sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead

04.51, total katastrof. Spenderat min natt med spöken från svunna tider. Börjar på fullaste allvar känna mig i mental obalans.

Jag är 19 år gammal och det känns som mitt liv är över, för typ tredje gången. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Ingen kommer förstå, någonsin, ingen är så dum som jag.
Känns som jag gått igenom allt det här förut. Känns som jag borde tycka det blir enklare. Speciellt eftersom det alltid handlat om samma person. Men nej, det blir bara svårare att låta det ligga i det förflutna för varje dag.
Jag ÄR i mental obalans..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0