Första dagen på vadå?
Nyår känns bara som en dålig ursäkt för att få dricka
champange och kyssa andras pojkvänner/flickvänner. Visst?
För det är vad som alltid händer. När klockan står tolv pressar
man läpparna mot vem fan det än är som står närmast och sen
häller man i sig champange hur äckligt det än smakar.
Man lovar att sluta röka, börja träna, äta nyttigt etc.
Snacket går om hur "det här året kommer bli det bästa någosin".
Innan man däckar på det mest olämpliga ställe.
Sen vaknar man idag med fetaste huvuvärken eller ett krossat
hjärta beroende på vems läppar din pojkvän/flickvän pressade
sina emot inatt. Att gå upp är inte ens ett alternativ, det är bara
att sluta ögonlocken och försvinna in i dimman igen.
Tjugofyra timmar till.
Det här året som skulle bli så bra?
Idag som skulle vara första dagen .. av vadå?
Ett år som kommer sluta i samma kaos som förra?
Vad är det att fira, egentligen?
Om man inte är mig såklart. Jag hade behövt få pressa mina läppar
mot vem fan som helst och hälla i mig alldeles för mycket champange
och häxblandningar. Jag hade mått bra av att få somna i en främlings
säng och vakna upp med huvudvärken och illamåendet idag.
Fått vara omedveten om allt i tjugofyra timmar till. Slippa min verklighet.
Så blev det inte och jag tror nästan jag mår sämre än nyårs alkholisterna idag.
