Hur kan allt vara så bra när jag känner mig sämst?
Utvecklingssamtal idag. Allt var bra, precis som de senaste tjugo samtalen vi haft sen sexårs. Men hur kan det vara så? Allt är så bra, jag är alltid i tid, engagerad, förberedd, glad, aktiv och ger bra resultat det enda jag måste jobba på är det muntliga. Hur kan allt vara så bra i deras ögon? Jag känner mig inte bra, alls. Men det var väll kul för päronen att höra, igen. Själv är jag skeptisk, visst jag kanske är duktig men jag vill känna mig duktig också.
Har även varit och lunchat med mammi & baba. Varit ute i vårvädret. Blivit dunderförkyld. Varit på apoteket. Köpt ett par chinos, visst det kanske är lite stora överallt utom över höfterna men har man norra europas bredaste höfter är det sådant man får räkna med! Hämtat lilla M. Klippt topparna. Pluggat både svenska och engelska.
Mycket gjort. Nu är det enda jag har kvar att göra duscha. Sen ska jag sova för att orka dra mig till skolan imorgon. Tyvärr har jag inte tid att vara hemma och sjuk annars skulle min kropp nog må väldigt bra av en dags sängliggande - men icke! Åh, gud vad jag behöver lov nu.
16 dagar kvar ..
& jag vet vem som skrev hans nummer nu. Tyvärr spelar det ingen större roll,
hans intresse är uppenbarligen obefintligt. Tråkigt nog.
