alldeles lagom.
Det är så tråkigt att skriva negativt här så ofta. Allt jag vill skriva är negativt i era ögon eller för personligt för mig att skriva. Jag vet att det finns flera där ute som tycker jag lämnar ut mig själv, skriver lite för mycket och alldeles för mycket. Då ska ni veta att det som skrivs här är inte ens hälften av mitt liv, mina kännslor eller mina tankar. Ibland funderar jag på att lösenords spärra bloggen och faktiskt skriva allt. Ge lösenordet till de jag verkligen litar på och bara låta mina tankar och kännslor svämma över. Det finns så mycket jag vill skriva om, som jag vet skulle bemötas på ett så extremt dåligt sätt att jag inte vågar. Inte ens mina allra närmaste förstår mig helt, hur mycket de än vill tro det. Det finns ingen som förstår helt, för ingen har någonsin gått igenom precis det jag gör nu. Liknande situationer har väll var och varannan människa varit i, men det finns ingen som verkligen kan se mig i ögonen och säga att förstår precis hur jag känner. För det vet jag inte ens själv. En dag hoppas jag på att kunna skriva mer om vem jag faktiskt är och inte om fasaden jag byggt upp. Tills dess har ni ytterligare en blogg att läsa om en flicka som egentligen inte finns mer än på låtsas och i mitt skådespel.
