"chose your battles"
Jag läste just något som var så jävla bra. Om kärlek och så. Som vi alla förstår, vi är lite off igen. Problem med kärleken: jag skriver här. Kanske dumt, men det är bara så jag är.
Tillbaka till det jag läste. Det handlade om att visst älskar jag, men jag behöver honom inte. Inte mer än jag behöver mina vänner eller min familj. Förlorar jag en vän dör jag inte, förlorar jag honom kommer jag också överleva. Allt jag behöver är mig själv. Jag klarar mig själv. Har nog inte riktigt förstått det förens nu. Han är inte hela min värld, visst älskar jag honom. Vill leva med honom, ha ett stort bröllop jag vill att han ska vara pappa till mina barn och jag tycker hans familj är helt underbar. Men det är allt. Jag vill ha honom i mitt liv, jag behöver honom inte. Och han behöver inte mig.
Kanske skiter det sig nu. Vi går inte ihop på många plan egentligen. Men av någon anledning har vi ändå tragglat fram och tillbaka i 6 år nu. Så någonting håller oss samman. Jag älskar honom, men räcker det? Det kanske är över nu? Jag vet faktiskt inte vad som kommer hända. Men om det blir så, då kommer jag inte dö. Jag har insett det nu. Om vi går skilda vägar kommer jag förlora min närmaste vän, min kärlek och en dröm. Men det är allt. Och hur sorgligt det än låter så kommer det gå att ersätta på lång sikt. Man går vidare och glömmer. Minns de bra stunderna men efter år så kommer även dem att blekna och personen är en skugga från förr.
För allt man egentligen behöver är sig själv.
Tillbaka till det jag läste. Det handlade om att visst älskar jag, men jag behöver honom inte. Inte mer än jag behöver mina vänner eller min familj. Förlorar jag en vän dör jag inte, förlorar jag honom kommer jag också överleva. Allt jag behöver är mig själv. Jag klarar mig själv. Har nog inte riktigt förstått det förens nu. Han är inte hela min värld, visst älskar jag honom. Vill leva med honom, ha ett stort bröllop jag vill att han ska vara pappa till mina barn och jag tycker hans familj är helt underbar. Men det är allt. Jag vill ha honom i mitt liv, jag behöver honom inte. Och han behöver inte mig.
Kanske skiter det sig nu. Vi går inte ihop på många plan egentligen. Men av någon anledning har vi ändå tragglat fram och tillbaka i 6 år nu. Så någonting håller oss samman. Jag älskar honom, men räcker det? Det kanske är över nu? Jag vet faktiskt inte vad som kommer hända. Men om det blir så, då kommer jag inte dö. Jag har insett det nu. Om vi går skilda vägar kommer jag förlora min närmaste vän, min kärlek och en dröm. Men det är allt. Och hur sorgligt det än låter så kommer det gå att ersätta på lång sikt. Man går vidare och glömmer. Minns de bra stunderna men efter år så kommer även dem att blekna och personen är en skugga från förr.
För allt man egentligen behöver är sig själv.
så nu ska jag forsätta lyssna på Magnus Weideskogs fantastika men sorgliga låter
hoppas vi kan lösa det här och se till att få det att fungera, för jag vill verkligen ha dig
men i bakhuvudet ska jag spara de visa orden: jag behöver bara mig själv för att överleva
hur mycket jag än må älska dig!
Kommentarer
Trackback
