Jag andas i det tomrum som blev över.

Kvällarna och nätterna är värst, hur kommer det sig egentligen?
OK om det är de första veckorna men nu är det fem månader sedan. FEM!
Uppenbarligen var det jag inte trodde på sant. Föralltid.
Han man en gång älskat på riktigt - då älskar man föralltid.
"you can stop being inlove whit a person,
but you'll never stop loving that person
"
Varför kan jag inte vara lite mer som min syster?
Hon har nya killar på löpande band men visst verkar hennes hjärta helt.
Jag önskar jag hade varit mer som hon, inte blivit kär på riktigt.
Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

ps. på onsdag firar jag fem månader som .. misslyckad. happy me.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0