"jag gav ju upp för länge sen"
När saknaden verkade vara över slog den till värre än någonsin igen.
Jag älskar dig så, men det räcker nu. Vill klara mig utan återfall, klara mig själv.
The heart has reasons that reasons can not know.
Hur kan en människa ha påverkat så pass mycket att mitt undermedvetna
verkar reagera på att jag glömt bort att sakna den här personen för länge nu?
Det är orättvist att det händer mig, orättvist att det händer nu.
Orättvist att jag inte kan ljuga, orättvist att sanningen är så fel och så ful.
Hur blev jag hon som aldrig kunde släppa taget?
Varför blev det just jag?
Kommentarer
Trackback
