Jag vill inte glömma.
Det finns alltid skäl och du dolde dem väl.
Du var inte riktigt den som jag trodde.
Det lät ju så bra, allt det du sa.
Även om allting är förstört nu så finns bilderna kvar,
och det är dom som jag spar.
Jag tänker att kanske kan det finnas ett värde
i allting ändå, ja det måste vara så.
Jag sparar på allting även på dagar
då allt inte var perfekt.
För mig är det allting, varje minut som räknas
när dagarna har tagit slut, så jag sparar.
Tar våra minnen gör om dom till något fing.
Nån slags verklighet.
Jag sparar allt, alla minnen, sorterar rättar till.
Gör allt fint igen och sparar.
För hur det än är så är det värt allt besvär.
Fast det inte kan bli som det var.
Och tack för allting, alla fina ord.
Jag glömmer aldrig, jag vill inte.
Så lova mig att vara försiktig,
för att du lever och mår bra det räcker för mig idag.
