i'd rather be alone then with someone who's not you
Skrev ett lite väl utlämnande, lite väl långt och lite väl dramatiskt inlägg vid fyra imorse. Nyss hemkommen från stockholms nattliv och antagligen lite mer påverkad är jag själv trodde. Förhoppningsvis orkade ingen läsa det, men om - så vill jag klargöra att jag raderade det inte för att jag inte menade det. Det gjorde jag, varenda ord.
Men klockan fyra på morgonen blir allt lite jobbigare. Lite ensamare. Saknaden har växt sig så mycket starkare. Skrivandet eskalerar en aning och allt blir bara så mörkt. Och så är inte fallet. Allt är faktiskt ganska bra, mer än OK. Jag saknar bara, inget annat. Och ju närmare julen och det nya året vi kommer desto värre bli den, saknaden.
Att inte få fira det ihop. Att inte ha panik över vad man ska köpa i julklapp till honom. Att inte få uppleva nästa år tillsammans. Det gör ont. Och även om jag säger att det ska bli skönt att kunna säga att det hände förra året, det är länge sen. Så är det fruktansvärt läskigt att ta det steget att gå längre ifrån den tryggheten jag kände då.
Så, novellen jag skrev imorse. Det var alla konversationer som förs i mitt huvud. Allt jag vill säga men borde hålla för mig själv. All saknad som håller på att bubbla över. Så nu nöjer jag mig med att sammanfatta den med dessa ord: jag är hellre ensam än med någon som inte är han och ärligt talat tror jag aldrig jag kommer komma känna så igen för någon annan även om jag i framtiden kommer att vara med just någon annan.
Men klockan fyra på morgonen blir allt lite jobbigare. Lite ensamare. Saknaden har växt sig så mycket starkare. Skrivandet eskalerar en aning och allt blir bara så mörkt. Och så är inte fallet. Allt är faktiskt ganska bra, mer än OK. Jag saknar bara, inget annat. Och ju närmare julen och det nya året vi kommer desto värre bli den, saknaden.
Att inte få fira det ihop. Att inte ha panik över vad man ska köpa i julklapp till honom. Att inte få uppleva nästa år tillsammans. Det gör ont. Och även om jag säger att det ska bli skönt att kunna säga att det hände förra året, det är länge sen. Så är det fruktansvärt läskigt att ta det steget att gå längre ifrån den tryggheten jag kände då.
Så, novellen jag skrev imorse. Det var alla konversationer som förs i mitt huvud. Allt jag vill säga men borde hålla för mig själv. All saknad som håller på att bubbla över. Så nu nöjer jag mig med att sammanfatta den med dessa ord: jag är hellre ensam än med någon som inte är han och ärligt talat tror jag aldrig jag kommer komma känna så igen för någon annan även om jag i framtiden kommer att vara med just någon annan.
Kommentarer
Trackback
