25 april, 2012.
Ångrar bittert att jag inte stod ut med att vänta i 30 minuter på att få åka bil hem från jobbet.
Himlen öppnade sig när jag klev av bussen hemma, trots att det max är 500m hem så hann jag bli rätt blöt och väldigt kall. Som om det inte vore nog att vara övertrött. Får biverkningar av pollenmedicinen - extrem trötthet. Höll på att somna i knät på 7-åringen när vi tittade på Bolibompa innan jag åkte till jobbet.
Har dessutom anstängt mig mer idag än vad jag gjorde på typ hela förra veckan. Upp 8.30, plugg oavbrutet till 13.30, promenad till Lötsjön för att ta bussen därifrån till skola/dagis, sysselsatt 4-åring och 7-åring i två timmar, lagat mat, utfodrat barnen, kämpa mig genom Bolibompa, sprungit till bussen, fått en snilleblixt att gå hallonbergen - rissen (det finns inga trottoarer där, bara en 50 väg), sagt OK till fler pass fast jag lovat mig själv att inte göra det, skällt om schemat, börjat tidigare, utbildat nya på jobbet, jobbat sju kaostimmar, gått hem i spöregn och nu måste jag duscha innan jag ens får tänka på att sova. De + pollenmediciner med trött-biverkningar gör inte mig till den optimala personen att tjafas med idag vill jag lova. Cruela Devil. Plus att jag är genomblöt och kall. Nej, hejdå idag. Låt imorgon bli en bättre dag.
Livin' on the edge - kände mig halvt självmordsbenägen när jag traskade mot trafiken på väggrenen.
Bästa är att jag gick samma sträcka med Kevin för några månader sen och svor på att aldrig igen.
Aldrig och inte och nej är fruktansvärt svåra ord för mig, jag tror jag är lite för mycket av en ja-sägare..
