Dag 2 - min första kärlek.

När jag var liten hade jag jättelätt för att bli kär.
Precis som nu blev jag det alltid lite för mycket även om det var ofta.
Hade en handfull pojkar som ständigt upprepades i diverse dagböcker.
Det blev aldrig något seriöst med någon av dem.
Året jag fyllt 13 år träffade jag en pojke som jag redan borde kännt.
Vi hade spenderad varenda sommar på samma ö bara 100 meter från varandara.
Hur som helst gjorde vi inte det men vi kom att lära känna varandra.
Ett on-off förhållande på sju år men förlovning och lägenhetsletande hann vi med.
Vi levde så gott som tillsammans de sista två åren och jag trodde verkligen på oss.
Såhär i efterhand insåg jag att det går inte att träffas när man är 13&17 år och
leva tillsammans resten av livet, vi växte upp och växte isär.
Jag älskade honom, älskade hans familj och älskade oss.
Idag är det ett och ett halvt år sedan vi gick skilda vägar och jag mår bra.
Vi har ingen kontakt idag men jag tror har mår bra han också.
Så min första kärlek höll i sig ett bra tag men den gick att leva utan.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0