& det saknas mig ibland.

Hade en fantastiskt fin kväll hos Mathilda, vi gjorde pannkakor och promenerade i regnet.
Kvällen slutade inte lika fint som den påbörjades, mår liksom sämre än jag förtjänar.

Erkänner mig övervunnen. Kastar in handuken.
Det är inte värt det när det ska kännas såhär.
Inga tårar i världen kan kompenseras.
Vill inte längre. Orkar inte mer.
Inte nu. Inte ännu. Kanske aldrig.

Hatar. Hatar att ge upp. Hatar att se mig besegrad men jag orkar inte mer.
Avslutar vad som påbörjats sen ger vi upp. Det får vara bra så. For now.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0