You better shape up 'cause I need a man.
Hey!
Vad är det för liv jag lever, ångrar allt som hänt?
Visst har inte mitt liv gått spikrakt uppåt eller varit en dans på rosor den senaste tiden. Snarare en dans på krossat glas. Men utan motgångar skulle inte medgångar vara lite effektfulla. Utan livets alla hinder skulle det inte vara lika spännaden att se hur man tar sig ur de knivigaste situationerna.
Idag kände jag lycka. Riktig lycka. Jag pratade med ett par gamla klasskompisar om hur mycket VI saknar VARANDRA. Då kände jag att för ett år sedan var jag lyckligare än någonsin. Min klass var tightare än någonsin. Vi var verkligen ett, ingen var utanför. Hela förra våren var en dans på rosor för mig.
När jag tänker på hur lycklig jag var då blir jag lycklig nu också. För kunde jag då så kan jag nu. Ingen mår dåligt av att jag gräver ner mig i ett svart hål mer än jag själv och jag vill inte må dåligt. Jag gillar Rasmus kommentar idag "men du som alltid brukade vara så glad?". Han har rätt jag var alltid glad för det fanns alltid något att vara glad för! Jag är ganska säker på att det fortfarande finns det även om jag inte sett det på ett tag.
Men nu är jag påväg tillbaka. Starkare än någonsin. Tack vare de vänner som stått kvar och dämpat fallet så mycket det gått. Den här våren, sommaren och resten av mitt liv ska bli deras. Jag har så mycket jag vill hinna med, så mycket jag tänkt göra. Jag har helt enkelt inte tid att deppa ihop för att han inte är man nog att ta ett förlåt. Vill han mot alla odds ha mig får han öppna käften, för jag har gjort vad jag kan nu. You better shape up, 'cause I need a man.
Nu börjar jag på ett nytt kapitel, låt mig inte falla tillbaka. Snälla?
Vad är det för liv jag lever, ångrar allt som hänt?
Visst har inte mitt liv gått spikrakt uppåt eller varit en dans på rosor den senaste tiden. Snarare en dans på krossat glas. Men utan motgångar skulle inte medgångar vara lite effektfulla. Utan livets alla hinder skulle det inte vara lika spännaden att se hur man tar sig ur de knivigaste situationerna.
Idag kände jag lycka. Riktig lycka. Jag pratade med ett par gamla klasskompisar om hur mycket VI saknar VARANDRA. Då kände jag att för ett år sedan var jag lyckligare än någonsin. Min klass var tightare än någonsin. Vi var verkligen ett, ingen var utanför. Hela förra våren var en dans på rosor för mig.
När jag tänker på hur lycklig jag var då blir jag lycklig nu också. För kunde jag då så kan jag nu. Ingen mår dåligt av att jag gräver ner mig i ett svart hål mer än jag själv och jag vill inte må dåligt. Jag gillar Rasmus kommentar idag "men du som alltid brukade vara så glad?". Han har rätt jag var alltid glad för det fanns alltid något att vara glad för! Jag är ganska säker på att det fortfarande finns det även om jag inte sett det på ett tag.
Men nu är jag påväg tillbaka. Starkare än någonsin. Tack vare de vänner som stått kvar och dämpat fallet så mycket det gått. Den här våren, sommaren och resten av mitt liv ska bli deras. Jag har så mycket jag vill hinna med, så mycket jag tänkt göra. Jag har helt enkelt inte tid att deppa ihop för att han inte är man nog att ta ett förlåt. Vill han mot alla odds ha mig får han öppna käften, för jag har gjort vad jag kan nu. You better shape up, 'cause I need a man.
Nu börjar jag på ett nytt kapitel, låt mig inte falla tillbaka. Snälla?
Kommentarer
Trackback
