fas nio: ilska.
Jag önskar jag aldrig blivit kär i dig.
Jag önskar att du blivit mer kär i mig.
Hade väldigt höga tankar om dig. Trodde du var bättre än såhär.
Klarade mig fint, förstod att det här var rätt. Du och jag var aldrig vi på riktigt.
Grät en kväll sen fick det vara bra, hoppades innerligt på att du hade det bra. Hoppades på att någon tog hand om dig som mina vänner tog hand om mig. Önskade dig all lycka i världen, trodde du var värd den.
Jag visste vad du gjort, hur du svikit mig och sen hur du avslutade oss.
Men jag visste också vem du är. Trodde du växt mer än så här, trodde inte du var kvar på den nivån.
Du borde hört av dig nu, frågat hur jag mår och sagt förlåt för det fula sättet.
Du kunde sagt; förlåt för i vilken ordning och hur jag gjorde det men vi funkade inte ihop längre.
Jag visste redan det, att vi inte passar ihop.
Du kunde sagt; vi kan inte var vänner nu, vi kan inte prata just nu, vi kanske kan försöka prata om ett år eller så.
Vanlig hyffs kallas det. Man ska ge det lite tid, sen höra hur det är, sen kan man bryta igen.
Vi var bästa vänner du och jag, du var halva mig i flera år, vi delade allt. Trodde jag.
Jag hade så höga tankar om dig, trodde du var världens finaste.
Du gjorde som du gjorde och inte nog med det. Du delade med dig av vem jag var, enligt dig, till alla.
Sen vågar du inte stå för vad du gjorde och du skickar budbärare.
Vem är du egentligen och vad gjorde du med den älskvärda person jag blev kär i?
Det är så fult gjort av dig att jag faktiskt hoppas någon ska krossa dig.
Tala om för dig om alla din brister och fel, om hur du verkligen borde växa upp.
Du borde hört av dig nu. Det har gått så lång tid.
Du borde vara så vuxen vid det här laget.
Men antagligen inte, vissa människor växer väll aldrig upp.
Så jag antar att jag vann; jag slipper dig och du förlorade mig.
Jag önskar att du blivit mer kär i mig.
Hade väldigt höga tankar om dig. Trodde du var bättre än såhär.
Klarade mig fint, förstod att det här var rätt. Du och jag var aldrig vi på riktigt.
Grät en kväll sen fick det vara bra, hoppades innerligt på att du hade det bra. Hoppades på att någon tog hand om dig som mina vänner tog hand om mig. Önskade dig all lycka i världen, trodde du var värd den.
Jag visste vad du gjort, hur du svikit mig och sen hur du avslutade oss.
Men jag visste också vem du är. Trodde du växt mer än så här, trodde inte du var kvar på den nivån.
Du borde hört av dig nu, frågat hur jag mår och sagt förlåt för det fula sättet.
Du kunde sagt; förlåt för i vilken ordning och hur jag gjorde det men vi funkade inte ihop längre.
Jag visste redan det, att vi inte passar ihop.
Du kunde sagt; vi kan inte var vänner nu, vi kan inte prata just nu, vi kanske kan försöka prata om ett år eller så.
Vanlig hyffs kallas det. Man ska ge det lite tid, sen höra hur det är, sen kan man bryta igen.
Vi var bästa vänner du och jag, du var halva mig i flera år, vi delade allt. Trodde jag.
Jag hade så höga tankar om dig, trodde du var världens finaste.
Du gjorde som du gjorde och inte nog med det. Du delade med dig av vem jag var, enligt dig, till alla.
Sen vågar du inte stå för vad du gjorde och du skickar budbärare.
Vem är du egentligen och vad gjorde du med den älskvärda person jag blev kär i?
Det är så fult gjort av dig att jag faktiskt hoppas någon ska krossa dig.
Tala om för dig om alla din brister och fel, om hur du verkligen borde växa upp.
Du borde hört av dig nu. Det har gått så lång tid.
Du borde vara så vuxen vid det här laget.
Men antagligen inte, vissa människor växer väll aldrig upp.
Så jag antar att jag vann; jag slipper dig och du förlorade mig.
Kommentarer
Trackback
