"shit, vad jag saknar dig"

Har suttit och lyssnat på gamla remixer från typ åk6-9. Ni vet hiphops/rap/ballader-na.
Åh, jag minns. Alla lektioner när min bästavän back then Madeleine precis hade fått sin
iPod, ni vet den första jättestora, vi satt med en hörlur var. Lyssnade
på texterna och skrev ner varenda textrad i våra stackars
kollegieblock. Alla diskussioner som kändes
fruktansvärt väsentliga då, som jag knappt förstår nu. Shit.

Har även tittat igenom Johannas dator, på bilder. Från min tid med P.
Det i kombination med musiken rubbade mitt sinne en smula.
Men jag kom på mig själv med att lée. Och minnas allt det fina.
Han var så fin. Alla bilder är så fina. Och jag saknar honom så mycket.
Men livet går vidare och han är inte min att älska längre.
Jag hoppas har har det fantastiskt men jag hoppas jag har det bättre.
Och vissa människor släpper man bara inte så, han har en plats i mitt hjärta.
Så får det fortsätta vara, för han är den finaste människan jag träffat - egentligen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0