Älskade, älskade Du.
Det gör ont att se dig såhär, lite trasig och tillknycklad - inte dig själv.
Lite mer än ett år har det gått nu sen jag lärde känna dig.
Nu är jag så ledsen gumman för du har varit underbar mot mig det här året.
Hjälpt mig på fötter igen och nu känner jag mig hjälplös, nu när det är du som snubblat.
Hamnat lite fel och blivit trampad på. Att det aldrig kan vara 100% bra.
Nu har jag rest på mig, kommit tillbaka - mycket tack vare dig.
Nu har du ramlat, försvunnit litegrand - du är inte värd det här.
Jag är så ledsen gumman.
Men glöm nu aldrig att jag finns här.
Tjugofyra timmar om dygnet, alltid!
Kommentarer
Trackback
