Semester!
Nu om några timmar åker jag ut till ön. Världens finaste ö. Jag stannar där till den 28:e, och den dagen vill jag inte ens tänka på.. Har nu lite mer än två veckor på mig att göra absolut ingenting annat än att andas. Och det behöver jag. En paus. Lite ledigt från livet på något vis. Även om hjärtat värker lite mer där ute andas jag på ett helt annat sätt. Det finns inga krav på mig alls, inga måsten. Vännerna där ute känner mig utan och innan. Inga skådespel och inga lögner. De vet hur jag känner och de vet hur jag mår. Med dem kan jag andas ordentligt, nästan obehindrat.
Jag ska åka ut dit och nollställa mig själv. Ladda batterierna inför mitt sista år i skolan. Åka båt, sola, bada, andas och dricka öl. Jag ska visa mina vänner hur mycket jag uppskattar dem och jag ska släppa på de brommsar jag så krampaktigt hållit fast vid. Jag ska gå långa promenader och döda myggor. Jag ska sakna som jag bara gör där ute, sakna och minnas de åren jag fick med honom. Kanske kan jag lämna dem där ute sedan, minnena. Jag ska försöka lägga undan dem, de flesta och spara dem på den vackraste plats jag vet. Spara dem där mitt hjärta hör hemma, där han hör hemma.
Mitt hjärta är redan där, mitt hjärta lämnar aldrig ön. Och jag vill lämna minnet av honom där också. Jag vill spara det närmast hjärtat och närmare mitt hjärta än där ute går det inte att komma. Jag ska försöka lämna de vackraste av dem där, sortera dem och plocka undan. Spara dem till en annan gång.
Jag ska älska som jag bara gör där ute.
Men först och främst ska jag andas. Andas som jag bara kan på den ön.
Jag ska åka ut dit och nollställa mig själv. Ladda batterierna inför mitt sista år i skolan. Åka båt, sola, bada, andas och dricka öl. Jag ska visa mina vänner hur mycket jag uppskattar dem och jag ska släppa på de brommsar jag så krampaktigt hållit fast vid. Jag ska gå långa promenader och döda myggor. Jag ska sakna som jag bara gör där ute, sakna och minnas de åren jag fick med honom. Kanske kan jag lämna dem där ute sedan, minnena. Jag ska försöka lägga undan dem, de flesta och spara dem på den vackraste plats jag vet. Spara dem där mitt hjärta hör hemma, där han hör hemma.
Mitt hjärta är redan där, mitt hjärta lämnar aldrig ön. Och jag vill lämna minnet av honom där också. Jag vill spara det närmast hjärtat och närmare mitt hjärta än där ute går det inte att komma. Jag ska försöka lämna de vackraste av dem där, sortera dem och plocka undan. Spara dem till en annan gång.
Jag ska älska som jag bara gör där ute.
Men först och främst ska jag andas. Andas som jag bara kan på den ön.
Kommentarer
Trackback
