"loving the right person at the wrong time"

Dag 3 - mina föräldrar.

Mamma&pappa har varit tillsammans i 100år.
Gifta i 50år ungefär.
De är väldigt unga för att ha en 20år gammal dotter,
mellan mig och mamma skiljer bara 21år.
De är vädligt snälla överlag, de går att prata med dem om allt.
De blir inte fly förbannade om chefen ringer och säger att de
måste komma och hämta sin lite för påverkade dotter på personalfesten.
De blev glada för min skull när jag presenterade min 9 år äldre pojkvänn.
Min pappa har lärt mig att köra bil, helt själv.
Min mamma har lärt mig att det är OK att gråta för typ allt.
Jag har himla bra föräldrar & jag älskar dem väldigt mycket.

Dag 2 - min första kärlek.

När jag var liten hade jag jättelätt för att bli kär.
Precis som nu blev jag det alltid lite för mycket även om det var ofta.
Hade en handfull pojkar som ständigt upprepades i diverse dagböcker.
Det blev aldrig något seriöst med någon av dem.
Året jag fyllt 13 år träffade jag en pojke som jag redan borde kännt.
Vi hade spenderad varenda sommar på samma ö bara 100 meter från varandara.
Hur som helst gjorde vi inte det men vi kom att lära känna varandra.
Ett on-off förhållande på sju år men förlovning och lägenhetsletande hann vi med.
Vi levde så gott som tillsammans de sista två åren och jag trodde verkligen på oss.
Såhär i efterhand insåg jag att det går inte att träffas när man är 13&17 år och
leva tillsammans resten av livet, vi växte upp och växte isär.
Jag älskade honom, älskade hans familj och älskade oss.
Idag är det ett och ett halvt år sedan vi gick skilda vägar och jag mår bra.
Vi har ingen kontakt idag men jag tror har mår bra han också.
Så min första kärlek höll i sig ett bra tag men den gick att leva utan.

"you love, love, love when you know I can't love"

In the end,
I want to stand with you,
in the begining.


01 - presentera dig själv.

Helena Pernehagen, 20 år fyllda bosatt i Stockholm.
Bor hemma hos mamma&pappa med syster&bror&katt.
Jobbar mest hela tiden, dels på McDonalds, dels som barnflicka. Trivs med bägge.
Är i ett förhållande som driver mig halvt till vansinne varannan dag,
men jag älskar honom mer än jag någonsin trodde jag skulle kunna älska igen.
De överlägset finaste vännerna man någonsin kan hitta, de är mina det.
Har en mormor&morfar, farmor, farfar&bonus farmor. Det ni.
Mitt hjärta slår ett extra slag för saker som glittrar, lyser och blinkar.
Önskar att mitt liv hade ett ständigt soundtrack.
En extra fin vän jag har är Jessica, hon är Fillipin och vi tänker läskigt lika.
En annan extra fin vän är Fanny, men henne är jag lite arg på för tillfället.
Ugglor är ett väldigt fint djur, precis som moppsar - en sån har jag önskat i julklapp.
Älskar ord och dess mening över allt annat, utan ord skulle jag vara så liten så liten.
Hatar dock språk, hatar att inte förstå och har hemskt svårt för allt utom Svenska&Engelska.
Äter det mesta men är sällan hungrig, avokado&keso funkar dock alltid.
Har under åren fått en hel drös med smeknamn och nästan aldrig kallats Helena.
Annars mår jag bra och är relativt nöjd med det mesta just nu.

30 dagar.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek 
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek? 
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar 
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Min bästakompis
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Vad skulle jag göra om jag vann 10 miljoner 
Dag 30 – Det här vill jag bli när jag blir stor

"you can only wish for love to be this beautiful"

"I miss you"
 
"I miss you, too."
 
"then come to me. I want one more night. I want to sleep
next to you one more time. I want to feel your heartbeat.
I want your head on my chest and my arms around
you. I want to feel your skin against mine. I want to
pretend, for one night, that we didn't fuck it up.
that you're still mine."
 
"I'm on the way."

Tack, PhoneHouse ..

"kära tomten .."

.. jag tror mitt liv skulle bli lite bättre om jag fick en sån här glittrande skönhet.

3 december, 2012.

Har haft min första lediga helg på säkert ett halvår nu, hann med rätt mycket fast ingenting.
19.00 efter mitt fredagspass på jobbet körde H in mig och Emma till stan,
tanken var att vi skulle dricka lite vin. Lite vin blev mycket vin som blev ett gäng tequila-shots,
som i sin tur resulterade i en tur till Bredäng, dumma telefonsamtal och till slut blev
jag stoppad i en  taxi hem efter den värsta snefyllan jag någonsin råkat ut för.
På lördagen vaknar jag, 8.30, och kan inte riktigt bestämma om jag minns vad jag gjort
kvällen innan eller hur den där hemska smaken i munnen egentligen uppstod.
Tror det man min starka mentala inställning om att jag måste se julkalendern som
gjorde att jag lyckades vakna, speciellt med tanke på att jag varken hade väckarklocka
eller en fungerande telefon till hands. Somnar om och vaknar runt 12.00.
Duschar, bortstar tänderna och mår med ens himla mycket bättre.
Spenderar dock större delen av dagen i sängen, tills H kommer och vi roadtrippade
lite innan vi åkte hem igen och tittade på film och diskuterade oviktiga saker hela natten.
På söndagen skulle vi fira pappa som fyller år idag.
H fick då träffa mormor och farmor för första gången, himla spännande det där.
Han tyckte det var jättekul och mormor ville låna honom så jag kan inte vara annat än nöjd.
På kvällen hann jag även med att ha adventsmys med Jessica innan jag skulle iväg
till jobbet och avsluta min lediga helg (jobbade extra så var egentligen ledig) med ett
jobbpass. Och så imorse var det månda igen, måndag och - 17 grader var det ..
Men jag har överlevt denna dagen också och imorgon vet jag inte riktigt
om jag är ledig eller inte, jobbar hur som helt kväll ifall jag inte får ledigt.
Dagen skall spenderas åt dels ett yoga pass med Jessica, dels julklappsjakt.
Peace.
 
 
 

"du har väckt upp det jag trott var dött"

 
"du är den vackraste jag mött, inte påmålad och falsk som andra.
du är den vackraste jag mött, inte tuff och kall och hård som andra.
du har väckt upp det jag trott var dött, när jag har dig och när du tar mig
min hungrande kropp får frid bortom all rum och tid,
då är du den finaste jag mött."
 


"spela oberörd nu och sakna mig sen"

Så jävla dålig som glömde hur man dricker sprit med vett när hon fyllde 20 år.
Mår hur som helst bra mycket bättre än jag förtjänar idag även om jag inte mår bra.
Hade en mysig kväll med Emma igår, ända tills det spårade det vill säga.
Men man lever bara en gång och jag har då levt alldeles för lite när jag var yngre.


 

"when I get older I will be stronger"

Sliten som aldrig förr, stört svårt att kliva ur sängen imorse.
Tröttheten är inte nådig, glömde att man brukar äta frukost innan man borstar tänderna.
Nog för att jag avskyr frukost men ett glad juice smakar verkligen jätteilla efter tandborstning.
Så nu, ett halvt glas juice senare, har jag fått på mig träningskläderna och väntar bara
på fröken Ventula som försöker ta sig fram i kollektivtrafiken såhär första dagen med snö.
Fint med snö är det ju i varjefall. Sen om det är bra eller inte låter vi vara osagt ..



 
 
 
 

"we'll stay forever this way, your safe in my heart"

Inte helt stabil igen, allt känns mer eller mindre jobbigt och det
känns som jag väntar på något utan att veta vad det är jag väntar på.
Värdelöst, allt som varit på topp på sistonde.
Snön behöver jag i varjefall inte vänta på längre, har snöat in på jobbet hela dagen.
Fick vänta på nattbussen i snöstorm (inte bortskämd av varken egen bil eller pojkvän idag).
Dumma dom. Kom dock hem med en klocka, tyckte jag behövde en ifall min telefon
skulle lägga av mitt i natten, när pojkvännen protesterar med "jag älskar den klockan"
kontrar jag med "älskar du mig eller klockan mest" och vipps fick jag behålla klockan.
Har natthängt med Jessica också, det har inte hänt sen vi kunde gå hem i shorts vid 4.30, vi
jobbar för mycket dagar nummera, bägge två. Saknar alla våra nätter ♥.
Borde väll lägga mig och försöka sova men känner mig ensammare än någonsin, dumt.
Ska upp och hinna med en massa imorgon på min lediga dag.
Invigning av New Yorker (har svårt för deras kläder, but
you never know
) med Johanna och Charlotte.
Gymmas ska det göras med Jessica, beach "någon gång i framtiden" satsar vi på.
Ska förbi systemet och införskaffa vin och en halv flaksa whiskey (don't ask) till fredagen.
Torsdagsmys med småtrollen ska givetvis klämmas in.
Har dessutom paket att hämta på posten.
Kanske ska kolla på en dålig film eller så, då brukar jag somna rätt fort.
Men det vette tusan, inatt känns allt bara dåligt - mycket konstigt för det mesta är väldigt bra.
Antar att man inte kan sväva åvan molnen hela tiden, är väll mer än bra att jag landar lite också.
Ångrar att det var en klocka jag tyckte jag behövde den luktar inte så mycket honom,
hade varit mycket bättre med en tröja eller så - för kudden har tappat precis allt från inatt.
Får sniffa imorgon och komma ihåg det här till nästa gång,
då får mitt argument vara att jag kanske fryser ihjäl. Who knows liksom,
- 7 grader ska det bli på Söndag ..
Svammel, svammel, svammel. God natt.


"vem och varför man älskar kan väll ingen förstå"

"jag vill inte va' den andra kvinnan, jag vill inte va' nåt tidsfördriv
det kanske bara är en lek för dig, men det här är mitt liv"
 
Mår illa när jag inser att jag kan relatera till raderna här ovanför.
Mest för att jag är så envis och vägrar lita på någon igen.
Det har gått över ett halvår nu, det var i början av maj vi började bli mer än vänner.
Sex månader och jag tvivlar fortfarnade vareviga dag på vart jag har honom.
I flera månader har vi, om vi inte setts varje dag, åtminstonde pratat minst ett par timmar om dagen.
Sovit tillsammans så många nätter, hans vänner känner mig jag känner hans, nästan alla vet.
Jag vågar säga att jag sakar honom när vi inte ses på ett par dagar,
han säger det hela tiden. Jag älskar honom nu, fast jag inte ville - han älskar mig.
Saken är den att jag tror på att han vill precis som jag,
problemet är att vi är i helt olika skeden i livet på grund av tidigare val.
Saker behöver redas ut, avslutas, lappas ihop och börjas om på nytt.
Även om vi vill så kan vi inte vara 'officiella', även om vi vill så kan vi inte visa alla.
Om jag bara vågade lita på honom tror jag att vi förr eller senare skulle vara där.
På ett plan där han och jag hur som helst var vi, för alla och inte bara för våra närmaste.
Men jag är skadad, ärrad och dum - för att jag blev trampad på förra gången jag vågade.
Eftersom mitt hjärta blev bortkastat förra gången jag gav det till någon.
För att jag alltid ger mig in i relationer som egentligen är självdestruktiva och dömda att misslyckas.
Den här gången träffade jag en man med ett hjärta av guld, bara det att hon hittade honom före ..



fredagsmys!

 

Älskade, underbara.

Middag, tequila och älskade vänner resulterar för mig alltid i de värsta fyllorna.
Lyckan över att få skjuts hem imorse var obeskrivlig.
Somnade när huvudet var på väg mot kudden strax efter fem imorse.
Upp&hoppa igen vid 9.30 för att åka och jobba 11-20 fortfarande smått full  ..
Mått så obeskrivligt illa idag, konstant jag som aldrig blir hangover på rikigt.
Överlevde dagen över förväntan och ringde pappa och tiggde skjuts hem, gick bra.
Bortskämd är vad jag är, älskade H körde oss in till stan igår och Hussein
hämtade oss imorse och pappa hämtade mig idag
.
Har pratat med Jessica i 56 minuter nu. Eller vi har låtit i 56 minuter, sjungit lite och så.
Vi ska väll prata och låta en stund till innan jag tänker bli ett med sängen igen.
Imorgon ska jag vara pigg, det ska ges blod, köpas piercing och sovas i Skärholmen.
Tvättas hår, tvättas kläder, städas rum och annat kul måste väll också bli gjort Söndagen till ära.


















11 noveber, 2012.

Lever men det är på håret alltså. Inte sovit bra de senaste dagarna alls.
Kom väll i säng runt 7.00 i lördags morse och 13-sharp mötte jag Fanny i Fridhemsplan.
Hangover from hell förföljde mig mest hela dagen. Finaste bjöd på kaffe & lunch på mysigt café.
Drog med mig och huvudvärken på långpromenad Fridhemsplan - Solna.
Kröp upp bredvid mig i soffan med världens störtsta kopp teé och film.
Utöver det hade min telefon slagit igång något "stör-ej" läge så att bara var 10:e samtal kom fram.
Det vill säga en hel del sura miner över att jag inte svarade i telefon på hela dagen.
Hann med att köpa vinterskor och äta middag med familjen också.
Innan Jessica ringer och lovar mig att hon inte vågar vara hemma ensam.
Några puckon rånade en butik i Rissne Centrum så jag fick åka och hämta fröken.
Fröken som jag delar säng med titt som tätt och aldrig snarkar, förutom igår.
Kunde verklige inte somna när hon låg bredvid och lät som en ångvält, ville dö.
Sov väll kanske fyra timmar inatt och så upp och jobba 11-20.
Dealade till mig hemgång strax efter 19.00 med motivationen "jag jobbar öppning imorgon".
Och du ligger jag här, 22.24 och är läskigt medveten om att jag ska stämpla in 6.00.
Om 7 timmar och 36 minuter. Men det är bara att bita i det sura äpplet.
Ska iallafall lägga mig sänge och hoppas lite på att jag kanske råkar somna några timmar.

älskade, älskade barn!

Gått och blivit sjuk, försökte mig på att jobba idag. Inte det lättaste utan röst, med feber.
Bästa arbetskamraterna skickade hem mig efter fyra timmar. Åkte förbi ICA och köpte
teé och honung och nudlar, nu ska jag bli frisk. Varit sjuk"skriven" i några timmar nu och
det är så tråkigt att jag bara vill lägga mig i sängen och gråta. Är man för sjuk för att jobba
så är man liksom för sjuk för att göra något annat också. Riktigt jobbigt.
Hur som helst kom jag hem till paket ♥ hur ofta händer det en vanlig onsdag liksom?
Fick ett armband med ett H på som lilla M hade gjort på dagis, älskade älskade barn.
Gjorde hela min dag, och att jag fick gå hem för hur tråkigt det än är att vara sjuk
ännu jobbigare är det att jobba när kroppen inte orkar göra det egentligen.




"you've spent a lifetime stuck in silence afraid of saying something wrong"

Har tappat halva rösten, tvättat alla mina kläder och dammsugit hela mitt rum.
Nu återstår det bara 9 timmar på jobbet innan jag får krypa ner i sängen igen.
Börjar känna mig lite sjuk, halsont, röst-tappning och så fryser jag konstant.
Ska köpa halstabletter på väg till jobbet så blir det nog bra ska vi se.


 
RSS 2.0