"de tröttaste ögonen i hela världen"

Varför sova när man kan vara vaken? Egentligen är jag trött men min kropp tycker den har sovit färdigt. Var så trött efter jobbet att jag typ somnade i mina jobb-byxor ovanpå täcket när jag kom hem. Sov ett par timmar, blev väckt av att H ringde, pratade med honom någon timme, vred och vände på mig någon timme och nu är jag rätt klarvaken.
Haft rätt intensivt på jobbet nu, haft en ledig dag av 13 dagar. Inte för att det gör mig någonting, mår hemskt bra med allt för tillfället. De senaste två dagarna har jag dock haft en utbildning på jobbet och det går inte. Första gången jag kännt för att verkligen ge upp och då har jag ändå utbildat en hel del folk på sistonde. Det har verkligen tagit på krafterna även om jag bara haft henne tre timmar varje dag så har hela mitt pass blivit fucked-up, tidig rast, oväntade ruscher och personalbrist och så stackars utbildningen på det.
Efter jobbet fick jag ett riktigt lyx-problem, pappa dök upp utanför jobbet ungefär samtidigt som H ringde och frågade om han skulle komma och hämta mig. Jag valde pappa! Upplands Väsby ligger långt borta och jag behövde komma hem fort, skulle träffat Fanny men hon börjar så tidigt imorgon så det kändes dumt att hon skulle komma hit bara för sovandets skull (jag menar jag sover ju ändå inte). Vi ska ses till helgen i stället, när båda kan vara vakna.
Nu när jag ändå är vaken borde jag städa mitt rum, det är kaos på riktigt. Tror ärligt talat aldrig det sett värre ut än det gör nu, jag ser på fullaste allvar inte mitt golv längre. Får lösa det imorgon, även om huvudet är klarvaket så är kroppen seg som gummi. Ska väll sätta på någon film och hoppas huvudet tröttnar, inga större förhoppningar dock. Lär väll få gå runt som i trans imorgon på grund av sömnbrist, men vad gör det har en ledig dag. Ska luncha med finfin vän, torsdagsmysa med småtroll, kurera sjuk vän och träffa H mitt i natten. Blir bra, mycket bra!


 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0