The Scars Remind Us that the past is Real
Jag andas inte längre tungt, det är lätt nu. Livet är lätt nu. Minnena kommer aldrig försvinna och mitt hjärta kommer aldrig bli fläckfritt men jag är hel nu. Stark och självständigare än någonsin. Jag är lycklig nu.
Under året har jag lärt mig hur viktigt det är att skydda sitt hjärta till varje pris. Går det sönder tar det tid att läka. Men jag har också lärt mig att det läker faktiskt med tiden, såren läker även om ärren kanske består. Det är helt okej att bryta ihop så länge man låter sina nära hjälpa till med att få en på fötter sen igen. Det finns alltid folk som bryr sig, folk som krigar för att hjäpa till. De är ovärderliga, låt dem hjälpa till. Det gjorde jag efter mycket om och men.
Mitt hjärta är helt nu, tack vare mina nära, men jag är fortfarande väldigt försiktig. Smärtan vill jag inte uppleva på länge än så jag går långsamt framåt. Men ska jag vara helt ärlig slår mitt hjärta faktiskt lite lite hårdare för en person just nu. Och är jag lycklig för något så är det över det för jag trodde inte jag kunde känna de extra hjärtslagen såhär längre. Nu ska jag njuta av den kännslan ett tag innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra med den. Att bara ha den i hemlighet ett tag gör mig inget, jag gillar fjärilarna!
Ärren kommer alltid finnas kvar liksom minnena,
det betyder inte att jag inte kan skapa nya med någon annan.
