmes vänta på dessa tåg och så tjugo minuters väntan på bussen. Åkte från sthlm-södra för en timme sen och kom hem för ungefär en kvart sen. Har gäspat hela vägen och har inte sett fram så mycket mot att få krypa ner och släcka lampan som nu. Nanna kudden..

you have to live whit you own actions

my weakness is that I care too much
and my scars remind me that the past is real

i'm drunk and i'm feeling down, just wanna be alone
i'm pissed 'cause you came around

I tried to help you once, agains my own advice
I saw you going down but you never realized
that you're drowning in the water
so I offerd you my hand, compassion's in my nature
but that was our last stand


Visby, bokat och betalat!

Nästa söndag 12.00 vinkar jag hejdå till Stockholm (eller Nynäshamn egentligen).
Dock inte för gott, inte det här gången, inte ännu. Ska bara på introdution nu.
Lite mer än ett dygn är vi där, åker med en väldigt nyfunnen vän och bor på vandrarhem.
Ett riktigt äventyr känns det som, åker till ett ställe jag aldrig varit på och jag åker tillsammans
med och ska bo tillsammans med en person jag inte kännt mer än någon vecka.

På Söndagen tänkte vi använda våra timmar till att promenera i Visby och bara se oss omkring.
Hoppas på att något är öppet på Söndagar, vi vet ingenting om stället, inget sånt i alla fall.
Sen på Måndagen är det introduktion på högskolan och på sjukhuset innan vi tar sista båten hem igen.
Snabbvisit den här gången, men det känns bra att ha varit där en gång i alla fall innan jag åker dit igen v.9.
Nej, ska bli kul faktiskt, spännande att se vad jag gett mig in på, se vart jag tänkt flytta liksom. Crazy!

Jag vill gå hem, nu!

Tog mig friheten till 15 minuters extra rast. Har även pratat med Hussain om att få gå hem, han säger bara: absolut, efter klockan tre. Vi är inte vänner längre han och jag.. Ska stämpla in om fyra minuter, jag lovar att jag kommer somna stående!

vad vore jag utan dina andetag

Träffat Sandra och William idag och förundrats över hur vissa saker består, hur vissa människor alltid finns.
Har inte sett dem på vad som känns som 100år ändå känndes allt precis som vanligt, en skön trygghet.

 

 

Nu har jag gjort något dumt också. Tagit på mig ett extrapass på jobbet.
Tack och lov börjar jag inte förens 19.00 nu, men slutar inte förens 3.00.
Ångrar mig som aldrig förr. Alla är sjuka också så vet inget om vem som jobbar.
Ska plocka ihop mig nu och ta bilen dit, övningsköra lite är aldrig fel.

Hoppas alla kollar på Gladiatorerna ikväll,
för min skull blir så ledsen när jag alltid missar det!

dead and cold and lonley

maybe turning my back would be that much easier
cause hurtful words were all that we exchanged
but I can't watch you walk away
can i forget about the way it feels to touch you?
and all about the good times that we've been through?
could I wake up without you everyday?

i know i could say we're through
and tell myself I'm over you
but even if a made a vow
a promise not to miss you now
and try to hide the truth inside
i'd fail cause i just can't live a lie

it's gotta break me down again and again

so hard to se myself without him, I felt a piece of my heart break
but when you're standing at a crossroad there's a choice you gotta make

I guess it's gonna have to hurt, I guess I'm gonna have to cry
and let go of some things I've loved to get to the other side
I guess it's gonna break me down like falling when you try to fly
it's sad but sometimes moving on with the rest of your life, starts with goodbye


vi lovade att aldrig bli som dem, det dödade oss

Idag har jag lärt mig två nya saker.
1. Jag tycker trots allt inte om tomatsoppa, alls.
2. Man skall icke gå ut i vårjacka när det är så pass kallt att det börjar snöa när man är ute.

 


Tog en välbehövlig paus från allt och gick på en promenad med min bästaste Kevin.
Tog vårjackan för det såg himla skönt ut ute, det var det inte - jag frös arslet av mig.
Väldigt skönt att komma ut i alla fall, andas frisk luft och slippa tänka på forsningsprocessen lite.
När jag kom hem hade min syster städat mitt rum, kan inte med ord förklara hur glad jag blev.
Hon är himla fantastiskt den där! Och på sängen låg boken jag väntat på i några dagar nu.
"essentials of nursing research appraising evidence for nursing practice"
Så nu ska jag sätta mig och bläddra lite och markera lite viktiga sidor och sånt.

vetenskapsteori och metod, 3hp

God eftermiddag. Klockan är 11.00 och jag har hunnit med ganska mycket måste jag säga. Har börjat på en ny lärande aktivitet, alltså skummat två vetenskapliga artilklar (40 sidor!!!) på engelska och förbannat mig över att Jessica och jag mest ritade på engelska B kursen. Gått igenom en halv föreläsning i PDF-format, still going strong med den. Druckit väldigt starkt kaffe och kompenserar nu med en kopp te. Har betalat lite av de jag beställt. Har bakat en kladdkaka som först inte ville stelna och nu ser alldeles för stel ut, vi får se sen när den ska ätas. Har ring jobbet. Ganska bra jobbat tycker jag.

Resten av dagen kommer väll gå åt till ungefär desamma. Gå igenom resten av föreläsningen. Ska försöka bli klar med den ena artikeln iallafall, då har jag kommit en bra bit på vägen. Ska också ut och ta en prommenad, städa lite i mitt rum och hoppas på att en av böckerna behagas anlända med posten. Och så ska jag äta tomatsoppa också, haft ett väldigt konstigt sug efter det på sistonde eftersom jag inte kan minnas att jag någonsin ens ätit tomatsoppa. Ungefär det, och så strukturera upp någon form av ett schema till kommande vecka förståss.

den som älskar mest faller hårdast

jag har hört att du har träffat någon, hört att hon är allt jag inte var
jag hör att du är säker nu och vaknar med den tanken varje dag
jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
mitt hjärta var ditt att förstöra, låt din vän få veta
det kommer alltid att finnas en hand för dig någonstans
du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
alla vill väl ha dig nu, de hade ju väntat på det här

mina vänner säger: "vakna upp och sluta tänk på det"
men vad vet de? nu är någon annan är jag närmare
livet innan dig kunde jag utan och innan
så kunde jag ha haft det föralltid
men jag föll för dig och du förtjänar en nominering för rollen du spelade

if we could just make it through

Hämtade mitt nya headset på posten idag, sjukt otympligt paket. Kännde mig lite
som en packåsna på vägen hem, köpte soppa och lite nudlar också,
och släpade på min väska med block och kalendrar och vattenflaska och prylar.
Har precis halvkollat på handbollen samtidigt som jag beställt böcker för,
håll i er, lite mer än 3400kr. Det kostar att plugga alltså!

Nu när jag har mitt fina headset kanske jag ska lana lite? WOW någon?
Fast juste! Jag vet inte hur man gör, det var seminarier det var till för..
22.00 ska vi, min studiegrupp, i alla fall ha lite test av bild & ljud.
Naket tänkte vi först sen kom vi på att hela kursen kan se oss om vi har otur.
Nej, shit vilken dag vi har haft, vi alla kände oss nästa berusade vid 17.00 när vi blev fria.
Har haft en supervecka, verkligen! Har hamnat precis där jag hör hemma.
Är yngst av alla men vad gör det om 1000 år, min studiegrupp är top notch!
Imorgon börjar distansen på riktigt, hoppas på att första boken behagas dyka upp då.

 

 

Nej. Nu ska jag försökta sysselsätta mig så att jag orkar vara vaken till 22.00.
Har somnat runt 21.00 hela veckan och vaknat av mig själv vid fem snåret och varit superpigg.
Så det ska bli en kul uppgift att hålla mig själv vaken i två timmar till, gäspar redan..

it's safe to say i'm ready to let me go

Klockan är inte ens åtta och redan har två helt otroliga saker hänt idag.
1. jag var uppe innan 7.00 och höll på och fixa och dona.
2. jag beställde precis hem ett headseat till datorn.
Tror ingen någonsin trott det om mig, allra minst jag själv.
Idag har jag föreläsningar till 16.00.
Idag börjar allvaret liksom, tenta om två veckor.
Måste springa till tåget.

 

she's a good girl, loves her mama
she's a good girl, crazy 'bout you
you're a bad boy 'cause you don't even miss her
you're a bad boy for breaking her heart

today is the first day of the rest of your life

Om två timmar har jag börjat på KI. 10.00 börjar jag med inskrivning och lite info.
13.00 börjar min första kurs: sjuksköterskans profession och omvårdnad som vetenskap (18hp).
Det känns väldigt konstigt men nervös är jag faktiskt inte. Det kommer väll på tåget.
Ska börja gå alldeles strax faktiskt, det snöar ganska mycket ute.
Det var ett tag sen jag åkte pendeltåg senast men förra vintern var inte rolig vill jag minnas!
Så åker två tåg tidigt så jag inte kommer för sent det vore bara väldigt dumt!

 

allt du fick var ett ögonblick när livet borde varit enkelt

du kommer veta vad du har
vad är borta vad finns kvar
det sägs att tiden läker sår
men minnena dom når
tillbaka till igår ♥


Hade nästan glömt bort hur fina texterna var när han dök upp på spotify.
Våran umgdomskärlek, Emma's och min. Emil Sigfridsson, ååh.

sunday, bloody sunday

Min dygnsrytm är ganska rolig nu. Sover mellan typ 20.00-01.00, sen är jag pigg nästan hela dagen. Så nu på morgonen har jag beställt en bok och letat efter en annan som jag ska låna på biblioteket idag men dom öppnar inte förens 12.00. Läst ut "dyngkåt och hur helig som hels" och fredagens Aftonbladet för det har inte hunnits med förens nu.

För en timme sen blev jag sjukt sugen på bröd och så hade vi inget hemma, typ limpor som jag inte tycker om. Så gick till Hemköp och köpte ingridienser till scones och så ost och skinka och apesinjuice. Så nu är sconsen i ugnen och jag vaktar dem som en hök, har aldrig bakat bröd någonsin förut tror jag. Ska väll försöka få tag i min bästaste vän snart, han borde vakna typ nu och se om han har lust att gå och prova lite jeans och köpa lite block och så biblioteket förståss. Och så ska jag fortsätta min kampanj om att han ju borde hoppa av skolan och flytta med mig till Gotland, don't you think? Efter sommaren åtminstonde, så kan Malin komma när hon är klar med skolan så kan vi bli ett lycklig litet kollektiv!


Oh titta vad fint! Ganska stolt över mig själv, kanske kommer jag överleva själv.
Fast det är klart, om jag säger att jag inte kan så kanske folk blir mer övertygade om att det
är en himla bra idé att flytta med mig! Hihi. Äsch då, dags för frukost! ♥

still i love you, still i can't forgive you

"we've been here before
I feel we keep gong back and forth
maybe it's over, maybe we're through
but I honestly can say; I still love you
"

Körde förbi ditt hus idag, var livrädd på vägen dit, helt säker på ett mindre psykbryt.
Helt säker på att bilen skulle tappa fäste att jag skulle köra rakt in i husfasaden och dö.
Dö på riktigt, så att du skulle se det, så att du skulle förstå det, att du orsakat det.
Men jag kände ingenting, dog inte igen, dog inte på riktigt, jag är klar med det nu.
Har dött den här hösten och återuppstått, lite trasig men väldigt levande åtmistonde.
Och nu är jag klar med det, jag ska inte dö för dig längre, du är inte värd det.

Saken är den att jag skulle kunna skriva här, i tjugo år till, dagligen att jag älskar dig.
Let's face it, så är det. Du betydde hela min värld, du var min andra halva, min uppväxt.
Så ja, jag älskar dig. Föralltid, det vågar jag lova. Men jag kan inte förlåta dig.
Inte för hur du gjorde, vad du gjorde och inte för hur du försökte låtsas vara ledsen för det.
Inte för hur du trodde att allt skulle bli bra, alla skuldkännslor släppa av ett obetydelsefull förlåt.
Pratade om det här om dagen, något pojkar har gemensamt, de tror att bara de är förlåtna är allt OK.
Så är det inte, förlåt betyder ingenting i en situation som denna, inte ett förlåt via sms åtminstonde.
Och då spelar det ingen roll hur mycket jag älskar, för det är en total omöjlighet att förlåta.

Det var befriande att se att jag inte kände något, att livet gått vidare och att jag kunde.
Vi ska dela pendeltågslinje några dagar nu, station till och med. Risken är inte stor men den finns.
Och det känns OK för jag vet att jag kan gå förbi dig, se dig i ögonen och säga att jag överlevde.
Att jag växte av det, att jag blivit en bättre människa och att jag vågar satsa på mig själv.
Utan att vara bitter, för människor gör misstag och livet går vidare även efter sådana.
Du är värd hur mycket som helst, men inte mig. Inte mitt hjärta och inte mitt förlåtande.
Inte idag. Inte imorgon. Inte förens du är man nog att säga det öga mot öga, och stå för det.
En dag hoppas jag ju på det, på att vi kan bli vänner, skratta åt allt bra och dåligt.
Att vi kan se våra gemensamma vänner bli gamla ihop, för vi vet att det kommer hända.
Men jag har inte bråttom och jag behöver dig inte så mycket som jag trodde.
Och det var en skön insikt, att jag faktiskt klarar mig så fruktansvärt bra nu. Att jag är vidare.

nyår, ur jennys kameras synvinkel..

bara tjugo i fem en söndagsmorgon kan man få den briljanta idén
att publicera dessa bilder, de är inte offentlighets-material, men what the fuck?

 

helgmys ♥

Igår var det premiärvisning av Ellas nya lägenhet. Middag och mys! Hon bor inte så långt bort längre, på T-bane linjen till och med. Rätt otroligt med tanke på att fröken vägrade åka tunnelbana (eftersom det var obehagligt att åka under jorden) när vi började på s:t martins för tre och ett halv år sedan.
Lägenheten var fin den också. En en och en halva typ. En stor sådan, men riktigt sovrum, vardagsrum, kök och badrum så det kändes mycket större.


fråga mig inte vad hon tror, men visst ser hon rädd ut för kartongen med taco-skal?

 

Idag ska pappa och jag på äventyr hela dagen! Första stoppet blir hos Robban, våran alldeles egna dataexpert! Fick ju en ny dator i studentpresent av min familj och så fick jag en dataväska av Robban med familj och även office-programmen, så ska lämna datorn där idag så jag office-programmen tills skolan börjar. Vilket för övrig är i övermorgon, vadå nervös? Jag? Herreeeeeguuuuuud!
Nästa stopp blir Carina, som fixade min praktik på Danderyd och som är min bästa väns mamma. Hon har lite av böckerna jag har på första litteraturlistan som jag ska få låna och så. Vilken tur man har att man har så mycket folk runt sig som bryr sig. Så otroligt tacksam för allt stöd jag fått och får.
Kan även medela om att jag har flera kontakter än jag trodde som känner någon eller som har någon som känner någon som just nu kollar vilka möjligheter jag har att flytta snart. Sjukt! För en vecka sedan trodde jag att jag skulle stå och flippa burgare i ett halvår till..
Därefter ska vi till Huddinge för att lokalisera exakt vart det är jag ska vara på måndag så att jag inte behöver riskera att missa uppropet, vore så himla typiskt mig att gå vilse eller något annat dumt. Och efter det ska vi åka och handla. För att göra hela äventyret ännu mer givande ska jag övningsköra hela dagen också.

Och ikväll blir det premiär av Jessica och Miras lägenhet. Ska se till att verkligen inviga allas lägenheter för sen när jag flyttat kommer ingen komma och inviga min lägenhet med mig, Gotland ligget långt bort. Dessutom läste jag i tidningen idag, de har typ ingen ström där idag på grund av stormen. Känns som det pratas om Gotland överallt, kan det vara bara för att jag är mer uppmärksam eller?

Dags att rulla. ♥

hold on, be strong

Inofficiellt städar jag nu. Officiellt försöker jag förstå mig på CSN.
Om jag flyttar måste jag ta studielån och tänkte kolla vilka möjligheter som finns.
Såhär står det: du kan låna 6157kr i månaden och få bidrag på 2700kr i månaden.
Okej?! 8857kr i månaden, finns det några andra möjligheter? nähä, nej okej.
Har kollat både lägenheter och studentlägenheter och kan komma undan med 3500kr/mån.
Då har jag bredband, tv och el. Allt för 3500kr. Sen är min telefonräkning aldrig speciellt hög.
Om jag tar i ordentligt kanske jag kan komma upp i 600kr, det har aldrig hänt men kanske sen.
Så ungefär 4100kr i månaden med boende och telefon och grejer.
Känns det inte lite mycket att låna så pass mycket att jag kommer ha nästan 5000kr/mån
till mat och sånt? För en. Jo. Men på deras hemsida finns inga andra allternativ.
Speciellt för mig som är sjukt ekonomisk känns det dumt, kommer kunna öppna sparkonto..
Nej, CSN och jag går inte ihop och då har jag inte ens skickat någon ansökan till dem ännu.

Annars så städar jag idag. Eller försöker iallfall. Ska plocka ihop min verktygslåda som ligger i hela hallen.
Tvätta lite sängkläder också kanske. Ska snart duscha och slänga på mig lite kläder.
Ska med Johanna till hennes skola och lämna något papper inför praktiken och sen ska vi flanera lite.
Ikväll, typ vid sex ska jag träffa Jessica så ska vi orientera oss hem till Ellas nya lägenhet.
Middag och mys och sånt där. Ungefär 200 år sedan vi träffades allihopa tillsammans. ♥

I'm lying, they know it, why won't this just all go away?

If anyone asks I'll tell them we both just moved on.
When people all stare I'll pretend I don't hear them talk.
If anyone asks I'll tell them we just grew apart.
What do I care if they belive me or not.

Whenever I see you I'll swallow my pride and bite my tounge.
Whenever I feel your memorie is breaking my heart.
I'll pretend I'm OK whit it all, act like there's nothing wrong.

Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?

it's so hard to let you go, cause you mean everything to me

"jag ska bli någon annan om du står ut bara en natt till, snälla sov nu.
låt mig kyssa din panna. som hallå, gör jag fel. vet att jag lever så fel,
så förlåt. för idag, för imorgon och för igår. tills jag blir någon annan
"

- oskar linnros


Efter samtalet blev allt kaos. Kunde sova ännu mindre än förut så var vaken till ungefär 14.00 igår.
Innan det satt jag och drack kaffe med mina fina vänner, Jenny och Köhl. Två av mina äldsta vänner.
Köhl träffade jag för första gången när jag var ett par månader gammal, Jenny när jag var 4 år.
Det är skönt att ha dem kvar, de som varit med hela tiden, de som redan vet allt och som förstår.
Vi drack kaffe i några timmar, gick ut i regnet och kramades som om vi aldrig skulle ses igen.
Fast det ska vi, snart om någon vecka bara, ändå kändes det som att det var sista gången på länge.

Har sovit på soffan i fem timmar, sen 21.00. Så min natts sömn är gjort, typ.
Somnade med min ett åring idag också. Tog ett täcke och kröp ner bredvid henne.
Satte klockan på alarm, släckte lampan och la en hand på hennes rygg. Somnade.
När jag vaknade sov hon också, femton minuters powernap. Sen frös jag resten av kvällen.
Fyraåringen min börjar bli stor, kan nästan borsta tänderna själv och väljer egna kläder till förskolan.
Minns första gången jag var där. Hon var 1,5 år, febrig och så liten. Tre år sedan, tiden går så fort.

Imorgon är jag sjuk, min kropp orkar inte. Jag känner det nu, en dag på jobbet skulle vara droppen.
De får ta det, de har kört mig hit med tider från helvetet. Jag ska sova, plocka i mitt rum,
söka CSN, kolla upp studielån och kvällen kommer att avslutas med middag med Jessica och Ella.
Har inte varit sjuk och inte ledig mer än någon dag här och där sen i September.
Jag måste vila innan skolan. Ta in och ladda upp, så jag orkar tänka klart.

dreams do come true even if the one you wanted isn't there

Vem vill jag ha vid min sida när drömmar slår in?
Vem vill jag dela kännslorna med när det blir kaos i systemet?
Vi skulle flytta tillsammans, börja om.
Nu flyttar jag ensam, börjar om.
Ska klara mig själv, på en plats jag aldrig ens besökt förut.
Idag gick en dröm i uppfyllelse, idag blev det kaos i systemet.
Jag blev antagen, på mina poäng från högskoleprovet.
En snabb reflex hade varit att skicka dig ett sms,
men jag har inget nummer att skicka till längre.
Istället bröt jag ut i tårar och försökte förklara för mamma i telefon.
Allt på en gång, överlycklig, fruktansvärt rädd och totalt förvirrad.
Fem dagar innan kursstart, på måndag börjar jag.
På måndag blir jag sjuksköterskestudent.
På måndag skriver jag in mig;
på Karolinska Institutet, halvdistans sjuksköterskeprogrammet i Visby, på Gotland.
Första veckan är introduktion på campus i Huddinge.
Sen är planen att så snabbt som möjligt hitta en lösning på hur jag ska kunna bo på Gotland.
Jag ska flytta hemifrån, det är planen, till Gotland, ensam.
Jag hade velat dela oron med dig, du skulle sagt att jag klarar allt.
Att du alltid finns där, stöttar mig och att allt löser dig.
Du skulle säga att du flyttar efter när chansen finns.
Fast det gör inget, för jag klarar mig alltid, jag har aldrig dött förut.
Men vad jag kommer sakna alla hemma i Stockholm sen.
Ska spendera så mycket tid jag kan med alla nu, vem vet hur snart jag kan flytta.

Fick blommor av pappa och av farfar och yvonne.
Fick näsdukar, för att jag gråter så förbaskat mycket.
Köpte en ny kalender och C-vitamin, nu ska jag ta tag i mig själv.
Äntligen känns det som att jag har en anledning, om fem och ett halv år är klar.
Då är jag barnmorska, det är målet och jag ska kriga för det nu.
Om jag ska kriga, för det och för mig själv. Jag klara mig alltid. Hittills och sen.

det är egentligen så himla självklart

höll på att dö på ICA maxi idag, det här är bland det roligaste jag sett!

herregud chockbesked!!

everything will be fine for you, boys don't cry

Det ligger i undermedvetanden, det är själv valt, kan man kalla det problem då?
"folk med konstiga beroenden" det är väll inte ett beroende heller egentligen.
Jag väljer bara att inte gå och lägga mig förens jag är så trött att jag vet
att jag kommer somna på några minuter för att slippa känna ensamheten.
Väljer att sova på soffan, på eftermiddagarna, när någon sitter där.
För att inte behöva vakna upp själv och känna den där ensamheten.

Minns hur Johanna ville strypa mig i höstas när jag flyttade in hos henne.
Bodde med henne i nästan en månad, sov inte ensam en natt.
Trodde aldrig jag skulle överleva en natt ensam, aldrig igen.
Det gjorde jag, gör fortfarande, har sovit själv i flera månader nu.
Gått igenom några helvetesnätter och några nätter med 13-timmars sömn.
Det är väll det som är problemet, ojämnheten, att inte veta om man kan somna.
Vissa nätter är värre, när man både känner sig ensam och saknar.
Vissa är bara som vanligt, lite ångest och lite ovilja att faktiskt somna.

Och det finns nog ingen lösning, menar hur ska man säga till doktorn?
"jo du förstår jag kan inte sova för jag känner mig ensam,
för att jag saknar någon och för att jag inte inte vill vakna själv
för att alla drömmar blir så tydliga och för att jag minns allt nästa dag
"
Jag tror inte den doktorn skriver ut ett recept på sömntabletter,
jag tror den doktorn skriver en remiss till närmsta psykolog..

vi andas inte längre, vi bara tror det

Ingen kreatitivet, ingen inspiration. Orkar inte försöka.
Orkar inte lyssna. Orkar inte läsa. Orkar inte förstå.

Jobbar, äter och försöker sova. För att man måste.
Måste hitta något att göra, vill börja rida igen,
prova på Zumba, ta en text-kurs, byta jobb, leva lite.
Ridning är skitdyrt, inget för någon som jobbar 75% på donken.
7000kr för 15 lektioner.
Zumba hittar jag ingenstans, bara för gamligar typ och jag är rätt ung.
Har inte orkar titta efter någon kurs, jobb finns inte och leva, vad är det?
Är ledig två dagar nu, känner mig fri och trött och lite ensam.
Ska försöka  hitta struktur, ska träffa saknade vänner,
få ordning på mitt rum, tvätta och slänga kläder.
Ska få träffa mina småtroll igen och känna mig behövd.
Ska kramas med dem hela torsdagskvällen, tror inte jag ska låta dem somna.
Ska gå ner på gymmet och komma igång igen, har inte haft ork på tre veckor.
Går runt hemma i mina myskläder från studenten.
Ni vet STUDENT 2011 mjukisbyxor och hoodie, ser ut som ett freak.
Men det skönt, de är de mjukaste mjukisar jag har.
Längtar till helgen och till de två veckorna jag nästan är ledig snart.
Då ska jag se till att orka att jag vill göra, inte säga nej till något.
Det måste jag lova mig själv, vem vet när jag är ledig så mycket igen.

/H

för om nu hat är motivet så finns där inget hat hos mig

Pigg tjej! Har inte sovit en sekund inatt, gav upp med försöken vid halv sex och gick och la mig i soffan, där jag alltid somnar oavsett vad. Inte idag.
Har kollat på nästan hela vakna med the voice, ätit frukost (minns inte sist jag gjorde det) och förbannat minusgraderna.

Nu sitter jag på bussen och förundras över att bussen var tidig trots snön. Har SL lärt sig något?
Jobbar i alla fall 10-17 vilket inte vore speciellt illa om det inte vore för att jag ofrivilligt kommer dygna. Kommer hata varenda människa under ruschen, sen efter rasten blir det nog lugnt och min wifey kör mellan skift och vi har då alltid kul.

Om jag får gå tidigare, alla på jobbet känner redan till mina sömnproblem och de brukar vara snälla när jag haft helvetesdygn, så ska jag förbi Apoteket och köpa lite vitaminer och se om de finns något slags avslappnande så jag kan få tillbaka min sömn ordentligt. Vore välbehövligt.

/ H

i belive that it's easier for you to let me go

I never thought that you would be the one to hold my heart.
But you came around and you knocked me off the ground from the start.

You put your arms around me.
And I belive that it's easier for you to let me go.
You put your arms around me and I'm home.

How many times will you let me change my mind and turn around?
I can't decide if I'll let you save my life or if I'll drown.

I hope that you see right through my walls.
I hope that you catch me, 'cause I'm already falling.
I'll never let a love get so close.
You put your arms around me and I'm home.

I tried my best to never let you in to see the truth.
And I've never opened up.
I've never really truly loved 'til you put your arms around me.
And I belive that it's easier for you to let me go.

The world is coming down on me and I can't find a reason to be loved.
I never wanna leave you but I can't make you bleed if I'm alone.

without you in my life, girl, i'm so lonley

Lite jobbig har mig helg ändå varit. Min älskade åkte till Australien idag.
På obestämd tid. Var med henne hela dagen igår innan jobbet. Konstiga timmar.
Det kändes jättekonstigt att veta att jag faktiskt inte vet när jag ser henne igen,
kanske om tre månader - kanske om ett år.

Min fina, fina Fanny. Sverige kommer inte bli detsamma.
Det är lite dyrare att ringa till Australien bara för att berätta om en bok man läst.
Lite dyrt att ringa bara för att säga "jag älskar dig", långt att åka bara för att kramas.
Nej, vad jag kommer att sakna henne. Shit vad jag kommer att sakna henne.
Det här hösten har hon betytt mer än någonsin förut, det går inte att förklara.
Hon var här på en timme när jag behövde henne, nu är hon flera tusen mil ifrån mig.


Men jag hoppas hon får det bra, underbart och att hon får göra allt hon vill.
Men du måste se till att inte bli uppäten, biten eller glömma och fälla ut fallskärmen.
Jag hoppas på att du är tillbaka till sommaren, men jag ska inte tro för mycket.
Kanske flyttar jag till dig då om jag inte kommer in på skolan,
kanske bor jag inte kvar i Stockholm när du kommer hem.
Men vi ses igen om max ett år, det måste du lova.
På något sätt. Jag älskar dig vännen, så mycket! ♥


-blogg---
-
.-----------

so I'll keep on holding on, so I'll keep on being strong

Är ganska glad att jag jobbade mina två extrapass i helgen. Varit så tveksam på om jag kommer orka med ett halvår till med att jobba som jag har gjort nu i 7 månader. Det kommer jag att göra! Skulle jag skulle skulle jag sakna alla för mycket, vill aldrig lämna min donken-familj ♥. Åtminstonde inte för något annat skit jobb. Bara för studier eller ett superjobb, på förskola eller något annat innom barnomsorgen - möjligtvis för något form av skribent-jobb också. Annars älskar jag dem alldeles för mycket!

Och idag har jag sovit typ hela dagen. Tjugo över fyra vaknade jag på riktigt efter att ha vaknat av 10 (!) samtal från jobbet. Det var min wifey som ringde och när jag vid fem tiden ringde upp så svarade Daniel. Så det blir några timmar extra på jobbet imorgon också, självklart! Vad trodde jag? Gör väll inget annat än att jobba över och extra just nu. Cash is king! Och ikväll blir det film-mys i soffan med min syster, för att försöka gå och sova blir nog mission impossible, synd bara att jag börjar 10.00 imorgon..

separated or united, healthy or insane



Someone falls to pieces sleeping all alone.
Someone kills the pain spinning in the silence she finally drifts away.
Someone gets excited in a chapel yard and catches a boquet.
Another lays a dozen white roses on a grave.
Someone finds salvation in everyone.
Another only pain.
Someone tries to hid himself, down inside himself he prays.
Someone swears his true love until the end of time.
Another runs away.

time will rub you blind, growing from old to older

Idag kommer gå till historien som dagen då jag kommer svimma på jobbet.
Tittade på klockan sista gången 8.49 imorse, sen somnade jag. Vaknade 12.00.
Fanny ringde då, vi skulle ses idag men hon har så mycket med resan och jag höll på att dö.
Hon kommer imorgon förmiddag, så jag missar Jessica och Miras inflyttningsfika.
Men det gör inget, dom finns kvar i Sverige kommer träffa dem nästa vecka, Fanny flyttar på söndag.
Sen var jag tvungen att gå till centrum, byta en julklapp, sista bytesdagen idag.
Var en fin klänning jag fick från farmor som var alldeles för stor och inte fanns kvar i mindre storlek.
Blev en tan-färgad väska och en "mirakel-hud-kräm" istället, får väll se om det går att dölja sömnbristen.

Nu sitter jag och förbereder mig mentalt, börjar jobba om en och en halv timme.
17-02, varför kan jag aldrig säga nej? Jobbar så hela helgen nu, fast jag skulle varit ledig.
Kollade vilka som jobbade och tackar gudarna för att det var bra med folk inatt - nästan bara mina nära.
Överlever kanske natten, fast svimma kommer jag nog göra hur som helst.
Jobbar sex dagar i rad från och med idag, tycker inte om sånt. Det blir för mycket.
Söndag - Måndag är värst, går av 02.00 söndag natt och börjar 10.00 måndag morgon.
Ska försöka bli av med söndagen, annars kommer jag gå spikrakt in i väggen.
Och nu ska jag försöka powernapa så att jag åtminstonde orkar ta mig till jobbet.
Ska nog köra bil dit, om jag inte känner att jag är lika dödstrött om en timme.

"after three o'clock you should just go home and sleep"

Inget bra kommer ur att inte sova på nätterna.
Inatt inträffade en av mina värsta mardrömmar de senaste månaderna.
Exakt klockan 04.01 inträffade ett jävla jordskred i mig.
Han har officiellt gått ut med att han tycker om henne, lite mer, kanske jättemycket.
Jag stalkar inte, går bara in då och då, kollar läget, det var rätt länge sen nu.
Och det var dumt av mig, jag ville inte veta, inte behöva tro en massa saker.
Kanske ligger hon på min plats nu, tittar på den fula väggen, kanske sover dom.
Och jag har en tröja där, som jag saknade nu helt plötsligt, underligt.
Jag kan inte förmå mig att förstå hur det gick till.
För mindre än ett halvår sen sa han "du är det bästa som har hänt mig".
Nu mindre än ett halvår senare säger han det säkert till henne.
Jag är inte psykstörd, tro mig eller inte, jag har bara fastnat.
Drömmer om en person jag brukade känna, en som blev någon annan.
Drömmer om en person jag älskade som älskade mig som nu älskar någon annan.
Mår illa, är hon vackrare än mig? Snällare? Smalare? Villigare?
Förstår inte, för tre veckor sen försökte han intala mig att han inte heller var back on track.
Intala mig att han inte varit med någon annan sen dess, pretty little liar.
Fick akut andnöd, smsade min syster för att fråga om jag fick sova mellan henne och henne pojkvän.
Hon ringde upp och jag fick det, men jag orkar inte åka till Gubbängen nu.
Kan inte sova heller, är upprörd och kan inte låta bli att stirra.
Stirra på den där gulliga uppdateringen, middag blablalba med - ********.
Den där gulliga jävla uppdateringen som alla gillar så mycket. Alla utom jag.
Jag är inte elak, jag vill inte se honom olycklig på något vis.
Men jag vill faktiskt inte se honom vara kär i någon annan, någonsin, tyvärr.
Och så länge jag inte riktigt har släppt det där kan inte inte låta bli att kolla då och då.
Jag har vetat så länge att det kommer hända. Jag blockerade, för att sluta titta.
Men jag har tillgång till andras konton, mina vänner än för snälla för det här.
Var inte redo alls, inte redo att ta tag i allt vad det innebär.
Fick panik över sommaren, tänk om jag måste se henne?
I min fristad, min plats på jorden, ska hon verkligen få vara där?
Saken är den att jag inte är så kär länge, jag kommer knappt ihåg hur han ser ut.
Det är bara saken, 7 år och löften om att han ska älska mig föralltid och så hon.
För tre veckor sedan sa han "jag kommer alltid att älska dig".
Antligen är det en fet lögn eller också är det himla synd om henne, hon som han är kär i nu.
Och jag kan inte förstå varför jag blev såhär, jag som alltid varit så stark och så lugn.
Nu är jag bara svag och liten och har ett mindre panikångestfall.
Skjut mig så slipper alla, alla slipper mina utbrott och de kan få vara hur kära de vill.
Hon kan få ligge på min plats, titta på den fula väggen jag skulle måla, då kan hon till och med ta min tröja.
Om någon bara kan skjuta mig för jag är fan sinnesjuk.
Jag kan inte tänka mig att någonsin vara med honom igen, ändå vill jag vägra henne.
Jag hatar personen jag blev efter att han krossade mig, jag hatar henne, inte mig, utan den jag blev.
Så skjut mig och jag hoppas ni blir lyckliga tillsammans för jag tycker ju om dig,
du var ju min bästa vän och riktiga vänner blir lyckliga för varandra.
Fast det är klart, du har förändrats lika mycket som jag.
Hoppas våra förflutna jag är lyckliga tillsammans.
Så kan ditt nuvarande du vara lycklig med henne.
Så kan jag fortsätta vara mitt sinnessjuka jag.
Det blir bra, det måste bli bra. Faaaaaaan!

well we don't know anymore, nobody ever did

 

Lekt målare idag, reunitade med mina byxor ♥. Syster fick följa med.
Jag tog de nyaste byxorna så fick hon mina första, dom jag egentligen älskar mest.
De med mycket rosa färg på, som Ella och jag strategiskt målade fina.
De andra är också okej, om än lite gråa men de målade Jessica och Aron med spritpenna på.
Det står "puss" "jessica ♥" och sådär. Himla snyggt om jag får säga't själv.
Och det är faktiskt det enda jag saknar, byxorna så himla praktiska.
Saknade dock ett skärp idag, inte lika sköna då, men Johanna fick låna mitt.
Snällare syster går nog inte att hitta, tvingade även min bror att sällskapa mig när jag städade idag.
Mina syskon bara måste älska mig!

tell them I've done everything I could

Det här med att sova går ju för sig då och då, inte denna natt. Så jag lånade en "hur-var-ditt-år-egentligen-lista". Nu summerar vi 2011, och tänker tillbaka lite på vilken himla resa det året var.



1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tog studenten, once in a lifetime liksom. Har gjort mycket i år som jag aldrig gjort förut men det kändes som det vitkigaste faktiskt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte om jag gav några löften förra året, så jag vet inte om jag höll dem. Illa!

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En, typ, bekant till mig blev mamma. Närmare än så har det inte kommit ännu, mina vänner är emot barn, tyvärr!

4. Dog någon som stod dig nära?
Någon som stod mig nära när jag var liten dog, var på min första begravning och såhär i efterhand håller jag alla tummar i världen för att jag dör förs. Hemska tanke att behöva gå på fler sådana.

5. Vilka länder besökte du?
Ungern och Finland.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Struktur! Sista halvåret i skolan hade vi det mest oregelbundna schemat någonsin och nu halvåret efter studenten har jag jobbat ungefär lika oregelbundet. Det blir kaos för mig när jag lever som jag gör nu.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Många! 15 april, mösspåtagningen. 25-26 maj, studentkryssningen. 1 juni, studenten! veckan i Budapest. 25 augusti, firade min dåvarandes födelsedag i Trosa. 11 september, allt gick åt skogen Greta dog ♥.

8. Vad var din största framgång 2011?
Jag klarade av hela matematik B kursen ensam och fick dessutom stipendium i det. Studenten förståss och att jag lyckats få en fast anställning nu.

9. Största misstaget?
För många. Orkar inte ens försöka förklara för jag har inte riktigt tagit itu med saken själv ännu.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fick någon form av halsinfektion som dödade mig i början av septemer, gick till läkaren men hög feber och igensvullen hals men han visste inte vad det var. Fick medicin och blev sjukskriven någon vecka.
Drogs även med konstant hosta hela våren.

11. Bästa köpet?
TV:n såklart! Mitt första "stora" köp någonsin typ. Väldigt nöjd tjej! Sen fyndade jag på IKEA också i höstas, golvlampa, speglar och sängöverkast - också bra köp.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Ensaka köpet som gått på mest är TV:n. I övrigt har jag lagt en hel del på kaffe, kläder och mat.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Studenten! Lyckligaste dagen i mitt liv, precis alla som jag älskar var med mig den dagen. Mottagningen var magisk och jag är ledsen för att jag inte hann med alla så mycket som jag velat men shit vad jag älskar varenda en av er för att ni kom. ♥ (okej, jessica & ella saknades - men vi åkte ju flak tillsammans innan så..)

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Flak-listan. Sjukt mycket musik, Lady Gaga regerade ioförsig den listan.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det har varit ett väldigt konstigt år. Hade allt jag önskade när året började och avslutade året ensam igen. Tog studenten och hade den bästa dagen i mitt liv hittills, samtidigt som dagen efter var kaos. Visste inte då att man kunde känna sig så tom, det var över liksom. Hade en underbar sommar men min dåvarande, vi klarade oss själva, gjorde som vi ville, det var han & jag. Sen gick det åt helvete och resten av hösten har jag faktiskt knappt kännt efter, jag har inte orkat förstå. Har levt dubbelt, träffat vänner, pratat om att "det blir bättre" samtidigt som jag legat vaken nästan varje natt i fyra månade nu och bara tänkt på hur ensam jag känner mig. Mycket konstigt år.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Berättat för honom hur mycket jag älskade honom, pratat mer med honom innan kolapsen och försökt rädda oss från vad som komma skulle. Önska går ju alltid..

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Bråkat med honom. Jag vet att det låter ytligt att allt jag önskat har med honom att göra, men det har bara blivit så. Jag lärde mig aldrig att låta honom vara precis den han är utan kom alltid med kommentarer och dumma uttalanden, det önskar jag att jag gjort mindre - så han inte hade kännt att han behövde någon annan.

18. Hur tillbringade du julen?
Men min familj, det var kaos på julafton faktiskt. Annars var det mysigt!

19. Blev du kär i år?
Nä. Jag tror jag har glömt hur man gör, åtminstonde hur man slutar..

20. Hur många one night stands?
0+0, låt mig tänka efter..

21. Favoritprogram på TV?
Big Brother i mitt ♥ var helt obsessed när det gick.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej. Jag hatar ingen längre, vet att jag gjorde det när året började. Men har insett att det finns ingen anledningn. Oftast hatade jag bara folk för att jag inte kände dem, eller visste vad de var ute efter. Nu vet jag att jag aldrig haft någon anledning, så jag har gett upp. Mer kärlek åt folket.

23. Bästa boken du läste i år?
Vad kan det vara, har inte läst så mycket som jag brukat göra - har inte funnit någon ro. Läste lite självbiografier i sommras som jag gillade, typ.

24. Största musikaliska upptäckten?
Inga nya, är fortfarande i förälskelsestadiet med Melissa Horn. Hon är den enda i hela världen som vet precis hur jag känner, varena låt är klockren och hon har aldrig fel. Älskar detta musikaliska geni ♥

25. Något du önskade dig och fick?
Fick massa saker i studenpresent jag önskat mig. En dator, min Frank, ljuslyktor, smycken och en till tatuering.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Forever lasting love? Nä, men allt jag inte fått som jag velat är faktiskt kärleken..
Så jävla bortskämd egentligen.

27. Årets bästa film?
Breaking Dawn part 1 ♥
Var men min fina Mathilda på premiären, magiskt!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Dagen började 00.01 med skönsång från klassen, däckade så mina vänner kollade om jag hade dött frammåt morgonen, vaknade vid elva snåret rätt bakfull och förbannade klockan för att den gick så långsamt och när vi äntligen trodde vi var framme så var det fel tid vi kollat hela tiden, en timme till. Väl i land mötte pappa och pojkvän mig med bil, fick massa rosor och en resa till London (eller? haha, tanken var fin) och i bilen på väg hem fick jag ett samtal från mitt nuvarande jobb om att jag typ fått det. Sen åt vi mat och jag fick paket men min One Piece och så. Mysig dag!

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag fått ha min kärlek kvar, om han liksom inte gett upp om mig ännu.
& kanske om jag hade lyckats med dessa jävla skolintagningar..

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Som alltid, jag har ingen. Jag är kaos, på riktigt.

31. Vad fick dig att må bra?
Mina vänner, min familj och alla andra som orkat med mig.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ojojoj, vem var jag inte sugen på? Nä, min crush för Aschton Kutcher dog ut, han var ju som alla andra. Så då återstår väll bara Robert Pattinson! Haha.

33. Vem saknade du?

I början saknade jag ingen, had it all. Nu saknar jag P, vem annars? Alla andra finns kvar.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Mina fina på jobbet förståss, utan dem vore livet helvetet på jorden just nu. Men jag har faktiskt kul på jobbet även om arbetsuppgifterna är kassa så är vännerna bäst!

i love you i love you i love you

maybe there are no right moments, right guys, right answers
maybe you just have to say whats in your heart

älskade älskade älskade

Min bror räddade hela min natt, hela min existens inatt.
Det går att dämpa smärtan av ett brustet hjärta med mat och komedier.
Åtminstonde dagen efter nyår, annars krävs en smula mer tyvärr.
Han drog med mig ut, i onepiece, för att köpa take-away mat.
När vi kom hem kröp vi upp soffan med filt och mat och film.
Friends with benefits, den handlar i grund och botten om att våga.
Våga tro på äkta kärlek fast det finns riktigt rötägg där ute.
Och alltihopa fick mig att må lite bättre, blir lite gladare, skratta lite mer.
Tack, älskade älskade älskade lillebror. ♥

"för ett år sen låg du bredvid mig"

how did we ever come to this, I never thought you'd be someone I'd have to miss
and there I was caught in your game, needing answers that never came
we took a chance, you said you were strong, strong enough, but you were wrong

now i'm deafended by your silence blinded by the tears
if you're looking for forgiveness you won't find that here
cause you lied your way to heartbreak, yeah now it's all too clear

she won't ever compare, you can say you're sorry but I still don't care
was she worth this mess, was she worth this pain
you can say it's her fault but your're both to blame

now I know that you were so deceiving, was it fun for you to walk away?
I hope you liked it, cause she was so damn easy, and you won't change

does it reallt make any different?

Jag firade nyår med min syster, Jenny och några mer eller minder bekanta på en hemmafest i Spånga.
Visst hade vi det trevligt. Byggde sugrör, tittade på fyverkerier, drack asti & äckligt vin, det var trevligt.
Senare blev det bråk, slagsmål, mellan några killar så Johanna och jag orienterade oss till närmaste busshållsplats och frös benen av oss fast det var typ 700 m och 5 minuter tills bussen kom.
Jenny åkte till sin sjuka pojkvänn och höll honom sällskap resten av natten, vi lämnade henne inte själv.

Vet inte riktigt vad jag tycker om nyår. Varför är alla så glada att det tar slut?
Jag har sagt att det skulle bli skönt men det känndes inte alls.
Precis lika dubbel som jag var den 31 december var jag den 1 januari. Precis!
På tolvslaget var jag rädd för alla flaskkorkar (jenny fick öppna min flaska, jag vågar inte).
Dessutom har jag blivit helt jävla livrädd för fyrverkerier så inte ens det var kul.
Och när jag sen kom hem känndes det faktiskt som efter vilken utgång som helst.


2012 känns precis som 2011.
Förstår inte hypen. Allt är likadant och jag tror inte att något kommer ändras.
Inte förens man ser till att ändra på saken själv och sånt tar tid.

 

Men gott nytt år, hoppas att ni kände någon slags magi på tolv slaget.

 

RSS 2.0