när han går är det lätt att vara ensam, svårt att vara två

Because of you I never stay too far from the sidewalk.
Because of you I learned to play on the safe side so I don't get hurt.
Because of you I find it hard to trust not only me, but everyone around me.
Because of you I am afraid.

När saknaden vägrar släppa och när man orkar längre, vem vänder man sig till då?
När vännerna tröttnat på att se smärtan i mina ögon och höra ångesten i skratten.
Alla ber mig att ge mig själv en ny chans att vara lycklig, i någons armar, älskad igen.
Det skrämmer mig att veta att de har rätt, att jag måste våga släppa in någon någongång.
Hur gör man det när man inte kan dölja ärren, inte kan hålla spåren dolda?
Jag litar inte på folk, människor manipulerar för att skydda sig själva.
Människor spelar fula spel snyggt för att slippa vara ensamma.
Människor är elaka för att slippa bli sårade.
En sådan vill jag inte vara och aldrig bli. Men är det möjligt att låta bli
när varenda sårad kännsla jag har inom mig sitter utanpå?
När jag inte kan radera bilder, ord eller minnen på något sätt.
Hur ska någon våga lita på mig när jag inte vågar lite på någon annan?
Hur ska någon kunna älska mig när jag inte kan sluta älska mitt förflutna?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0