all that i wanted was you
Har tänkt på en sak, två faktiskt. Att jag tänker för mycker och så på alla dessa "träffade sin ungdomskärlek tjugo år senare och gifte sig"-artiklarna man har sett i tidningar.
Alla vet var jag är på väg. Jo, jag tänker fortfarande på honom, på oss, på då, på allt då och då. Saknar ibland och funderar över hur det kunde gå så lång. Men det är en annan historia..
Klart jag tänkt, om tjugo år kanske allt är annorlunda, kanske vi blir som dem. Nu, när jag tänkt en extra gång så har jag kommit på att alla nog har den där killen eller tjejen som det skulle kunna bli så med. Men att han inte är min. Jag har tre stycken och han är inte en. Hur sjukt det än låter.
Han är den enda jag verkligen varit kär i, men alltså om jag någonsin skulle gå tillbaka till honom skulle nog ingen säga "how sweet, vad glad jag är för en skull" utan snarare "du borde låsas in på ett mentalsjukhus som går tillbaka till honom en gång till".
Det är synd. För än idag hoppas jag fortfarande lite på att det ska gå och vrida tillbaka tiden och ändra framtiden. Jag saknar honom, vet inte hur bara. Om jag saknar honom som pojkvän eller som vän. Vet bara att.
Och så vet jag att han aldrig kommer förekomma med mig i en "träffade sin ungdomskärlek tjugo år senare och gifte sig"-artikel, tyvärr. För just inatt saknar jag lite mer.
Alla vet var jag är på väg. Jo, jag tänker fortfarande på honom, på oss, på då, på allt då och då. Saknar ibland och funderar över hur det kunde gå så lång. Men det är en annan historia..
Klart jag tänkt, om tjugo år kanske allt är annorlunda, kanske vi blir som dem. Nu, när jag tänkt en extra gång så har jag kommit på att alla nog har den där killen eller tjejen som det skulle kunna bli så med. Men att han inte är min. Jag har tre stycken och han är inte en. Hur sjukt det än låter.
Han är den enda jag verkligen varit kär i, men alltså om jag någonsin skulle gå tillbaka till honom skulle nog ingen säga "how sweet, vad glad jag är för en skull" utan snarare "du borde låsas in på ett mentalsjukhus som går tillbaka till honom en gång till".
Det är synd. För än idag hoppas jag fortfarande lite på att det ska gå och vrida tillbaka tiden och ändra framtiden. Jag saknar honom, vet inte hur bara. Om jag saknar honom som pojkvän eller som vän. Vet bara att.
Och så vet jag att han aldrig kommer förekomma med mig i en "träffade sin ungdomskärlek tjugo år senare och gifte sig"-artikel, tyvärr. För just inatt saknar jag lite mer.
Kommentarer
Trackback
