Ikväll är det dags att göra klart fystesterna, så kul.. Det enda jag har kvar att göra är cooper-testet, det jobbigaste såklart. Man är lika dum varje gång och sparar det tråkigaste till sist. My och jag springer tillsammans så det gör väll kanske saken lite lättare iallafall, hoppas jag!
Så om jag inte kommer tillbaka vet ni varför ..

Jag bad om kärlek det året och jag fick det. Kärlek på riktigt. Lyckan fullkomligt bubblade över. Men jag förstod aldrig hur lycklig jag var, egentligen. Kärleken kom det året och den stannade i några år, jag uppskattade den aldrig, förstod aldrig hur det skulle kännas att leva utan. Nu är det nästan ett år sedan den försvann, sen han gick.
"människor vi älskar lämnar oss för att vi ska förstå hur mycket det betyder för oss"
Och nu vet jag att kärlek finns, jag har upplevt den. Nu är jag kär i en person och jag vet inte om han finns längre. Varje dag kämpar jag med minnena för att inte tappa något, för att jag vill komma ihåg allt, våga fortsätta hoppas och tro. Även om min kärlek försvann tror jag på den. För idag är jag kär, eller hur? Mina kännslor försvann inte, aldrig.
Som sagt var man vet inte vad man har förens man har förlorat det. Jag vet att jag kommer aldrig bli kär igen på det här sättet, det är en omöjlighet. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte minnas en dag sen jag träffade honom som jag inte tänk på honom. Han finns där hela tiden. Never gone, never far. Allt påminner mig om honom, och jag är tacksam för det. Hellre är jag faktiskt ensam men mina minnen än att vara med någon annan, någon som inte är han. Alltid och förevigt, nu vet jag hur mycket han betydde och hur mycket jag ångrar mig. Men är gjort är gjort nu får jag älska på avstånd ..

Håll mig hårt en sista gång!
Säg mitt namn, älskling ljug gör vad du kan.
Se på mig som du gjorde då, då när jag var allt du litade på.
Det var då.
Det känns som tusen nålar, jag går på krossat glas.
Vi fann andra sätt att älska men ingen väg tillbaka.

jag älskade, älskar och kommer alltid älska

Fredag imorgon, har aldrig längtat så mycket efter det. Nästan en vecka avklarad. Sjuk vecka, upp senast 05.00 och i säng tidigast 23.00. Jobb och träningar varje dag. Imorgon slutar jag troligtvis tidigare så fort vi bredspacklat färdigt lägenheten har jag hört. Då ska jag åka hem och städa mitt rum, duscha i ett par timmar, hoppa i min pyjamas, lägga mig i soffan och inte röra en fena till på hela kvällen.
Men veckan har varit helt okej, jobbat på ett bygge i Tensta Gymnasium och en lägenhet i Sollentuna. Målat takbjälkar, räcken, fönster och bredspacklat väggar. Idag tappade mitt långfinger hud efter allt för mycket bredspackling. Bara så ni vet gör det fruktansvärt ont och såret är helt rosa.
Det fingret ska jag gå och doppa i klister nu, det är dags för sista träningen för den här veckan.

Tonight I won't be alone but you know that don't mean I'm not lonley.

Det är inte som att jag inte har försökt, det har bara kännts så fel.
Tillsammans med någon annan är jag fortfarande ensam. För jag är utan dig.
Jag ger med andra ord upp. Förlåt men det går inte..

Mitt humör vände helt efter kvällens träning, verkligen natt och dag förändrig där. Vi hade inte ens bollträning bara fystester, ändå känner jag mig så sjukt lycklig. Jag tror nästan jag skulle kuna flyga nu om jag verkligen försökte. Tog ett snack med Erik också om den kommande säsongen, det blir mycket för mig men jag älskar det. Min dröm är att flytta till Norge, Danmark eller Tyskland och kunna leva på handbollen om några år. Dags att börja träna seriöst nu i höst och det kommer bli så roligt. Längtar redan till morgondagens träning .. :)

inte mycket slår kännslan

Hur tidigt kan man gå och lägga sig utan att vakna vid ett inatt och vara pigg? Ikväll behöver jag sova någorlunda tidigt hur som haver, imorgon börjar jag praktisera. Tyvärr har jag inte valt något yrke där tidiga mornar är ovanligt, tvärtom. Ska infinna mig på Östervägen imorgonbitti 06.45 och så kommer det troligtvis se ut fyra veckor framöver nu. Usch..
Dagen har ägnats åt att leta fram mina jobbarbyxor, verktyg, skor och t-shirts. Dock verkar mitt rollerskaft övergivit mig så det måste jag fixa någon dag snart, får pallra mig till Caparol och införskaffa ett nytt helt enkelt.
Nu kör vi, Stil Måleri i fyra veckor.

Att fastna här skrämmer mig en smula men inte alls som att släppa taget. Hellre blir jag påmind om mitt blödande hjärta ofta än att inte känna något alls, hålet i bröstkorgen kan få eka så högt det bara går och saltet strör jag mer än gärna i mina öppna sår. Så länge jag kan känna hur ont det gör att vara utan dig får det gärna göra ont. 
Det som skrämmer mig är att tänka att jag en dag kanske inte känner någonting längre, är varken lycklig eller olycklig. Ingenting alls. Att bli som du, kännslokall och likgiltig. Så bättre smärta än inget alls. För jag är livrädd att jag ska bli som dig.

Ett mirakel. Vaken, uppe och påklädd!
Nu väntar en förmiddag vid globen i all min ensamhet, dagens goda gärning.
& så är det ganska kul att se hur stressig min kära syster är :)

Borde redan sova eftersom min första tidiga dag kommer vara imorgon. Johanna börjar gymnasiet och jag har lovat att följa med som mentalt stöd. Har dock lite svårt att se vad jag ska pyssla med i Globen från det att hon börjar vid 9.00 tills hon får gå hem.
Hoppas de bara har upprop!
Hur som måste jag vara påklädd och klar vid 7.30 imorgon. Hjälp!

Alltså måste jag sova nu, snart iallafall.

Klassisar från förr, jag saknar dem.
Umgicks med Jenny idag nästan hela dagen och det var trevligt. Sprang även på Albin, det var inte igår jag träffade honom så det var väldigt kul att se honom. Hamnade på samma buss som Freja när jag var på väg hem. Hon skulle iväg och träffa Tobbe som jag stötte på för ett par dagar sedan. Har även lyckats få kontakt med Madeleine litegrand igen, henne saknar jag nog mest av dem alla. Inte för att glömma Mathias, Johanna, Daniel och Danniella. Emma och Mia får vara med på ett hörn även om det var länge sedan vi gick i samma klass.
Kom underfund med det idag, hur mycket jag faktiskt saknar dem.

bild från idag, Jenny Svärd <3

Dags att fixa plåtburkar med Fanny :)

The Voice eller var det NRJ? Jag har noll koll, ska hur som helst till kungsan med My ikväll. Halv sju skulle vi mötas om jag inte minns helt fel och innan det bör jag hinna med ganska mycket saker. Men tre timmar är lång tid, visst?

När ingen vet och ingen ser.

Det slog mig nu har klockan passerat tolv och det innebär att det är den 11 augusti. Elva månader sedan jag var säker på att mitt liv var över. Mitt hjärta slets ur bröstkorgen och lungorna slutade fungera. ELVA MÅNADER! Att jag inte dött är otroligt, att jag fortfarande saknar dig är dumt och att jag inte kan gå vidare skrämmer mig. Elva månader, snart ett år.

När slutar man älska egentligen?

Harry Potter och halvblodet, hette den så? Not my coup of tea, men helt genomusel var den inte heller. Drog på smilebanden åtminstonde tre gånger. Och Oscar tyckte den var bra och det var ju faktiskt för hans skull vi gick! Innan filmen hade jag dragit med min bror till diverse butiker. Fick med mig två randiga tröjor från Gina Tricot och en affisch från Gallerix. För när jag möblerade om mitt rum blev plötsligt två väggar väldigt tomma så nu pryds iallafall den ena utav Robert Pattinsons vackra ansikte. Jättestor bild. Mmh! kan det bli mycket bättre?
Efter filmen käkade vi min bror och jag innan vi drog oss hemmåt. Under kvällen har jag varit på en tripp till ICA Maxi med Johanna. Införskaffade mig en blomma en "guldpalm" och jag ingen aning om den kommer bli stor eller hur man tar hand om den. Men eftersom jag dödade min förra blomma behövde jag en ny att ställa i fönstret. Tyvärr dör nog den här snart också, katten tycker den är mycket god att tugga på.
Nu ska jag måla naglarna, puss!

Hamnat fel, det här är inte jag. Inte alls! Du försvann och tog min moral med dig, nu måste jag hitta tillbaka. Men det är så svårt du stod upp för mig och jag lät mig luras av dina vackra ord. Ingen har någonsin fått mig att må så bra. Nu spökar du och varje gång jag trillar snett hör jag din röst. Du har rätt, jag har fel. För jag behöver inte dig egentligen jag har bara blivit så van. Och du behöver inte mig utan den jag en gång var. Nu måste jag hitta tillbaka till vägen jag vek av ifrån för det här är inte jag, inte alls!

Idag var jag på banken och fixade men mina pengar från sommarjobbet. Äntligen. Gav tillbaka mamma pengarna hon la ut för piercingen sen blev det en ny kamera. Min förras liv blev inte speciellt långt när vi fick för oss att fota på stranden. Så nu fick jag fixa en ny, gjorde inte så mycket expediten var inte helt fel att kika på och min nya kamera är så söt.
Resten av dagen spenderades åt bokrensning. Jo, jag har en ganska underlig relation till böcker. Det finns ju folk som inte kan slänga skor, väskor, etc. jag kan inte slänga böcker. Men det var dags nu, när tsatziki, bert och eva&adam fortfarande står kvar i bokhyllan efter tio år då får det vara nog. Så jag rensade ut ganska mycket böcker idag blev väldigt tomt i bokhyllan. Men vill man få ordning får man leva med det antar jag.
Såg nyss Kenny Starfighter, sjuk film! Synd att inte Björn Gustafson var med mer han var ju faktiskt nästan det roligaste i filmen. Nu ska jag hänga tvätt leta mig ur min tält-klänning och hoppa i mjukisbyxor och t-shirt för lite skön läsning. Imorgon ska jag ut och springa på morgonen, önska mig lycka till!
PEACE!

kameran :) fast min är ljusrosa

Och jag har officiellt blivit galen!