I need you forever.
Mitt förstånd säger "släpp det".
Mitt hjärta skriker efter dig.
Visst, man går aldrig oberörd ur ett förhållande
men nu börjar jag känna mig riktigt fånig.
Varenda sekund saknar jag, varenda sekund av den tid jag spenderat med dig de senaste fyra och ett halvt åren. Jag vill inte tro på att jag sett dig för sista gången, att jag rört vid dig för sista gången, att jag pratat med dig för sista gången - att du älskat mig för sista gången.
Du vet också att det är något speciellt. Annars hade du inte avslutat ett sex månader långt förhållande med Tumbas i särklass snyggaste tjej för ett par år sedan för att istället bli tillsammans med en fyra år yngre tjej med ett lika tråkigt utseende som en hasselmus. Det är något utöver det vanliga, det vet du.
Det känns som jag kännt dig hela mitt liv och det känns som att du var min mening här i livet. Och jag hatar mig själv för att jag älskar dig. Kan du inte bara göra något som du vet skulle få mig att hata dig? Tänk vad lätt allt skulle bli då, om jag slapp gå runt och älska en annan tjejs pojkvän.
och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
