"tonight the drugs don't work"
"on the edge of breaking down"
Livet känns orättvist igen. Ikväll gick det inte att låtsas, därav svidande ögon 04.34.
Ett par oroliga timmars sömn innan jag fann mig själv i sittande läge igen.
Dessutom härjar virus i hela kroppen, skinnet är ömt och lungorna snart utanpå.
"jag lovar, vänta lite det kommer bli bra".
9 månader är lång tid. Vi har funnits i 9 månader mer eller mindre.
Jag vill tro på alla de vackra orden, önskar jag kunde se in i framtiden.
Älskar varenda sekund i din närhet och nätter som inatt är helvetet på jorden.
Ska orka ett tag till, måste, för jag tror på dig, på oss, på en framtid.
Ska orka för att jag förstår att det är jobbigt för dig också.
Men ikväll vill jag inte förstå någonting, kanske är det viruset som spökar.
Ikväll känns allt bara fruktansvärt orättvist och jag känner mig ensamast i världen.
Så älskling, svik mig inte nu, du fick mig liksom att tro igen, allt kommer bli bra i år.
Kommentarer
Trackback
