I can't waste time so give it a moment.
I realize nothing's broken.
        everything's

Don't look back, got a new direction.
I loved you once, needed protection.
You're still a part of everything I do.
You're on my heart just like a tatto.
Just lika a tatto, I'll always have you.

I will never regret you.
Still the memorie of you
marks everything I do.

Snälla någon säg mig, hur kan jag fortfarande vara så naiv?
Varje dag vaknar jag och hoppas på att han har ändrat sig.
Jag menar varför skulle han ändra sig nu?
Han valde bort mig för att jag inte dög.
Jag kan inte bli någon annan, det kommer alltid vara jag.
Och jag räcker inte till - inte då, inte idag och inte om tio år.
Så snälla någon säg mig, varför hoppas jag fortfarande?

Nyår känns bara som en dålig ursäkt för att få dricka
champange och kyssa andras pojkvänner/flickvänner. Visst?
För det är vad som alltid händer. När klockan står tolv pressar
man läpparna mot vem fan det än är som står närmast och sen
häller man i sig champange hur äckligt det än smakar.
Man lovar att sluta röka, börja träna, äta nyttigt etc.
Snacket går om hur "det här året kommer bli det bästa någosin".
Innan man däckar på det mest olämpliga ställe.
Sen vaknar man idag med fetaste huvuvärken eller ett krossat
hjärta beroende på vems läppar din pojkvän/flickvän pressade
sina emot inatt. Att gå upp är inte ens ett alternativ, det är bara
att sluta ögonlocken och försvinna in i dimman igen.
Tjugofyra timmar till.
Det här året som skulle bli så bra?
Idag som skulle vara första dagen .. av vadå?
Ett år som kommer sluta i samma kaos som förra?
Vad är det att fira, egentligen?

Om man inte är mig såklart. Jag hade behövt få pressa mina läppar
mot vem fan som helst och hälla i mig alldeles för mycket champange
och häxblandningar. Jag hade mått bra av att få somna i en främlings
säng och vakna upp med huvudvärken och illamåendet idag.
Fått vara omedveten om allt i tjugofyra timmar till. Slippa min verklighet.
Så blev det inte och jag tror nästan jag mår sämre än nyårs alkholisterna idag.

Stockholmarnas år tar slut om bara några timmar.
Här kommer mitt år, månad för månad. 
Självklart bara sammanfattande texter.

Januari.
Året började på balkongen med min familj, deras vänner och min pojkvänn.
Det som återstod av mitt jullov, första veckan i januari, ägnades åt att umgås
med vänner. Framför alla umgick jag mycket med min syster och våra
respektive pojkvänner. När skolan började igen var jag sjukt trött på den och
allt vad den innerbar.Så fortsatte det hela månaden.
Mitt rum fick sig ett ansiktslyft. Nya möbler och ny röd färg fick pryda väggarna.
Handbollen fortsatte gå bra, vi låg etta i serien och vann allt vi spelade.
I mitten av januari började jag gå hos en sjukgymnast för mitt knä.
I slutet, runt den tjugoåttonde tog det slut mellan pojken och mig och
månaden slutade inte som jag hade hoppats på då.
Januari kommer jag inte komma ihåg, det var en blek måndad 2008.

Februari.
Månaden började precis som januari slutade. Skolan var jag fortfarande trött på,
gjorde allt för att slippa. Men jag var där - varje dag. Till en början var det absolut
inget som hände. Handbollen fortsatte gå jättebra och mina besök hos sjukgymnasten
började visa resultat. Texter om hur jag ena dagen hatade och nästa saknade återsågs
ofta i min blogg. Runt alla-hjärtans-dag arangerade skolan såkallade hälso dagar.
Under dessa två dagar insåg hela klassen hur lite tid vi hade kvar tillsammans.
Efter det blev det mycket roligare att gå till skolan, så där försvann skoltröttheten.
Mina gymnasieval skickades in den femtonde februari.
Resten av månaden fortsatte i samma stil, jag började nog inse att mitt jojo-förhållande
var slut på riktigt där mot slutet.
Februari har dagar/stunder jag aldrig kommer glömma!
Det var inte den bästa och heller inte den sämsta månaden 2008.

Mars.
Konstigt nog började Mars precis som Februari slutade. Nu var jag tråkig.
Nej, men allt fortsatte som i Februari till en början.
Den sjunde åkte jag till västerås med damjuniorlaget, det var den första borta
matchen jag spelade med junior/senior-lagen. Samma dag fick jag en ny dator.
Efter det datumet handlar i princip alla texter i min blogg om mitt ex, fram tills
den tolfte ungefär. Den sextonde spelade jag en match i tallbacka som jag sent
lär glömma, om någonsin. Matchen i sig var inte spännande, vi var fortfarande överlägsna.
Men jag höll på att hamna i slagsmål men gick av plan istället och drämmde handen i
ribbstolen. Kvällen spenderades på akuten och efter det veckor med bandage och piller.
Den tjugonde Mars satte jag mig på en buss vid solnahallen med hela handbollsklubben.
Destination, tyskland-sweibrücken. De kommande åtta dagarna kom att bli den roligaste
resa jag någonsin gjort. När jag kom hem blev jag sjuk, ganska rejält. Lät som en kråka.
Under de sista dagarna, minns inte datum, blev jag även tillsammans med pojkvännen igen.
Mars är nog den roligaste månaden år 2008.
Tyskland är oförglömligt, handen också.

April.
Månaden började nedbäddad men feber och förkylning. Sjukdomen resulterade i
att jag missade sista seriematchen. I början av April föddes även min yngsta kusin.
April bjöd inte på mycket av intresse. Jag umgicks mycket med pojkvännen, vi hade
det nog som bäst i April - det här året. Serien tog slut, vi gick obesegrade igenom den.
I skolan började nedräkningen tills allt tog slut och nationella prov skrevs på rad.
Månadenslutade med valborgsfirande vid brasan i skytteholm tillsammans med pojkvännen.
April var en händelselös månad, den kom nog ganska mycket i kläm.
Inget att minnas, inget att glömma.

Maj.
Det började med en resa ut till Nåtarö. Första maj sätter i alltid upp tältet.
Pojkvännen var med, han har också landställe där. De dagarna var helt okej,
tills han åkte hem då utbröt tredje världskriget för vilken gång i ordningen
vet jag inte. Vi blev sams igen lagom tills jag var tillbaka på fastlandet.
Skolan flöt på som vanligt, de sista nationella proven skrevs och allt började
rundas av - det känndes verkligen att det inte var mycket tid kvar nu.
Freja, Tobias och jag började få extralektioner i Franska.
Den tionde maj tog jag första doppet tillsammans med Jenny och samma 
kväll spenderade jag med Madde och solen i skytteholm. 
Den sjuttonde maj hade jag avslutning med laget. Vi spelade frisbeegolf
och åt midddag hemma hos Erik. Det var en mysig dag om vi glömmer regnet. 
Dagen efter det tog det återigen slut med pojkvännen. 
Åtta dagar senare, den tjugosjätte maj fyllde jag sexton år. Den dagen hade vi 
temadag i skolan. Så hela dagen var jag med Rasmus och en tjej i som gick i 
sexan. På kvällen kom släkten, Fanny och av någon underlig anledning pojkvännen. 
Han åkte dock ganska fort igen. Veckan efter hände inte mycket. 
Den trettionde maj fyllde min lillebror 11år och jag tog även rekordet i orienteringen
i skolan. Kanse lite tack vare Mathias. Sista dagen i maj spenderade jag med
laget i rålambhovsparken. Vi kollade på våran tränare som sprang sthlm-maraton
och solade. 
Maj kommer jag minnas delar av länge, inte föralltid med ett bra tag.
Inte en månad som sticker ut men inte helt blek heller. 

Juni.  
Texterna om hur mycket jag saknade mitt ex avlöste varandra på bloggen.
Detta fortsatte hela månaden. Den fjärde fyllde min mamma år och jag,
Mathias och Madde bakade även till Dannis som fyller år dagen efter.
Den nionde åkte hela klassen till grönalund. Den kvällen kommer jag aldrig
glömma, förstår inte att man kan ha så roligt. Dagen efter det fyllde Daniel 16år
vilken vi omöjligt kunnde fira eftersom han numera bor i Värnamo.
Den dagen kom att bli en händelserik dag ändå. Först var jag på anställningsintervju.
Efter det snabbt hem och fixa sig, det var balkvällen. Trude kom hit och proffs
fottade Madde och mig. Kvällen blev jättebra, tänker inte gå in på detaljer.
Dagen efter det skippade Madde och jag skolan på morgonen och var för oss
själva, vi hade jätteroligt - inga detaljer där heller. Inte helt pigga mötte vi
Mathias och Rasmus på eftermiddagen och repeterade med kören hela kvällen.
Madde och jag hade jätteroligt hela tiden, närvarande vet precis varför.
Sen kom den tolfte. En av de bästa och värsta dagarna i mitt liv.
Skolavslutningen. Dagen var hemsk, jag har aldrig gråtit så mycket.
Kvällen blev helt OK. Fick träffa min första kärlek igen.
Efter det började Eken Cup. Vi spelade riktigt bra och tog tillslut silvret.
När Eken var slut var det dags för mig att börja jobba. Nordsjö Färggross i
bromma fick äran att stå ut med mig. Jobbade fjorton dagar 07.00-16.00.
Midsommar, som var i mitten på min jobbperiod, firades på Nåtarö med
Martina, Fanny och Alma. MENTALA KRAMAR TILL ER!
När jag jobbat färdigt åkte jag till Finland i ett par dagar. Det var jätteskönt
att komma bort ett tag. Det var så mitt juni avslutades.
Juni kommer jag inte glömma. Det är en av de bästa och västa månaderna
jag någonsin varit med om. Oförglömligt.

Juli.
Den första veckan sov jag i princip bort. Jag var inte vad att behöva gå upp vid fem
på morgnarna och sedan faktiskt jobba till fyra. Så jag sov, sov och sov.
Den fjärde juli tog jag t-banan till bromma och Martina. Vi badade vid solvik,
vi kollade på film och vi planerade resten av helgen. Den åttonde åkte vi nämligen
till göteborg! Vi gick i nordstan och på liseberg. Den helgen var grym!
När jag kom hem hade hela min familj redan åkt till landet så jag var rätt ensam.
Det varade inte så länge, pappa kom hem och dagen efter det åkte vi ut till
landet igen. Sen var jag borta i nästan tre veckor. De veckorna var jättesköna!
Åkte mycket båt, badade, solade, gick till klipporna. Jenny kom ut också.
Träffade mycket nytt folk också, min tvillingbror t.ex! :)
Så blev jag tillsammans med mitt ex, igen. Femte gången det året typ.
Den trettionde kom jag hem till fastlandet igen och dagen efter det kom min lön.
Fanny fick också sin lön. Det firade vi och åkte in till stan och spenderade
pengar och käkade kinamat. Sen gick vi i säkert tre timmar. Jättemysigt.
Juli kommer jag komma ihåg länge, så bra månad!

Augusti.
De första dagarna var hemska. Det var så varmt så varmt, man höll på att dö!
Den första fyllde också farmor år, då lagade hon för första gången i sitt liv tacos.
Vi fick äran att äta det. Den tredje var jag och min pojkvänn på bio, the dark knight.
Heath Ledger spelar något otroligt bra i den filmen, resten sög!
De kommande dagarna bestod av sol och bad på huvudstabadet.
Den sjunde åkte Martina och jag till stan för att handla blå kläder, vi kom hem
med t-shirtar i strlk XXXXL. great. Dagen efter skulle vi varit med i slaget om
stockholm, men det regnade så vi kollade på Mysteriet På Greveholm istället.
Det var då den 8/8-08. STOCHOLMS DAG.
På kvällen kom hennes familj hem till oss och vi åt kräftor. Mådde rätt illa sen.
Sen var det ett par veckor som var ganska händelselösa. Jag shoppade upp
min lön, umgicks mycket med min pojkvänn och bara var.
Den tjugonde började jag i gymnasiet. Jag mötte Aron och Simon på morgonen
och vi kom försent till uppropet. Det var enda gången den här terminen jag kom sent.
Träffade då Ella som jag klickade med första dagen. BRA DAG!
Den tjugofjärde döptes min yngsta kusin.
Den tugofemte fyllde min pojkvänn 20år och vi firade 25 månader tillsammans.
Resten av augusti ägnades åt att lära känna nya klassen.
Augusti kommer jag inte glömma. Började ny skola och allt, går inte att glömma.

September.
Första veckan var lära-känna-vecka i skolan. Handbollen drog igång igen på alvar.
Mitt förhållande var jättebra, i början. Den sjätte och sjunde var jag på träningsläger
med vårat dam A-lag. Efter det började jag träna fyra dagar i veckan + matcher.
Den elfte tog det slut med pojkvännen och efter det kan jag inte påstå att jag kommer
ihåg mycket av september. Alla texter på bloggen handlar om hur dåligt jag mår.
Mot slutet blev det väll något lättare men jag vet att jag mådde inte bra någonstans.
Serien drog iallfall igång igen och Ella och jag kom varandra närmare!
September kommer jag minnas med hat. Inte min månad.

Oktober.
Till att börja med fyllde min Sandra år första oktober. Månaden började bra!
Den fjärde åkte jag iväg med laget ill Edsbyn, USM steg ett. Det gick åt
helvete. Samma dag v åkte fyllde Fanny år. I skolan började allt falla på plats.
Mycket nytt börjad bli vana. Den nionde spelad jag min första match med A-laget.
Vi spelade hemma mot Tumba och vann. Min a-lags debut gick jättebra!
Inläggen på bloggen fortsatte handla om mitt ex, allt handlade om honom då.
Ella och jag fortsatte komm varandra närmare och vi började också umgås
mer med Jenny och Jessica. Den tjugofemte fyllde min lillasyster femton år.
Under hötlovet som var sista veckan i oktober började jag skriva mycket
texter om att det var dags att gå vidare och sånt. Det gick inte så bra.
Oktober var en månad som vilken som helst. Dock mådde jag inte så bra då.

November.
Började bekt. Mitt ex's ex började kommentera mycket och var jättetrevlig.
Dethjälpte faktiskt mig ganska mycket att det fanns någon som kännde honom
som förstod. Den sjunde och åttonde spelade vi USM steg 2 ute i märsta.
Den här gången gick det bra mycket bättre än steg ett, vi vann allt och tog
oss till steg tre. Skolan började gå segt, det känndes inte som att jag valt
rätt linje ett tag. Det övergick så småning om till att bara vara trött på tidiga
mornar. Den sjuttonde kom snön och det kom inte lite heller! Stockholm
täcktes över en natt och det låg kvar i nästan en vecka. Under lovet som
sammanföll med november var jag mycket på mammas dagis.
Mina texter fortsatte vara sorgsna och jag blev osams med Sandra.
Det löste sig som tur var och nu är vi nog närmare än någonsin.
När tränarna presenterade truppen inför steg 3 i USM försvann all min
lust till att spela handboll. Jag fick spela, men inte Mathilda. Jag var
riktigt förbannad! Som tur var gick det över.
Vi var på kostföreläsning med laget och vi hade en träningsdag
inför USM steg 3 den trettionde.
November kommer jag nog minnas rätt bra, rätt länge.
Jag vet inte varför, jag vet bara att.

December.
Första december. Nu hade vi våra första prov i skolan. Matte. Vet fortfarande
inte hur det gick. Jag började kolla på julkalendern, den var usel men jag
fortsatte iallfall. Jag började följa idol med större intresse. Robin Bengtsson.
Haha, skyller på Martina. Den sjätte och sjunde spelade vi USM steg 3 i
skärholmen. Hela laget drabbade av något typ. Vi hade extremt mycket
sjukdomar och liknande och allt gick åt skogen. Första matchen var bra
sen var det katastrof. Den tionde blev jag jättesjuk och låg i 40 graders feber
i nästan fyra dygn. Vi gick till doktorn och jag fick veta att jag hade influensan.
Låg hemma i exkat en vecka. När skolan började igen var det en vecka kvar.
Jag skrev två prov, arebtsmiljö/säkerhet & färglära. Det gick över förväntan!
Det var nu sluttränat för mig för säsongen. pga sjukdom.
Den nittonde fick vi jullov och jag köpte även mina sista julklappar.
Kvällen spenderades med Johanna och Jenny i kista.
Den tjugonde åkte jag med A-damerna till arboga och spelade, vi spelade bra.
Mig gick det inte bra för, jag var fortfarande sjuk.
De kommande dagarn bestod av städning, pyntande och annat juligt.
Jag träffade också Martina och var på Idol turnen i Haninge.
Julaftonen spenderades sedan hemma. Farfar kom på förmiddagen en stund.
Sen firade vi som alltid med farmor! Fick mycket jag ville ha. 
Det var en bra jul! Den sista veckan har det inte hänt mycket. Jag har 
varit ute och sprungit, gått i stan med sandra och mest tagit det lugnt. 
Nu är det nyårsafton och kvällen kommer jag att spendera hos 
Martina i bromma. Alla mina planer gick åt skogen så det här var väll inte
egentligen vad jag ville göra. Men jag får göra det bästa av det. 
December har varit helt okej. Jag har börjat bli glad igen, det är bra! 

Hur ska jag sammanfatta hela året då?
Jag tycker det har varit kaos. Mest mitt kärleksliv kanske. Jag har aldrig
mått så dålig som jag gjort i år. Men det kommer bli bra, jag vet det.
Våren och sommaren var vad jag kommer minnas med glädje.
Hösten och vintern kommer jag minnas, men jag kommer försöka glömma. 
Våren var min. 
Hösten var verkligen inte min. 

                                    

Nu ska jag ta tag i mig själv. Jag ska se till att fixa allt som 
är lite ofixat nu. Sen om ett år ska jag skriva här om vilket
underbart 2009 jag har haft! Ni ska få se. :)
Nu ska jag börja fixa mig och sen dra mig mot bromma. 
Ni får ha en underbar nyårsnatt och ni ska ha ett stort tack för
att ni orkat följa mig hela året. Vi hörs igen 2009.

                                 GOTT NYTT ÅR!

Nu vet jag varför det gör så ont att släppa taget. Varför
jag fortfarande kan känna mig helt borta ibland. Jag vet
varför jag fortfarande saknar honom. Vi var tillsammans
till och från i lite mer än tre år. Efter tre år är man mer än
bara ett kärlekspar. När det tog slut förlorade jag inte bara
min pojkvänn. Jag förlorade en av mina absolut bästa
vänner. Det låte säker konstigt men det är sant!
Jag känner inte längre att jag är ledsen för att jag inte har
en pojkvänn. Det funkade inte för oss som par längre.
Men jag förlorade som sagt var inte bara en pojkvänn.
Utan en av mina bästa vänner. Det är det som gör ont.
Det är det jag saknar. Det är det jag vill ha tillbaka.
Visst gör det ont att mista personen man är kär i,
men att mista en av sina bästa vänner gör ondare längre!