Förord: En text täcker inte upp för allt jag vill ha sagt. Ord räcker inte till.


Tack!
För att du var en del av mitt liv under lång tid. I sommar är det fem år sedan vi träffades första gången. Då är det också nästan ett år sedan vi slutade prata med varandra. De här fyra åren har varit turbulenta kan man säga. Vi har älskat varandra till oigenkännlighet. Hårda ord och missförstånd har lett oss till vart vi står idag. Helt utan varandra.
Du har visat mig alla sidor av kärleken som finns. De bra och de dåliga, de enkla och de svåra, de möjliga och de omöjliga. Jag har aldrig varit så lycklig och olycklig som jag var med dig. Ena dagen svävade jag på rosa moln och nästa kunde jag knappt andas.
Idag är det halvår sedan jag såg dig sist. På dagen ett halvår, faktiskt. Ett halvår sedan vi pratade med varandra sist. Då känndes det verkligen som mitt liv hade gått under. Jag blev överabitiös med skola och träningar för att slippa tänka på det. Men verkligheten kom ikapp.
Inte förens för några veckor sedan insåg jag att det sista tåget gått. Min besatthet av att fortfarande var älskad av dig avtog mer för varje dag, man kan inte tvinga någon att älska en annan människa. Jag försökte få kontakt igen men helt utan resultat. Det känns faktiskt okej.
Vi älskade faktiskt sönder varandra. Vi försökte för mycket och istället för att acceptera att inget är perfekt försökte vi uppnå perfektion. Vi växte ur oss själva och varken du eller jag är densamma som sommaren vi träffades.
Att det tog slut tog verkligen död på mig ett tag. Jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att ens lé igen. Det var det. Idag mår jag faktiskt bra. Jag saknar dig, det går inte att komma undan. Det känns faktiskt bra att sakna. Visst är min största dröm att allt bara blev som förut igen men det går inte och det vet jag. Kanske funkar vi ihop någon gång i framtiden? Tills dess är det dags att låta dig gå, låta mig själv släppa det och hoppas på att våra vägar möts igen.
Om de inte gör det, om du inte kommer finnas med i min framtid fysiskt vill jag att du ska veta att jag älskade pojken jag träffade sommaren 2005 och att jag tror jag skulle kunna älska den man han växte upp till att bli minst lika mycket. Jag vill att du ska veta att jag saknar honom varje dag och att jag skulle göra precis allt för att få honom tillbaka i mitt liv. Bara för att det inte gör ont längre betyder det inte att jag inte älskar.
Mitt enda sätt att älska dig är att hålla mig borta.

Guilt kicks in then I start to see,
the edge of the bed where you used to be.
I told myself I won't miss you.
But I remember what it feels like beside you.
The bed I'm lying in is getting colder.
Wish you never would have said it's over.
And I can't pretend I won't think about you when I'm older.
I'll miss you forever.