Så att allting som vi lovade oss själva kan få gro.
"And they lived happily ever after".
Vart tog mitt lyckliga slut vägen?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är inte dig jag saknar, det är ensamheten jag hatar. Tvåsamheten jag vill ha tillbaka. Då var det inte du&jag, det var vi. Det är det jag saknar, inte dig.
Kärlek håller inte i all evighet. Vad fel det känns att skriva det för det finns faktiskt undantag. Sandra&William. De är en på miljonen Nog för att de inte har ett perfekt föhållande, det har ingen. Men de är så självklara. Det skulle bara vara jättekonsigt om det skulle ta slut mellan dem! Jag tror på dem, längre än föralltid.
Och andra sidan trodde jag på oss också, längre än föralltid.
Men det är förstört. Kärlek kommer och den går. Nog för att jag inte är kär i längre, jag saknar bara att vara vi. Saknar att vara två om allt. Jag hatar att min planerade framtid gick åt helvete.
Föralltid var mitt mål. Nu är det alla andras. Jag har pratat med säkert fem olika par i min ålder, plus minus något år, som ska förlova sig nu. Det ska vara föralltid och allt är skimmrande rosarött. De svävar på moln.
Jag vill vara optimist, men jag kan inte. Kärlek håller inte föralltid, inte mer än för en på miljonen. Jag vet att jag gick och förlovade mig när jag var 15 år. Det är inget att sträva efter om jag säger så. Låt det ta den tid det tar, kärlek tar tid om den ska hålla föralltid. Och all kärlek håller inte föralltid hur mycket man än vill.
Hade den gjort det hade jag inte varit ensam nu.
Vart tog mitt lyckliga slut vägen?
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är inte dig jag saknar, det är ensamheten jag hatar. Tvåsamheten jag vill ha tillbaka. Då var det inte du&jag, det var vi. Det är det jag saknar, inte dig.
Kärlek håller inte i all evighet. Vad fel det känns att skriva det för det finns faktiskt undantag. Sandra&William. De är en på miljonen Nog för att de inte har ett perfekt föhållande, det har ingen. Men de är så självklara. Det skulle bara vara jättekonsigt om det skulle ta slut mellan dem! Jag tror på dem, längre än föralltid.
Och andra sidan trodde jag på oss också, längre än föralltid.
Men det är förstört. Kärlek kommer och den går. Nog för att jag inte är kär i längre, jag saknar bara att vara vi. Saknar att vara två om allt. Jag hatar att min planerade framtid gick åt helvete.
Föralltid var mitt mål. Nu är det alla andras. Jag har pratat med säkert fem olika par i min ålder, plus minus något år, som ska förlova sig nu. Det ska vara föralltid och allt är skimmrande rosarött. De svävar på moln.
Jag vill vara optimist, men jag kan inte. Kärlek håller inte föralltid, inte mer än för en på miljonen. Jag vet att jag gick och förlovade mig när jag var 15 år. Det är inget att sträva efter om jag säger så. Låt det ta den tid det tar, kärlek tar tid om den ska hålla föralltid. Och all kärlek håller inte föralltid hur mycket man än vill.
Hade den gjort det hade jag inte varit ensam nu.
Kommentarer
Sandra.
Helena! Jag blir så glad när jag ser det du skriver, det betyder så otroligt mycket för mig! Tack! Tack för att du tror på oss! <3
Trackback
