jag kan inte ljuga för dig
Det här är vi, ur hans ögon.
Hans perspektiv. Varför blev det så här?
Jag önskar jag kunde säga att det är en fas
vi går igenom, en storm vi måste orka rida ut.
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut.
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut?
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig allt för väl.
Om du ser mig i ögonen så säger dem att vi kan bara vara dem vi är.
Så de mig inga skäl för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl.
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick.
Då ser jag allt som gick förlorat, men också allt som vi fick.
Och vad säger man till nån som vill börja om igen,
då det redan är försent då man redan är på väg?
