vaken om natten drömmer på dagen

Har sprungit ända sen barnsben.
Från allt jag egentligen var.
Sprickor blev hål i fasaden.
Någonstans emellan var jag.
Utan någon egentlig plan.
Håll i mig och släpp inte taget.
Tänk om jag faktiskt gick av.
Faller jag nu får jag sönder.
Dom kommer peka för alla har hört det.

För jag blir så dum av dig.
Säg bara till när, var, hur.
Visst det är väll dumt av mig.
Men jag blir som blind, jag blir som stum.
Jag borde nog lugna mig.
Dom kommer dömma mig.
Du lär väll lämna snart och här står jag kvar.
För jag blir så dum av dig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0