In loving memory.
Ni ska få veta en sak jag aldrig pratat högt om förut. På ett och ett halvt år förlorade jag två av de viktigaste personer jag hade i mitt liv. I september 2008 försvann min dåvarande pojkvän ur min värld och det tog mer än ett år innan jag överhuvudtaget kunde försöka ta i det. Jag träffade honom 2005, jag var tretton han sexton. Trots ett minst sagt turbulent förhållande var han min närmaste vän i många år, fyra år. När han inte längre stod vid min sida visste jag inte längre vem jag var, varje andetag påminde mig om de fyra åren. Och även om jag vet att vi hade grova problem så minns jag inte dem när jag tänker på honom, jag minns bara det som var bra och det gör allt mycket svårare. Det tog drygt 15 månader innan jag började accepterade att han var ute ur mitt liv, femton månader.
I december 2009, femton månader senare, förorade jag min bästa vän. Det var över det fånigaste jag någonsin varit med om men han försvann ur min värld där och då. Honom hade jag kännt i hela mitt liv och vi hade kommit varandra närmare de senaste två åren. Han var som min storebror, han visste allt om mig och jag kunde verkligen prata med honom. Vi kunde gå i timmar och prata om ingenting, bara gå omvägar för att slippa gå hem ensamma. När vi gick skilda vägar revs alla gamla sår upp.
Allt gjorde dubbelt så ont igen. På ett och ett halvt år förlorade jag två av de personer jag har värderat högst i mitt liv. Det har gått sjutton respektive två månader nu. Och det har under omständigheterna kännts okej de senaste två månader, först nu känner jag smärtan igen. Jag vet inte varför. Aldrig kommer någon av de två att finnas vid min sida igen, det vet jag. Hade jag trott något annat hade jag kämpat med mitt liv som insatts för att få dem tillbaka. Jag kommer alltid att älska dem utöver det vanliga och jag kommer sakna dem tills mitt hjärta slutar slå. I hela mitt liv kommer något att saknas, en lite del av mitt hjärta - den har dem.
Jag tänkte bara att ni skulle få veta för jag orkar inte vara glad just nu, inte på ett tag.
Ibland måste de få göra ont.
Om du fick chansen skulle du då ta den och förlåta nån av dem 2 du menar ?!
nja de vet jag inte.
menade att vissa dagar gör vissa saker mer ont och de kommer gärna upp till ytan igen.
