I will learn to say goodbye to yesterday.
Det går så fort, åren kommer och åren går. Jag är bra på att låta tiden gå och själv stå blixtstilla. Fastna i en annan tid, en som redan kommit - en som redan gått. Bra på att stå med en fot i nutid och en i dåtid. För bra på att leva genom minnen, spöken från svunna tider hemsöker mig dagligen och jag gillar det för mycket för att släppa det.
Och än så länge gör det mig ingenting. Men jag vet att den dagen kommer. Den dagen då jag kommer må dåligt över det faktum att jag står stilla när alla andra rör på dig. Det är också den dagen jag kommer att lära mig att gå vidare, då kommer jag våga ta steget, falla fritt igen och lämna då bakom mig. Helt. Den dagen är inte idag. Min dåtid betyder lite för mycket för mig än så länge.. Men den dagen kommer, och då vet jag det.
