"you're my favorite hello and my hardest goodbye"
Den här veckan har jag:
jobbat förvånansvärt lite.
spenderat för mycket pengar.
guidat Emma i Sollentuna (som jag inte heller hittar i).
förbannat den återkommande snön.
fått höra att jag är snygg på bild.
haft en utb. på jobbet.
lunchat med finaste Malin&Liam.
tiggt skjuts hem av pappa mitt i natten.
torsdagsmyst med mina bebisar.
inte träffat Jessica, sinnessjukt.
pysslat om stackars pojkvän.
förbannat stackars pojkvän som fått allergiska reaktioner
på värktabletterna och kliar sönder sig hela nätterna.
vaknat tidigt, runt 05.00 nästan varje dag.
inte sovit alls eller somnat innan 22.00 alla dagar.
"how far down would you go if you never came up again?"
Idag känns veckoslutet rätt absurt.
Gick av 03.00 natten mot torsdagen, 06.00 ringer H och säger att han är
på väg in till akuten och så mycket sömn fick jag. 13.00 ungefär var vi här hemma
med vad som tyder på diskbrock, vi sov en timme innan han tog sig hemmåt.
Själv åkte jag till småtrollen och torsdags-myset för första gången på en månad.
Vaknade på fredagen, efter tio timmars sömn, tröttare än någonsin.
10-19, stämplade in tidigar och ut senare, det var typ jag och inlånad personaö
från Akalla, fantastiskt. Men det gick bra och när jag stämplade ut halv åtta
pratade jag lite med nya chefen och sen lyckades jag få pappa och komma och hämta mig.
Hemma lagom till Gladiatorerna och lagom tills Jessica var här.
Jag lovar ingen vill se på Gladiatorerna med oss, det är tur vi har varandra!
På lördagen ringer de från jobbet och väcker mig, inget konstigt alls,
undrar om jag kan byta från 17-02 till 21-06, why not?
Tar en lång promenad med mamma&pappa, storstädar och vilar hela dagen.
kommer till jobbet och får stämpla in 20.30 istället,
jobbat med inlån från Akalla hela natten nu också + några egna.
Inget mig emot egentligen, men come on var vi inte 80 anställda?
Haft en trevlig natt med grabbarna hur som haver, blivit lovad att få byta
restaurang om jag någonsin vill det och catchat up med M som slutade hos oss för
något år sedan. Körde hem Elia imorse och stupade sedan i säng 08.00.
Vaknade, av att de ringde från jobbet (sa Tack men nejtack, orkar inte jobba ikväll),
för en timme sen. Har hunnit få choklad-present av mamma och "jag saknar dig" samtal
från pojkvänn. Dagens planer är att inte lämna sängen, börjar 10.00 imorgon ..
"you are everything i've got"
Efter fyra sjukdagar på soffan och fyra nätter helt utan sömn är jag på igen.
Börjar jobba om en timme och kör nio-timmars pass, mjukstart.
Med nässpray och strepsils ska jag nog överleva kvällen.
"love is a strong word .."
Jag älskar dig för att du kysser min panna.
Jag älskar dig för att du leker med mina fingrar.
Jag älskar dig för hur du håller min hand.
Jag älskar dig för hur du rör vid mitt hår.
Jag älskar dig för hur du behandlar mina vänner.
Jag älskar dig för att du ringer 03.00 bara för att säga "jag saknar dig".
Jag älskar dig för att du håller om mig när jag är ledsen.
Jag älskar dig för att du torkar mina tårar när jag gråter.
Jag älskar dig för att du alltid sover så nära som möjligt.
Jag älskar dig för hur du pussar mina kinder.
Jag älskar dig för att du också tycker 24 timmar är lång tid.
Jag älskar dig för hur du lutar ditt huvud mot min axel.
Jag älskar dig för att du låter mig hålla om dig.
Jag älskar dig för hur du ser på mig.
Jag älskar dig för hur du kramar mig.
Jag älskar dig för att du ger mig fjärilar i hela kroppen.
Jag älskar dig för hur du älskar mig.
Jag hatar dig för att allt är så komplicerat.
"from me to you!"
"tonight the drugs don't work"
"on the edge of breaking down"
Livet känns orättvist igen. Ikväll gick det inte att låtsas, därav svidande ögon 04.34.
Ett par oroliga timmars sömn innan jag fann mig själv i sittande läge igen.
Dessutom härjar virus i hela kroppen, skinnet är ömt och lungorna snart utanpå.
"jag lovar, vänta lite det kommer bli bra".
9 månader är lång tid. Vi har funnits i 9 månader mer eller mindre.
Jag vill tro på alla de vackra orden, önskar jag kunde se in i framtiden.
Älskar varenda sekund i din närhet och nätter som inatt är helvetet på jorden.
Ska orka ett tag till, måste, för jag tror på dig, på oss, på en framtid.
Ska orka för att jag förstår att det är jobbigt för dig också.
Men ikväll vill jag inte förstå någonting, kanske är det viruset som spökar.
Ikväll känns allt bara fruktansvärt orättvist och jag känner mig ensamast i världen.
Så älskling, svik mig inte nu, du fick mig liksom att tro igen, allt kommer bli bra i år.
Da 25 - det här är jag bra på.
På att överanalysera saker och ting.
Analysera sönder saker som jag egentligen inget vet om.
Mina förhoppningar är alltid skyhöga eller så finns där inga.
Aldrig någonsin hoppas jag bara på att något ska fungera och få vara OK.
Så jag ser alltid till att analysera allt och förstöra något som skulle kunna bli
bra på sikt bara för att jag inte ser någon mening med att försöka om det
inte redan är bra. Jag är bra på att dömma saker som omöjliga
redan innan jag övervägt att försöka.
Dag 24 - det här får mig att gråta.
För ett år sedan fick allt mig att gråta.
Idag gråter jag fruktansvärt sällan.
Ibland kan jag ha dagar då jag saknar det,
det är skönt att gråta ibland.
Även om det som fick en att gråta kanske inte
egentligen är en sådan sak som får världen att rasa
sönder och samman så kan man gråta för alla småsaker
man varken orkar eller vill gråta för egentligen.
Dag 23 - mitt hem.
Bor hemma hos mamma&pappa.
Vi bor stort ben vi är många och mitt rum är minst.
Bor på åttonde våningen och balkongen är lika stor som mitt rum.
Mitt rum är rött, har en 120cm säng, IKEA garderob i ekfaner,
en liggande bänk med åtta stora fack, en typ 30" tv,
en flätad tvättkorg som mest används för att lägga saker på,
ljus&lampor i mängder och ett fantastiskt dubbeltäcke.
Dag 22 - det här upprör mig.
Orättvisor!
Jag förstår väll också att livet inte alltid kommer att vara rättvist, men ändå.
Fördomar!
Som med mitt jobb tillexempel, jösses vad folk har åsikter när man säger att man jobbar på McDonalds.
Folk fattar liksom inte, jag har jobbat lite mer än ett år och har bättre timlön än många av mina vänner,
har dessutom OB tillägg, flexibla tider och världens underbaraste arbetskamrater alla dagar i veckan.
Nedvärderingar!
Ingen är bättre eller sämre än någon annan, man kan ha bättre eller sämre förutsättningar,
i grund och botten är alla lika mycket värda och ska behöva dömas av någon som inget vet.
Olikheter!
Att allt kan bli så jävla svårt för att ens kulturer krockar eller religioner inte går ihop.
Det finns nog bra mycket mer som upprär mig även om jag allt som oftast bestämmer mig för
att se mig själv som en positiv person hittar jag alltid mig själv i inre diskussioner om saker
som får mitt blod att koka och sånt som jag försöker hitta egna lösningar på.
"happy new 2013"
Nyårsfirandet började bra, min älskade kom förbi hemma hos Jenny
innan han skulle till jobbet. Tre rätters middag med Jenny och Arre innan vi
begav oss in mot Söder för nyårsfest, sågmtolvslaget från ett tak och skålade.
En timme senare ringer min syster och säger att min bror ligger i en ambulans
på väg in till St:Görans och att jag borde tåla dit.
Förbannade SL för att de inte hade vett att uppdatera sl.se om att trafiken visst
går eftersom det är nyårsnatt så jag fick liksom hoppas på att det gick att ta sig fram.
Tog en timme från Söder till Stadshagen.
Spendrade resten av natten på sjukhuset, tills Oscar blev inlagd på en
avdelning så att alla utom pappa kunde åka hem.
Nu för bara en liten stund sen kom Oscar hem men i rätt dåligt skick.
Själv ska jag iväg till jobbet om en timme, året började sådär ..
Men nu kan bara bli bättre.
Dag 21 - min bästa kompis.
Uttrycket bästa kompis har jag alltid haft svårt med.
Jag tror inte det har att göra med att jag någonsin haft svårt att
hitta människor värda att kalla vänner, mer för att jag känner så innerligt
med dem som inte har det så lätt. Alla har inte en "bästa kompis" och det
är fullständigt värdelöst.
Sen har jag svårt att stoppa just mina vänner i fack.
De är liksom bra allihopa, på sina egna vis.
Det brukar sägas att man hellre har få nära vänner än många bekanta.
Mitt dilemma är att jag har så många nära, man ska inte sägs mer många men ..
De betyder så mycket för mig, allihopa - varendaste en.
Om jag däremot bara skulle få välja en endaste att träffa i resten av mitt liv,
då skulle det bli min syster - always and forever!
"min älskling gott nytt år"
"I can't kiss the boy I want to kiss at midnight.
So i'm just going to go around high five-ing people.
Yeah, that's what i'll be doing."
Dag 20 - mina förebilder.
Alla som kan använda ord och göra dem vackra ser jag upp till.
Det spelar ingen roll om de används för att berätta via text, musik eller film.
Ord är den vackraste jag vet och jag jag har svårast för att hantera.
Ord är något som kan ge vem som helst makt och respekt och värde.
Människor som kan hantera ord har verkligen lyckats med något.
Det önskar jag att jag också kunde, önskar jag kunde skriva så att det betydde något.
För mig, för dig, för alla och för vem som helst.
"we found love in a hopeless place"
Dag 19 - det här ångrar jag.
Man skall icke ångra sådant man gjort. Så det gör jag inte. Typ.
Däremot sådant jag inte gjort eller sånt jag inte har sakannan jag ibland ångra.
Sånt jag inte förstått i tid eller velat förstå.
Jag ångrar att jag aldrig satsade fullt ut på handbollen.
Jag ångrar att jag inte satsade mer på skolan.
Jag ångrar att jag inte förstod att mitförhållande var fel innan det var över.
Jag ångrar att vi inte förblev vänner redan från början jag och P.
Jag kommer ångra mig ifall jag inte satsar på förhållandet jag är i nu.
Så saker jag inte sagt eller gjort eller förstått kan göra mig fullkomligt galen.
Det jag gjort, är gjort. Allt jag gjort har gjort mig till den jag är idag.
Och helt ärligt så trivs jag rätt bra med mig själv idag.
"någon man ser när man blundar, som en ängel från förr"
Dag 18 - ett pinsamt ögonblick.
Det pinsammaste i mitt liv är nog att jag inte skäms över mycket.
Och när något jag borde skämmas över händer så är jag inte så närvarande.
Som i våras när vi hade personalfest på en båt i Slussen med öppen bar
så tyckte jag det där med öppen bar var lite väl bra kanske.
Kvällen avslutades när jag och H låg på däck och diskuterade "stora livsfrågor"
och jag kläcker ur mig att jag nog tänker simma till centralen.
Sen ligger vi kvar tills min chef ringer min pappa och ber honom komma
och hämta mig eftersom jag med största sannolikhet inte är kapabel att åka hem själv.
Det borde vara ganska pinsamt men icke då, jag skämmdes inte en sekund.
Så jag är nog det mest pinsamma i mitt liv, jag som aldrig skämms för något.
Och när något jag borde skämmas över händer så är jag inte så närvarande.
Som i våras när vi hade personalfest på en båt i Slussen med öppen bar
så tyckte jag det där med öppen bar var lite väl bra kanske.
Kvällen avslutades när jag och H låg på däck och diskuterade "stora livsfrågor"
och jag kläcker ur mig att jag nog tänker simma till centralen.
Sen ligger vi kvar tills min chef ringer min pappa och ber honom komma
och hämta mig eftersom jag med största sannolikhet inte är kapabel att åka hem själv.
Det borde vara ganska pinsamt men icke då, jag skämmdes inte en sekund.
Så jag är nog det mest pinsamma i mitt liv, jag som aldrig skämms för något.
Dag 17 - barndomsminne.
När jag bli gammal och grå kommer sommrarna på Nåttarö att vara mina barndomsminnen.
Där ute har jag verkligen gått igenom det mesta genom åren.
Det är världens finaste ö och jag har träffat världens finaste människor.
Tjugo sommrar har jag spenderat där mer eller mindre och jag har älskat varje sekund.
Även om vissa sommrar har varit tuffa och andra lätta så är de bra på olika sätt.
Som i sommras (jodå, jag är forfarande barn) var jag livrädd att springa in i
en gammal kärlek samtidigt som jag väldigt medvetet kunde gå omvägar för att
risken skulle bli större. Sommaren innan det spenderade jag varenda sekund
på ön med honom och sommaren innan det bestämde vi oss att försöka igen just där.
För många år sedan träffade jag Fanny på den ön och Sandra&William.
Jag har firat nitton midsommrar på den ön.
Dit skulle jag aldrig ta med någon som jag inte vill ha kvar i mitt liv.
Ön är min fristad & det är mitt finaste barndomsminne. Alltid.
Där ute har jag verkligen gått igenom det mesta genom åren.
Det är världens finaste ö och jag har träffat världens finaste människor.
Tjugo sommrar har jag spenderat där mer eller mindre och jag har älskat varje sekund.
Även om vissa sommrar har varit tuffa och andra lätta så är de bra på olika sätt.
Som i sommras (jodå, jag är forfarande barn) var jag livrädd att springa in i
en gammal kärlek samtidigt som jag väldigt medvetet kunde gå omvägar för att
risken skulle bli större. Sommaren innan det spenderade jag varenda sekund
på ön med honom och sommaren innan det bestämde vi oss att försöka igen just där.
För många år sedan träffade jag Fanny på den ön och Sandra&William.
Jag har firat nitton midsommrar på den ön.
Dit skulle jag aldrig ta med någon som jag inte vill ha kvar i mitt liv.
Ön är min fristad & det är mitt finaste barndomsminne. Alltid.
Dag 16 - första kyssen.
Hur ska jag komma ihåg den?
Allt jag vet är att om vi verkligen ska prata om den "första kyssen"
så finns det en himla fin bild på mig och Kevin från något nyår när vi var
kanske 3 år och "kysser" varandra bredvid någon julgran.
Ni vet en sån där äcklig "nu-äter-jag-upp-dig-kyss-á-la-barn".
Min första vuxna kyss minns jag verkligen inte,
men jag skulle chansa på att det var med Pontus den sommaren vi träffades.
Allt jag vet är att om vi verkligen ska prata om den "första kyssen"
så finns det en himla fin bild på mig och Kevin från något nyår när vi var
kanske 3 år och "kysser" varandra bredvid någon julgran.
Ni vet en sån där äcklig "nu-äter-jag-upp-dig-kyss-á-la-barn".
Min första vuxna kyss minns jag verkligen inte,
men jag skulle chansa på att det var med Pontus den sommaren vi träffades.
