"jag vet precis vad du känner, fast du aldrig sagt ett ord"

Igår blev förståss inte alls som planerat. Fastnade i en tunnel för att skydda mig själv mot regnet, det gjorde ont så mycket regnade det. Fick träffa Jessica på hemmaplan innan vi åkte mot vårat älskade Sundbyberg och mina älskade småtroll. Väl hos småtrollen ringer de från jobbet och frågar om jag inte kan hjälpa till några timmar under natten, varför säga nej när man kan säga ja? Tänker att 22.30 bör jag hinna i god tid till. Självklart kommer småtrollens föräldrar hem senare än vanligt, missar bussen och får power-walka hem (notera power!) för att hinna hämta bilen och tanka innan jag får snigla mig till jobbet och har typ 15 minuter på mig att byta om och fixa och dona. Jobbade till 03.30 ungefär så det var inte så farligt men stressig kväll alltså.
Somnade förståss inte när jag kom hem, låg vaken till 05.30 typ och blev väckt strax efter 07.00 för att köra mamma och pappa till jobben. Kom hem, kunde inte somna om förens typ 9.00 och 11.00 ringer det på dörren (fråga inte hur hon kom in, vi har inte ens portkod vi har porttelefon och nyckelbricka) och där står min älskade Fanny. Vi åkte och köpte bär och youghurt och kaffe och hade mys-frukost/lunch i soffan. Älskade! Nu åkte hon nyss och för mig är det alldeles strax dags att åka mot jobbet. Utvilad eller inte, jobba ska jag göra tio härliga timmar. Det blir nog bra, sova kan jag göra i ett annat liv! Peace.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0