Inget bra kommer ur att inte sova på nätterna.
Inatt inträffade en av mina värsta mardrömmar de senaste månaderna.
Exakt klockan 04.01 inträffade ett jävla jordskred i mig.
Han har officiellt gått ut med att han tycker om henne, lite mer, kanske jättemycket.
Jag stalkar inte, går bara in då och då, kollar läget, det var rätt länge sen nu.
Och det var dumt av mig, jag ville inte veta, inte behöva tro en massa saker.
Kanske ligger hon på min plats nu, tittar på den fula väggen, kanske sover dom.
Och jag har en tröja där, som jag saknade nu helt plötsligt, underligt.
Jag kan inte förmå mig att förstå hur det gick till.
För mindre än ett halvår sen sa han "du är det bästa som har hänt mig".
Nu mindre än ett halvår senare säger han det säkert till henne.
Jag är inte psykstörd, tro mig eller inte, jag har bara fastnat.
Drömmer om en person jag brukade känna, en som blev någon annan.
Drömmer om en person jag älskade som älskade mig som nu älskar någon annan.
Mår illa, är hon vackrare än mig? Snällare? Smalare? Villigare?
Förstår inte, för tre veckor sen försökte han intala mig att han inte heller var back on track.
Intala mig att han inte varit med någon annan sen dess, pretty little liar.
Fick akut andnöd, smsade min syster för att fråga om jag fick sova mellan henne och henne pojkvän.
Hon ringde upp och jag fick det, men jag orkar inte åka till Gubbängen nu.
Kan inte sova heller, är upprörd och kan inte låta bli att stirra.
Stirra på den där gulliga uppdateringen, middag blablalba med - ********.
Den där gulliga jävla uppdateringen som alla gillar så mycket. Alla utom jag.
Jag är inte elak, jag vill inte se honom olycklig på något vis.
Men jag vill faktiskt inte se honom vara kär i någon annan, någonsin, tyvärr.
Och så länge jag inte riktigt har släppt det där kan inte inte låta bli att kolla då och då.
Jag har vetat så länge att det kommer hända. Jag blockerade, för att sluta titta.
Men jag har tillgång till andras konton, mina vänner än för snälla för det här.
Var inte redo alls, inte redo att ta tag i allt vad det innebär.
Fick panik över sommaren, tänk om jag måste se henne?
I min fristad, min plats på jorden, ska hon verkligen få vara där?
Saken är den att jag inte är så kär länge, jag kommer knappt ihåg hur han ser ut.
Det är bara saken, 7 år och löften om att han ska älska mig föralltid och så hon.
För tre veckor sedan sa han "jag kommer alltid att älska dig".
Antligen är det en fet lögn eller också är det himla synd om henne, hon som han är kär i nu.
Och jag kan inte förstå varför jag blev såhär, jag som alltid varit så stark och så lugn.
Nu är jag bara svag och liten och har ett mindre panikångestfall.
Skjut mig så slipper alla, alla slipper mina utbrott och de kan få vara hur kära de vill.
Hon kan få ligge på min plats, titta på den fula väggen jag skulle måla, då kan hon till och med ta min tröja.
Om någon bara kan skjuta mig för jag är fan sinnesjuk.
Jag kan inte tänka mig att någonsin vara med honom igen, ändå vill jag vägra henne.
Jag hatar personen jag blev efter att han krossade mig, jag hatar henne, inte mig, utan den jag blev.
Så skjut mig och jag hoppas ni blir lyckliga tillsammans för jag tycker ju om dig,
du var ju min bästa vän och riktiga vänner blir lyckliga för varandra.
Fast det är klart, du har förändrats lika mycket som jag.
Hoppas våra förflutna jag är lyckliga tillsammans.
Så kan ditt nuvarande du vara lycklig med henne.
Så kan jag fortsätta vara mitt sinnessjuka jag.
Det blir bra, det måste bli bra. Faaaaaaan!