"från och med du"
Jag kom att tänka på en sak, på hur dålig jag är på att skriva om kärlek. Alla de ämnen som svider i hjärtat, dem kan jag utan och innan. Olycklig kärlek. Orden skriver sig själva då. Nu när hjärtat är helt, när allt känns så bra. Vart finns orden då? Hur uttrycker jag mig nu?
Jag har svävat på rosa moln, flugit ett par centimeter över alsfalten och bara njutit av fjärilarna i flera veckor nu. Att jag gillar den här killer skarpt kan inte ha undgått någon. Hela bloggen är hans. Vartenda ord som går att knyta an till kärlek, det är hans. Mitt dilemma nu är att de senaste två åren har det varit ur ett annat perspektiv. Helt fel perspektiv, ett jag idag nästan glömt bort.
Idag är jag lycklig, med honom. Vi. Tillsammans. Och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Jag har aldrig tyckt att ord någonsin har svikit mig, tills idag. Jag vill så gärna att han ska veta hur mycket han betyder, jag vill att alla ska veta. Hela världen. Och det känns så fel att allt jag har nu är tusen och åter tusen ord om hur olycklig jag var utan honom. Hur kan det då vara så svårt att skriva hur lycklig jag är med honom?
Jag har svävat på rosa moln, flugit ett par centimeter över alsfalten och bara njutit av fjärilarna i flera veckor nu. Att jag gillar den här killer skarpt kan inte ha undgått någon. Hela bloggen är hans. Vartenda ord som går att knyta an till kärlek, det är hans. Mitt dilemma nu är att de senaste två åren har det varit ur ett annat perspektiv. Helt fel perspektiv, ett jag idag nästan glömt bort.
Idag är jag lycklig, med honom. Vi. Tillsammans. Och jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Jag har aldrig tyckt att ord någonsin har svikit mig, tills idag. Jag vill så gärna att han ska veta hur mycket han betyder, jag vill att alla ska veta. Hela världen. Och det känns så fel att allt jag har nu är tusen och åter tusen ord om hur olycklig jag var utan honom. Hur kan det då vara så svårt att skriva hur lycklig jag är med honom?
Kommentarer
Trackback
