It's easier to be alone then to fix a broken heart.
Alltid, varenda gång jag klickat in de senaste veckorna. Online. Tillgänglig. Nära. Så fruktansvärt långt borta. Jag vill så gärna skriva något. Men ändå inte. För jag vågar inte. Kan inte. Borde inte. Men jag vill. Jag vill verkligen. Du saknas så. Du har saknats så länge. Och nu helt plötsligt är du ett knapptryck bort. Farligt nära. Läskligt långt borta. Jag kan din reaktion utan och innan. Du vill inte. Jag vet. Men jag är svag. Du är mitt egna heroin, jag är för långt ner i missbruket för att kunna sluta själv. Shit vad jag saknar dig.
Ett knapptryck bort. Du kan få veta ikväll. Men det kommer du inte få. För jag är feg. Ingen vet om mitt missbruk, ingen mer än jag. Jag vill att du ska veta. Men jag vågar inte ännu. Ett knapptryck bort. Jag vet inte hur länge jag kommer klara det här..
Sjukt bra skrivet, hjärtat. Man sveps liksom med.
Jag tycker om dig <3
