Till att börja med, jag hade gått och lagt mig men så läste jag Vecko Revyn (min belöning efter att ha läst endast filosofi, sociokulturella perspektiv och forkningsprocessen i över en månad). I månadens nummer har de en artikel som heter "Vem är du i syskonskaran & hur styr det ditt kärleksliv?". Det inleds med en spalt per "syskon" äldsta, mellersta, yngsta, ensambarnet.

Jag är:
Äldsta Barnet.

Typiska personlighetsdrag.

• självsäker
• krävande
• kontrollerande
• driven
• omtänksam

Så är du som flickvän:
Eftersom äldsta barnet haft sina föräldrars fulla uppmärksamhet fram till att syskonen kom så är du van att få som du vill. Ofta är föräldrar striktare i sin uppfostran med första barnet, vilket hos vissa kan bidra till ett stort kontrollbehov. Är det så att du kopierar dina föräldrars sätt att uppfostra dig kan det betyda att du i en kärleksrealtion till exempel kan känna dig osäker när din partner inte är med dig. Detta behov kan göra att du uppfattas som krävande. Som storasyster kan det också vara vanligt att revoltera eftersom du är trött på att vara den anvarstagande.

 

Detta följs upp med en spalt om vilken syskontyp av kille man passar bäst ihop med. Jag bör enligt dem träffa en kille med äldre systrar, det skulle också kunna fungera med en kille med yngre systrar men med en kille med yngre bröde kan det bli problem (mitt enda förhållande har varit med en kille med yngre bröder, karma is a bitch!).

Varför det skulle bli problem med en kille med yngre bröder:
Äldsta barnet är ofta krävande och så även denna kille. Om både du och han har stora egos kan det ju helt klart skapa stora problem. Men samtidigt kan ju båda lära sig att kontrollera denna sida.

 

Nu kan jag inte sitta här och säga att vårt förhållande tog slut enbart på dessa grunder, dessutom skiljer det mindre än 18 månader mellan mig och min syster vilket gör att jag inte hann uppfatta att jag hade mamma och pappa för mig själv speciellt länge egentligen (fick till och med veta i förra veckan att är det mindre än 18 månader mellan syskonen så är man så kallade pseudotvillingar) . Men när jag läste det här så slog det mig att det nog faktiskt ligger något i det här, tyvärr. Och mina personlighetsdrag, hallå kunde de vara mer rätt?! Så klockrent och faktiskt så hade vårat förhållande stora problem för vi hade båda väldigt stora egon, no offence darling, men så var det faktiskt. Lite komiskt bara att jag inte skulle inse saken förens Vecko Revyn konstaterade detta enbart genom att stoppa in mig i facket "storastyster".
(dessutom passar faktiskt beskrivningen av min syster in himla bra också, spoooky)

Nej, ska återgå till tidningen och täcket var bara tvungen att föreviga detta så jag aldrig glömmer bort: du passar inte ihop med killar som är äldsta syskonet (bad luck, goodbye my hopeless dreams) så leta efter småbröder eller ensambarn i framtiden. Och för att inte bli stämd av Vecko Revyn och dessutom lite arbetsskada (referera alltid enligt APA i dina reflektioner, uppsattser och examensarbeten på KI) så kan jag ju berätta att allt detta kan du läsa om i Vecko Revyn nr. 02 23/02 2012 på sidorna 38-39, sådär inget fusk eller plagiat här. God natt!