Handbollsproffs - ett yrke?
Det här är illa! Mina karriärsdrömmar växlar oftare än vanligt folk byter strumpor. Just idag vill jag jobba med barn när jag går ut skolan om lite mer än ett år. Dock går jag specialutformat byggprogr. inrikting måleri nu under gymnasietiden. Planen var att gör klart hela utbildningen (Läs: 3år skola + 2år lärling) men jag vet inte längre om jag vill det. Dels vill jag gå in i lumpen och sen vill jag utbilda mig till undersköterska. Och så idag kom jag på att jag skulle vilja jobba på dagis ett tag också. Utöver det vill jag flytta till Tyskland och spela handboll i några år efter gymnasiet. Kanske för all framtid.
Egentligen är väll det den stora drömmen. Att kunna leva på handbollen, tyvärr har jag ingen penis så det känns som ett ganska döfött projekt. Dock kan jag fortfarande satsa på att spela på riktigt hög nivå men då måste jag börja intressera mig för språk för i Sverige anses damhandboll vara kasst. Och min Engelska är inte speciellt bra för att inte tala om min Franska och Tyska. Danmark kanske?
Vet väll inte egentligen varför jag känner mig så stressad, har ett och ett halvt år kvar och kommer säkerligen ändra mig både elva, tolv och tretton gånger till men i dagsläget känns det som att jag kommer ha fullt upp om jag ska lyckas med allt. Får sätta mig och göra en lista någon dag, ranka mina planer på en lista. Målerit lär komma låångt ner på listan så helt rätt val av gymnasium har jag inte gjort.
Vilken meningslös information, men nu vet ni. Så slipper ni undra vad som hänt om i fall att jag inte kommer vara kontaktbar från juni 2011 till och med någon gång under 2050. Förhoppningsvis kan ni då läsa om mig i sportbladet under de åren.
Dags att varva ner, ska hoppa in i duschen.
Puss.
Egentligen är väll det den stora drömmen. Att kunna leva på handbollen, tyvärr har jag ingen penis så det känns som ett ganska döfött projekt. Dock kan jag fortfarande satsa på att spela på riktigt hög nivå men då måste jag börja intressera mig för språk för i Sverige anses damhandboll vara kasst. Och min Engelska är inte speciellt bra för att inte tala om min Franska och Tyska. Danmark kanske?
Vet väll inte egentligen varför jag känner mig så stressad, har ett och ett halvt år kvar och kommer säkerligen ändra mig både elva, tolv och tretton gånger till men i dagsläget känns det som att jag kommer ha fullt upp om jag ska lyckas med allt. Får sätta mig och göra en lista någon dag, ranka mina planer på en lista. Målerit lär komma låångt ner på listan så helt rätt val av gymnasium har jag inte gjort.
Vilken meningslös information, men nu vet ni. Så slipper ni undra vad som hänt om i fall att jag inte kommer vara kontaktbar från juni 2011 till och med någon gång under 2050. Förhoppningsvis kan ni då läsa om mig i sportbladet under de åren.
Dags att varva ner, ska hoppa in i duschen.
Puss.
Kommentarer
Trackback
