Vi sätter oss ner utan ett ord.

Vi har blivit som dom som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café
Ingen får ju se att
han är gift och hon är fri

Vi har blivit som dom
Någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser
Eller dina röda kinder som avslöjar mer

När jag går därifrån
Och du håller kvar
Så vet vi båda två

Och fast vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan
Att man väcker en ångest när man släcker en annan


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0