you are the beginning and the ending of every chapter
Tre månader är fruktansvärt lång tid. 99 dagar. Men den tiden har gått fruktansvärt fort.
Och de tre månaderna har jag spenderat med att blunda stenhårt.
Vägrat se saker för vad de varit. Hoppats på död och elände och lycka och mirakel.
Det spelade aldrig någon roll, vi spelade aldrig någon roll.
Tog allt på för stort allvar, det räckte aldrig att bara älska.
Varför räcker det aldrig att bara älska någon?
Om två veckor är året slut. Allt kommer bli dåtid, komma längre bort - bleka.
För alla utom mig. Minnen bleknar inte, inte sådana, inte mina.
Något är fel. Där andra skulle ge bort en fjärdedel av sitt hjärta.
Där slängde jag utan närmare eftertanke hela mitt.
Nu är för sent att kräva tillbaka, för sent att slänga in handduken.
Inga lögner i världen skulle mörka hur jag egentligen har det nu.
Inga lögner i världen skulle få någon att tro på att jag inte menade något.
Det är för sent och jag står fast i det ögonblick jag inte kan lämna.
Allt är för sent och jag orkar inte ens låtsas att det är bra längre.
en obehaglig väntan i vägen för din
men jag har mina skäl
jag låter saker rinna ut i sanden så jag slipper ta farväl
