Jag kommer alltid älska dig men inte för den du är idag.

Det river i hjärtat av saknad och jag vet inte om det någonsin kommer släppa.
Tomrummet i min bröstkorg tycks inte krympa och minnena av dig bleknar inte ett dugg.
Drömmarna handlar uteslutande om dig, om oss. En dröm så verklig. En dröm så underbar.
Ibland undrar jag om inte till och med helvetet skulle vara trevligare än det här.
Saknaden som tycks äta upp mig. Saknade du inte känner alls.
Men jag ska väll inte klaga egentligen. Jag fann kärlek och förlorade den.
Det måste vara bättre än att inte finna den alls. Eller?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0