vintern gör mig deprimerad
Fick ett mycket deprimerande samtal av min far för ett par minuter sedan. Han jobbar sent. Vilket i sin tur betyder att han inte kan skjusa mig till träningen ikväll. Nu är folk som vet vart jag bor och tränar chockade för det är inte långt. Det tar max femton minuter att gå dit så jag borde inte klaga. Men idag är det snöstorm och jag gillar inte snö längre - inte alls! Det var ett väldigt deprimerande samtal, jag som varit så glad i två dagar nu.
Nu ska jag laga lite mat, kycklig tror jag. Blir kombinerad lunch/middag för frukosten blev inte så stadig, ett äpple och en timme senare en banan. Vilket tur att jag bara måste stoppa in kycklingen i micron, jag är sämst på att laga mat. Inte så konstigt att jag inte blev mer än godkännd i hemkunnskapen i åttan.
Kommer ihåg speciellt en gång vi skulle baka typ havre kakor och jag var med Arvin. Vi gjorde smeten, la ut klickar på en plåt och stoppade in i ugnen - precis som alla andra. De skulle vara inne i fem minuter eller tills de blivit dubbelt så stora som när vi la in dem så vi gick runt och pratade lite med de andra i klassen. Så började folk ta ut sina kakor och vi gick till våran ugn och kakorna hade inte vuxit en milimeter. Vi väntade i fem minuter till och fem till efter det. Inget hände. Kakorna blev inte ens brända. Då gick vi till läraren och sa att våran ugn var minsan trasig. Men så var det såklar inte, vi hade bara glömt att sätta på den.
Lite nostalgi här. Nej, nu måste jag faktiskt gå.
Önska mig lycka till .. med allt som kan gå fel.
Nu ska jag laga lite mat, kycklig tror jag. Blir kombinerad lunch/middag för frukosten blev inte så stadig, ett äpple och en timme senare en banan. Vilket tur att jag bara måste stoppa in kycklingen i micron, jag är sämst på att laga mat. Inte så konstigt att jag inte blev mer än godkännd i hemkunnskapen i åttan.
Kommer ihåg speciellt en gång vi skulle baka typ havre kakor och jag var med Arvin. Vi gjorde smeten, la ut klickar på en plåt och stoppade in i ugnen - precis som alla andra. De skulle vara inne i fem minuter eller tills de blivit dubbelt så stora som när vi la in dem så vi gick runt och pratade lite med de andra i klassen. Så började folk ta ut sina kakor och vi gick till våran ugn och kakorna hade inte vuxit en milimeter. Vi väntade i fem minuter till och fem till efter det. Inget hände. Kakorna blev inte ens brända. Då gick vi till läraren och sa att våran ugn var minsan trasig. Men så var det såklar inte, vi hade bara glömt att sätta på den.
Lite nostalgi här. Nej, nu måste jag faktiskt gå.
Önska mig lycka till .. med allt som kan gå fel.
Kommentarer
Trackback
