"if today was your last day would you mend a broken heart"
Fin dag. Skyfall, jobb, mys-middag och så några timmar med syster fick avrunda dagen ♥
Fick min efterlängtade pasta och någon som lyssnade på mig och mina tusen funderingar, min fina Mathilda. Vilsen själ det här. Hatar Gotland. Älskar Stockholm. Vill plugga, men vill jag göra det nu? Älskar mitt jobb, men hur länge orkar jag? 20 år gammal och jag får panik över alla hejjar-rop om att vara "duktig" "driven" "målmedveten". Klart jag kan om jag vill, men vad vill jag just nu då? Är jag inte duktig om jag "bara" jobbar? Är jag inte målmedveten om jag hellre skriver två högskoleprov till och kommer in på en skola jag vill komma in på än om jag vantrivs i tre år? Är jag inte driven om jag klättrar på den stege jag gör idag? Är det verkligen så illa det jag vill just nu?
Igen kan säga att jag inte gjort bra ifrån mig, jag har en utbildning, jag har ett jobb, skulle jag bli lämnad ensam skulle jag klara mig fint. Allt här utöver är bara en bonus. Så varför inte andas ett tag, få vara nöjd med vad jag åstadkommit tills nu och inte tänka för mycket på vad som komma skall? En dag kommer jag ta examen och vara färdig barnmorska, en dag men jag känner inte att jag har bråttom längre - kommer bli många år ändå till pensionen. Men det är det då ingen som förstår, därav min vilsna själ. Min välvilja och min förbaskade vilja att göra precis varenad människa i min omgivning nöjd. Jag då?
Klockan är 03.06 och jag ska upp om sex timmar. Låt oss göra det klart för oss att jag inte är deppig, inte arg och inte ledsen. Lite uppgiven bara, för att enough aldrig är enough. För att ingen är nöjd med vart jag hamnade idag, utan vill att jag ska bli väldigt vuxen innan jag ens hunnit vänja mig vid att jag lagligt får vistas på systembolaget och dessutom kan ta bilen dit ..
Fick min efterlängtade pasta och någon som lyssnade på mig och mina tusen funderingar, min fina Mathilda. Vilsen själ det här. Hatar Gotland. Älskar Stockholm. Vill plugga, men vill jag göra det nu? Älskar mitt jobb, men hur länge orkar jag? 20 år gammal och jag får panik över alla hejjar-rop om att vara "duktig" "driven" "målmedveten". Klart jag kan om jag vill, men vad vill jag just nu då? Är jag inte duktig om jag "bara" jobbar? Är jag inte målmedveten om jag hellre skriver två högskoleprov till och kommer in på en skola jag vill komma in på än om jag vantrivs i tre år? Är jag inte driven om jag klättrar på den stege jag gör idag? Är det verkligen så illa det jag vill just nu?
Igen kan säga att jag inte gjort bra ifrån mig, jag har en utbildning, jag har ett jobb, skulle jag bli lämnad ensam skulle jag klara mig fint. Allt här utöver är bara en bonus. Så varför inte andas ett tag, få vara nöjd med vad jag åstadkommit tills nu och inte tänka för mycket på vad som komma skall? En dag kommer jag ta examen och vara färdig barnmorska, en dag men jag känner inte att jag har bråttom längre - kommer bli många år ändå till pensionen. Men det är det då ingen som förstår, därav min vilsna själ. Min välvilja och min förbaskade vilja att göra precis varenad människa i min omgivning nöjd. Jag då?
Klockan är 03.06 och jag ska upp om sex timmar. Låt oss göra det klart för oss att jag inte är deppig, inte arg och inte ledsen. Lite uppgiven bara, för att enough aldrig är enough. För att ingen är nöjd med vart jag hamnade idag, utan vill att jag ska bli väldigt vuxen innan jag ens hunnit vänja mig vid att jag lagligt får vistas på systembolaget och dessutom kan ta bilen dit ..
Kommentarer
Trackback
