The twilight saga.
Det är en drog, det är århundradets kärlekshistoria. Böckerna trollbinder och filmen fashinerar. Att inte fastna är näst intill omöjligt. De hittade personer, skådespelare, som var på pricken det boken beskrev. Edward Cullen, hur många tjejer i åldrarna 13-18 skulle inte offra sin högra hand för ett par timmar med honom? Jag vet att jag skulle. Skulle offra hela min högra sida om det så gick. Bella Swan, hur många i samma kategori skulle inte vilja vara henne? Trots hennes "vanlighet" (är det ens ett ord) beundrar vi hennes tankesätt.
För ett par år sedan föll en vän till mig pladask för ett känt band och jag förstod inte henne alls. Hon hade posters, kläder, skivor, autografer, kort, halsband, peruker jag skulle inte blivit förvånad om hon så kommit med en tatuering i pannan en dag. Ingen förstod riktigt hur hon lyckats bli så besatt av något som inte är uppnårligt. Nu förstår jag delvis hennes besatthet. Edward Cullen finns inte, Bellas och Edwards kärlekshistoria är inte på riktigt men jag är såld ändå. Historien trollbinder mig och jag väntar otåligt på att den tredje boken släpps som pocket. Dock skulle jag inte bli förvånad om jag under morgondagen skulle ta mig till en bokhandel och införskaffa de sista två böckerna inbundna, bara för att jag inte orkar vänta längre på fortsättningen. Det är som en drog. Man vill inte att det ska ta slut.
Ja, jag är besatt.
edward cullen & isabella swan
the twilight saga
