ett löfte om en chans, du tappade bort den som fanns

det värsta är att du förstår
du har gåt samma vägar som jag går
och bara dom som bländats av ljuset kan se hur bra vi mår
vi som alltid varit dom samma
vill helst av allting vara några andra
en lögn som vi går på
man blir sig själv ändå
och min osäkerhet är min brist
du letar den i ögonen
så jag säger att jag inte har förändrats, men det har jag visst
att du säger att nått känns rätt, men det här är fel
så länge jag håller i, är du hel




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0